mrs Pitepalt

Idag har vi haft en lugn dag. Ätit frukost bestående av hemmagjord müsli, fil och kaffe.
Men eftersom jag fortfarande var lite nyvaken när jag skulle göra frukosten hällde jag fil i kastrullen istället för mjölk... Tur att det inte var i kaffekoppen.

Kotten har ätit palsternacks- och potatispuré som är hans favoritmat, förutom hakklapp förstås.


Nu ska jag dricka kaffe och titta på TV. Kotten sitter i babysittern och gungar, pruttar med munnen och tittar på Ellen.

Det här måste vara en av mina mest poänglösa inlägg på länge. Helt utan poäng.

Nyss var han ett litet rosa skrynkligt paket som bara sov och sov och sov. När vi la honom på mage låg han där, han orkade inte lyfta sin stora skalle en mm ovanför golvet. Men nu, nu lyfter han den högt upp i luften och gluttar åt både höger och vänster. Han snackar och jollrar och skrattar åt sig själv i spegelboken som står framför honom.

Vår stora pojke! 
Och ifall ni undrar, han har hår. Faksit! Flera stycken. I klunga.

Med ljusets hastighet antyder att saker gått snabbt. Det har ingenting att göra med att hans huvud har samma form som en glödlampa...

Kottens nya är att han vill vara med. Det har han ju alltid velat, men nu vill han ha koll på vad som händer. Antingen i babybjörnen, att vi bär honom eller att han står i våra knän och gluttar runt på vad som händer. Nu på morgonen var han missnöjd när han låg i soffan och när han satt i babysittern, men sen satte jag honom i soffan som en liten upprätt trädgårdstomte,
 och då blev han nöjd.

Igår var vi på BVC eftersom Kotten blev fyra månader. Kotten hade gått upp ett kg på en månad och växt två cm. Han börjar bli en riktig liten sumo. Han stoltserar med åtminstone tre hakor och lår som inte är av denna värld. Alldeles tjocka och mjuka och valkiga. Man vill bara tugga på dem hela tiden. Dessutom skulle vi prata mat. Potatispuré, smörgåsrån och macka med leverpastej ska vår lilla, lilla Kotte tydligen äta. Hur roligt som helst verkar det ju. Kanske inte lika roligt när man väl provar. Men bara tanken på Kotten sittande i en liten, liten stol, med en liten, liten haklapp, tuggandes på en liten, liten bit smörgås med leverpastej... man blir ju tårögd för mindre. Så i morgon är det dags för premiären. På menyn står mosad potatis med tuttemjölk. Låter som en delikatess.

Idag ska Kotten och jag våga oss iväg till den andra öppna förskolan som finns här i stan och som vi inte har varit på förut. Får väl se om vi hittar någon och prata med eller så kanske det finns några snälla fröknar där som vi kan bli polare med...

...Kotten som aldrig sover längre än typ 30 minuter i sträck om han inte är i rörelse har nu sovit i snart en timme på King Lears soffa. Jag är en nöjd men nervös förstagångsmamma som måste kolla om han andas ungefär var femte minut. Han verkar gilla när jag är irriterad på folk...

Nu har ett dygn till gått och vi börjar fundera på om det kan vara tänder på gång. Men ungen är ju för sjutton bara tre månader gammal, inte borde tänderna komma redan? Han är hängig, vill inte ligga själv utan bara bli buren, men är ändå inte helt nöjd. Dessutom dreglar han mycket, är febervarm fast har inte feber och tuggar på händerna. Vad tror ni? Är det små risgryn på gång eller kan jag lugna mina tuttar med att det nog kommer dröja några månader?

Kotten är oftast nöjd. Är han inte nöjd brukar det räcka med att plocka upp honom eller ge honom tutte. Några få gånger har inte heller detta räckt, alltid i samband med att hans mage verkar krångla. Men oftast är han som sagt nöjd. Så var det inte i natt...

Vi var hos Barbasyster igår och till lunch åt jag två minimala kycklingvingar, kryddiga vilket kom att få väldigt stor betydelse. När det sen blev kväll och Kotten vanligtvis somnar som en liten nöjd farbror märkte vi att något var fel. Han somnade och vaknade två gånger i sängen och sen ville han inte ligga i sängen mer. Han skrek högt så fort vi la ner honom, eller om vi bara var för stilla. Stående och i rörelse var det som gällde. Jag spenderade natten i vår fåtölj med Kotten i famnen. Två timmar sov jag nog sammanlagt. Kotten vaknade och grät och bajsade några gånger, vilket han aldrig gör annars, så det måste ha varit vingarna som gjorde det. Hoppas jag.

Såna här nätter får en verkligen att inse hur snäll och lugn han är i vanliga fall. Stackers lilla Kotten!

