Än så länge...
Just nu sover han i vagnen
vilket han gjort de senaste 26 minuterna och jag internetar mig. När han vaknar har vi stora planer. Mer tuttning och mera Lost. Vi är båda mycket nöjda!
28 minuter sova i vagn totalt. Jag håller räkningen
Vår helg
Igår hade vi en väldigt innehållsrik dag. Vi tvättade (läs Palten), vi tittade på Lost (läs mig och Kotten), vi tittade på hus (läs mig och Palten, Kotten sov), vi hälsade på King Lear och slutligen åt vi middag hos några bekanta. Det var väldigt trevligt. Idag ska vi hälsa på några andra vänner som precis köpt hus, vilket inte lär minska vår huslängtan. Dessutom ska vi storhandla och eventuellt också hinna med två avsnitt av Lost. Jag är nu på säsong tre och det är inte många avsnitt kvar. Gråt - gråt.
Kotten ligger för närvarande och sover i vår säng. Mycket bra och det bästa av allt är jag bara behöver vända på huvudet för att se detta
Finns det någon bättre syn?
Morr!
Dessutom undrar jag hur social jag kommer kunna vara. Det där med vagnen innebär ju att det blir lite bökigt att åka någonstans med tåg, och eftersom jag inte vill köra i Stockholm vet jag inte hur jag då ska ta mig dit och träffa mamma Bratwurst och miniwursten. Det känns lite läskigt överlag att köra själv med Kotten i bilen, speciellt med tanke på att jag inte kört själv med bara mig själv i bilen... eh ja, ni förstår. Så då vet jag inte om jag törs åka till Uppsala och träffa Barbasyster eller kompisar som bor där. Eventuellt ska det inte bli någon mammagrupp här heller eftersom de håller på att omvandla BVC på något sätt, så jag kan inte träffa människor där. Öppna förskolan är ju ett alternativ, men det känns lite läskigt. Jag kommer helt enkelt få sitta hemma och glo på TV.
Nej, nu klagar jag ju igen! Vad är det för fel på mig? Jag skulle ju skriva ett inlägg som var tvärtemot det förra trista inlägget. Men så blev det precis likadant. Morr! Jag är nöjd och glad. Har druckit kaffe och ätit frukost, tittat på två avsnitt av Lost och Kotten sover i sin vagn sedan sjutton minuter tillbaka. Jag klagar inte.
Hur ska detta gå?
När jag läser Skolfrökens inlägg om hur hennes dag varit slås jag än en gång över hur olika livet som småbarnsmamma kan vara. Skolbebisen verkar ju supersnäll. Sover länge för sig själv, både i säng och vagn verkar det som. Kotten är ju förstås också väldigt snäll, men sova själv är inte riktigt hans grej. Så här såg mina gårdag ut.
Vaknade runt åtta och gick upp eftersom Kotten inte vill tutta i sängen. Satte oss framför TVn. Kotten låg på soffan i sitt babygym och jag satt i fåtöljen. Kotten var nöjd så jag gjorde frukost. Efter en stund blev han missnöjd och vi tuttade. Då har jag fortfarande en smörgås och en halv kopp kaffe kvar. Därefter tittade vi på tre avsnitt av Lost (tack Barbasyster, tyvärr kommer de tre säsongerna bara räcka till månadsskiftet). Sen gick vi ut på stan, alla tre. Kotten sov i vagnen i hela 40 minuter (awoho! Nästan rekord!) Sen vaknade han lagom till vi skulle äta lunch. Så jag tuttade och åt en sallad med en hand, min nya talang. Sen gick vi hemåt. Kotten var vaken och ville åka vagn i ungefär tio minuter, sen fick Palten bära honom. Väl hemma tuttade vi vidare, varvat med blöjbyten och häng på soffan. Runt sex gick Palten och handlade och sen lagade han middag. Jag tuttade. Sedan åt jag köttfärsbiffar och potatismos med en hand medan Kotten sov i mitt knä. Sedan gick vi och la oss.
Hur ska man kunna leva sånt där latteliv som man har läst om. Jag lyckades äta två mål mat, men enbart för att Palten fanns i närheten och kunde köpa / laga mat åt mig. På måndag börjar han jobba och jag vet inte hur jag ska göra. Kotten ligger inte i vagnen om han inte sover, och det är inte någon garanti det heller. Han gillar inte babybjörnen och den dyra bärsjalen funkar inte heller så bra. På bilderna ler alla och stoppar sina ungar till höger och vänster, hur enkelt som helst. Jag ler absolut inte när jag stoppar Kotten i sjalen och han ser ut som en sne ilsken banan varje gång. Hur ska detta gå?
Många Barbas blir det
Förresten verkar inte Kotten heller speciellt intresserad.
Han ligger på soffan och Palten skallrar med hans nya grodskallra som vi fick i present av Bratwurstarna. Dessutom blev jag inspirerad att köpa denna luvtröja 
med Barbapapa på, eftersom miniwursten såg så cool ut i sin luvtröja. Den mjuka Barbaflink kommer från Paltens pitesyster. Den är så skön och klämvänlig att jag nästan vill ha den för mig själv. Kotten tycker nog ändå inte om mjukdjur...Planen
Skolfröken funderar på hur det kommer bli när Magistern går tillbaka till jobbet och exakt samma tankar har jag. Om inte alltför många dagar börjar Palten jobba igen och då blir jag själv med min fina tuttegris hela dagarna. Och med tanke på att Palten har varit alltiallo här i hemmet ända sen Kotten ploppade ut, blir jag aningens nervös. Palten har städat, lagat mat, tvättat, gått till affären, hämtat vatten och praliner åt mig när jag sitter fast i amningsstolen (alltså inte sitter fast med min tjocka rumpa, utan sitter fast under Kotten), satt på dvd-filmer åt mig (av samma anledning som ovan) samt funnits tillhands och bara varit min fina Palt. Härligt!
Men nu ska jag alltså bli en riktig mamma som tar hand om min son själv. Klarar mig själv, duschar och lagar lunch. Hur i hela friden ska det gå till? Kotten är nämligen väldigt förtjust i att tutta och väldigt o-förtjust i att ligga och sova någon annanstans än i människor famn. Jag kommer inte kunna göra någonting utan min lilla ap-Kotte hängande på mig. Men man får väl se det från den ljusa sidan. Om jag aldrig hinner laga någon lunch kanske jag går ner de där extra gravidkilona i ett nafs. Eller så innebär det bara att jag ständigt kommer ha en gigantisk påse smågodis stående bredvid amningsfåtöljen eftersom jag måste äta någonting. Då kanske jag fastnar i den för att rumpan är för stor, och så måste Palten sluta jobba och ta hand om mig på heltid. Det låter som en plan...
The talanted mr Kotte
Vi har spenderat några trevliga dagar i skåne hos King Lear och hennes familj, i deras sommarstuga. Det har varit idel god mat / fika, sitta i skuggan och tutta samt träffar med Kottens fanclub.
Det är ganska bra jobbat att ha en egen fanclub när man bara är sex veckor, men tänk ändå vad begåvad han är:
* Han ler och skrattar så hjärtat smälter ännu mer i bröstet, något jag inte trodde var möjligt.
* Han kan rulla runt från rygg till nästan mage, om inte den lilla armen kom i vägen. Borde inte det ske när de är flera, flera månader? Men, men - begåvad!
* Han kan ligga med benen i kors när han tuttar
Dessutom brukar han också täcka för ansiktet med ena handen när han äter, så han är en Kotte med integritet. Han vill ha lite privacy.
* Han kan kräkas
hjärtan
så han är även väldigt konstnärlig.
Detta tyckte vi i fancluben var extra märkvärdigt, så vi firade med jordgubbstårta
och lite nya kläder
Det är skrämmande att detta bara är början. Var ska det sluta? Nobelpris eller Oscarsgala?
Kotten protesterar
Vi köpte vår vackra vagn för ganska många månader sedan och sen dess har den stått uppställd både här i lägenheten och i den förra. Jag har tittat på den lite då och då och fantiserat om hur det kommer vara att köra runt min lilla bebis i vagnen. Och det visar sig nu att jag får fortsätta fantisera om detta. Kotten gillar inte att ligga i vagnen.
Om vi går ut med honom försöker vi alltid göra det när han sover. Några gånger har det fungerat, men ofta tar det ungefär två sekunder och så ligger han där och gluttar med sina små sköldpaddsögon. Han är tyst hela väggen ut i trapphuset och ner i hissen, oftast också ut på gatan. Men sen börjar det. Skrik och protester som ju tydligen säger att han inte tänker vara utomhus om inte någon bär honom eller han har en tutte i munnen.
Så vi får väl se hur många gånger jag kommer kunna köra runt honom i vagnen. Om han får bestämma blir det nog väldigt få.
Mitt inte så jätteintressanta liv
Vi har försökt lite mer med nappen och det funkar om man håller i den, men så fort man släpper så släpper han också. Ingen present har heller anlänt till den inte längre lika nyförlösta och ömma modern. Eller jo, från Barbasyster, tack så mycket! Kotten och jag kommer tutta bra framför ännu en säsong av Vänner.
Just nu sitter Palten i vår härliga fåtölj och läser för Kotten som sover med öppen mun och utsträckta små aparmar på Paltens axel. Mina söta pojkar!
Bloggarens bästa tips - någon?
Finns det några knep hur man får en bebis att vilja ha napp?