Nu har vi varit hos doktorn och kollat Kotten angående blodet. Det var ingen fara, sånt som händer. Men Kotten tyckte inte om att bli petad i rumpan av doktorn. Först var han glad och log åt sköterskan och doktorn och sen helt plötsligt fick han ett gummiklätt lillfinger i rumpan. Man kan ju förstå att han blev ledsen.

Och nu har han blivit förkyld. Han snörvlar och rosslar och nyser. Stackers lilla Kotten, alldeles liten och varm och ledsen. Det hjälper lite när man häller koksaltlösning i näsan, men det gillar han inte heller. Det är jobbigt. Man vill ju att ens bebis alltid ska vara glad och frisk.

I förmiddags när jag bytte blöja på Kotten var det blodstrimmor i bajset. Det är inte något man vill se när man tittar i sin tolv veckor gamla sons blöjor. Antagligen vill man inte se det i blöjan på barn som är någon annan ålder heller, men jag kan bara utgå från mig själv. Palten var på jobbet och båda systrarna var okontaktbara på telefon. Jag ringde BVC men de hade stängt så då ringde jag någon slags sjukrådgivning istället. Kvinnan jag pratade med ställde få frågor och bestämde sen att det inte var akut, men att jag skulle ringa BVC när deras telefontid startade klockan tre eftersom de hade bäst koll på spädbarn. Klockan var då elva. Fyra timmar är ganska lång tid att vänta när ens lilla, mjuka, skära son har bajsat blod. Jag hann prata med både Palten och systrarna och oroa mig tusen varv i skallen. Men tillslut fick jag prata med BVCoch då lät det som att det inte var något farligt, men om det hände igen så skulle jag ringa.

Nu verkar han må ganska bra. Men han sover och tuttar mer än vanligt. Men är det inte lite konstigt att de enda som har koll på små spädisar inte har telefontid förrän tre på eftermiddagen? 

Kotten har skrattat högt för första gången! Det var superhäftigt. Ett helt nytt läte och en helt ny känsla. Han börjar bli en stor bebis, ingen liten skrynklig spädis längre. Nu är han en stor kille som charmar damer, har jacka och skrattar åt roliga skämt. Eller åtminstone åt Palten som prutt-blåser honom i magen.

Idag har Kotten och jag varit ute på äventyr. Vi har åkt tåg och varit i Stockholm. Väl där har vi shoppat, gått omkring, lunchat med King Lear, bajsat ena byxbenet fullt ( Kotten alltså), kräkts en stor pöl i en soffa på stora Åhléns restaurang (återigen Kotten), torkat upp kräks ur soffan och fått med en massa annat gammalt junk (det var jag) och druckit kaffe. Det har varit mycket trevligt. Fast nu när jag kom hem uptäckte jag att de glömt ta bort larmet på ett par byxor jag köpt till Kotten. Affären finns inte här så jag kan inte gå dit förrän tidigast lördag. Tänk om de tror jag stulit byxorna och så kastar de mig i fängelset och så blir Kotten moderslös. J-a Kappahl!!

Okej, jag överdriver kanske en smula. Men irriterande är det.

Jag måste ju visa mina fynd också. Eller fynd och fynd. Det största fyndet var nog det jag gjorde när jag kollade saldo på mitt konto. Jag hade dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle ha, ett misstag som ialla fall inte jag  gör särskilt ofta. Men nu hade jag gjort det och det kände jag att jag genast var tvungen att rätta till. Så det gjorde jag i och med dessa
kläder utan larm och med
Pyssel till Kottens dopinbjudningar och tackkort
och den vackra, vackra vaxduk jag gått och suktat efter i flera månader nu så vacker!

Jag köpte trosor också. Men jag tror inte någon vill se dem. Dessutom tror jag inte dataskärmen är tillräckligt stor för att visa trosorna i sin helhet.

Kotten och jag har precis varit på Åhléns. Jag fick pysselattack och bestämde mig för att pimpa en filt till Kotten, men självklart fanns det ju inte tråd i rätt färg. Som tur är bor vi bara tre minuter från Åhléns, så det kändes som en säker liten tur. Kotten var nyäten och nybytt på.

Först var han vaken och låg och gluttade i vagnen. Efter ungefär halva Åhléns-turen (man måste ju glutta på annat också när man väl är där, sådan är lagen) blev han lite gnällig så jag plockade upp honom. Efter jag betalat tråden la jag ner honom i vagnen och vi började gå hemåt, och då somnade han! Helt tyst och lugnt! Så då hann jag gå på ICA också, och nu sover han fortfarande i vagnen och jag försöker blogga ur mig lite blogg.  Fina Kotten!