Dessutom undrade Palten om det är brukligt att man köper en present åt den nyblivna mamman. Alltså som far. Jag har ingen aning, men presenter är ju alltid trevligt. Ni som är mammor, har ni fått presenter av era karlar när ni fått barn, och i såna fall, vad fick ni?
Första skrattet
Kotten
Med dina små händer håller du redan min moderstumme. För att inte tala om mitt hjärta, mina lungor, binjurar och allt annat du kan tänka dig. Du är den vackraste!Idag är det dessutom min och Paltens bröllopsdag. 1 år. Det firar vi genom att äta god mat, mysa och turas om att hålla i vår lilla Kotte. Inget kan vara bättre.
Lycka...
Han har äntligen kommit ut nu, och han är fantastisk!
I tisdags morse klockan 02.13 tyckte världens finaste Kotte att det var dags att komma ut och världens gladaste föräldrar höll med.
Just nu ligger han i sin filt på soffan och sover efter sin artonde tuttestund.
Mitt hjärta är på väg att sprängas i bröstet.
By the way, jag lär inte cykla enhjuling, åka ledstång eller göra några launches de närmaste dagarna...
Same old, same old...
Kotten, kom ut!
Mitt liv just nu består av en enda sak, väntan. Väntan på eftermiddag när solen slutar lysa in i vår lägenhet och det slutar vara ugnsvarmt, väntan på att Palten ska komma hem från jobbet och väntan på att Kotten ska komma ut. Vår Kotte. Den envisaste Kotten norr om Eskilstuna. Hur länge kan man behöva ligga i en mage? Den är ju alldeles fördigbakad nu, lägenheten är fullpackad med tvättade kläder, bädade sängar, pysslade skötbord och vagnar. Allt är redo för Kotten. Det enda som fattas är självaste Kotten.
Så Kotten, om du hör det här, du kan komma ut nu! Palten jobbar sin sista dag i morgon och jag är å så redo för dig. Kom ut nu är du snäll!
Tusen nålar, någon?
För inte är det väl förvärkar? Eller? Det är nämligen 30 dagar kvar till det är tänkt att h*n ska komma ut, och det verkar jobbigt om det ska kännas så här i 30 dagar. Tusen nålar är inte roligt på armen, och jag kan upplysa alla som inte vet det att tusen nålar är inte roligare på tarmarna. Eller är det livmodern som blir utsatt för tusen nålar? Ett hästbett på moderkakan kanske? Morbror Propellerkeps kommer bli så stolt.
Det andra alternativet är att detta är tecken på att det snart är dags och Kotten är sugen på att komma ut innan vi flyttar för att bo i sunkhus, i sunklägenhet, med allt vårt skräp. Det tycker vi inte är någon bra idé. Det är inte heller någon bra idé med tanke på att jag ska jobba två veckor till och jag kan inte sätta betyg förrän då.
Så kör tusen nålar och hästbett lilla Kotte, för vi räknar med att du inte kommer ut förrän om två veckor. Om du vill kan du prova att göra en wedgie också.
Kotten rockar loss!
Javisst ja, P!
De har kläder från Fem myror på Lindex och Kotten var ju bara tvungen att få två små plagg. 
Eller små och små, h*n kommer nog inte kunna ha dem på flera månader. Men de var ju så fina.
Sen idag när jag gick igenom lite termer på min religionslektion sa en av mina elever något i stil med halal är här och haram är inte här, alltså det är tillåtet att vara på lektionen och det är förbjudet att inte vara på lektionen. Det lät lite i stil med här är där man är, så jag sa att det lät som något hämtat ur Fem myror. Jag möttes dock inte riktigt av den förståelse och igenkänning jag hoppats på. Istället möttes jag av 20 fågelholkar. Tydligen tittade inte barn på Fem myror för cirka femton år sedan.
Aj!
Land vs. stad
Dessutom hann vi jämföra erfaranheter vad gäller föräldragrupp. Vi gick här i vår lilla håla och Bratwurstarna gick i sin fina förort. Vi satt och skruvade på oss lite nervöst och "suga upp rumpan i stolen"-aktigt i en och en halv timme medan vi lyssnade på vår barnmorska som inte sa något vettigt/skrattade nervöst och Bratwurstarna var hur nöjda som helst medan de pratade om avslappning, amning och hur pappan kunde hjälpa till under förlossningen. Vi satt och tittade på min ledsna vattenflaska medan de andra fikade sin medhavda fika och Bratwurstarna fick knäckemackor med ost och gurka och i ett hörn stod en liten, liten vätte och gjorde cappucino och caffè latte till alla som var sugna.
Ännu en gång märker man skillnaden mellan land och stad. Ännu en gång inser jag varför jag inte vill bo på landet.