mrs Pitepalt

Kotten är förkyld. Snorig, gnällig och febrig. Det började i förrgår natt och sen har det eskalerat. Kanske är det bara den fjärde bråkiga tanden som jävlas, eller så har vi helt enkelt haft det lite väl enkelt de senaste månaderna. Det vill säga en glad bebis som inte gråter utan anledning och inte skriker på nätterna. Nu har vi en liten ledsen Kotte som snorar så han blir rödnäst, gråter oavsett vad vi gör med honom och kaskadkräks över hela sin barnstol. Förhoppningsvis går det över snart. Gärna innan kalaset vi ska på i morgon klockan fem. Men jag är inte hoppfull.

Kotten sover, i egen säng! Vi tagit bort ena sidan på spjälsängen och ställt den bredvid vår säng vilket innebär att han ligger på samma höjd som oss och precis bredvid, så antagligen förstår han inte att han ligger i egen säng. Men vi tycker det funkar bra. Han är så nära så vi kan se honom hela tiden och jag kan känna honom bara genom att sträcka ut armen, men han ligger inte som en liten igel och snurrar runt i vår säng.

Nu känns det också som om den här perioden börjar när man måste vara orolig över att han ska slå sig hela tiden. Som tur är har han sin hönspappa Palten till det och jag kan oroa mig mer i smyg. Palten blir väldigt nervös av saker. Tillexemepel som när Kotten klämde fingret på ungsluckan häromdagen. Den där nere som inte blir varm, men har en vass kant. Han satt och pillade på den och så helt plötsligt hade han öppnat den och lyckats stoppa in en av sina fläskiga fingrar där och stängt. Han blev inte glad, och det blev ju inte jag och Palten heller förstås. Men Palten blev nog mest orolig. När han såg att det blivit ett djupt streck på fingret (dock inget blod) blev han förskräckt. "Ska vi åka in tycker du?!" Eh, nej det tycker jag väl inte. Han är ett barn som klämt fingret, det är bara att vänja sig. Palten menar dock så här i efterhand att han inte alls sa att vi skulle åka in på en gång, det var mer om fingret skulle svullna upp till en prinskorv eller nåt, men jag står fast vid min version.

Han har också fått sin tredje tand, denna gång i överkäken. Och man kan bara hoppas att det är en hörntand och inte en framtand. För är det en framtand så får jag ge mig ut och köpa en banjo och kolla upp min och Paltens eventuella släktskap, för då blir det inte en nådig glugg han kommer få mellan tänderna. Men vi hoppas som sagt på fler tänder som sitter lite mer i mitten av munnen. Men han tycker ju om att bita på saker så denna nya vampyrliknande tand passar ju in bra i det sammanhanget.

Dessutom tror vi att han sa hej igår. Men vi är lite osäkra. Så det känns inte som något tydligt första ord, men snart kanske.

Kotten har en gång för alla bevisat att han är min son. Han har lärt sig sätta på TVn.

Vi har en sån där modäääärn TV som är stor och platt och vacker. Längst ner i mitten på TVn finns ett hål som lyser rött om den är avstängd och vitt om den är påslagen. Vi har haft TVn ett tag nu men det var Kotten som först insåg att man kunde stänga av och sätta på TVn genom att dra med fingret i hålet (det låter ju lite perverst, men det är det inte.) Så nu gör han det så ofta han kan. Han kryper fram på sina runda knän och ställer sig vid TV-bänken. Sen slår han lite på plattan som TVn står på och sen stoppar han ett av sina knubbiga fingrar i hålet och stänger av TVn. Sen garvar han när han inser vad han har gjort. Oftast sätter han dock på TVn igen. Vilket jag tycker är det ultimata beviset på att han är min son. Han lämnar inte TVn avstängd i onödan.

Nu vet jag inte om jag behöver något mer bevis på att han är min son. Jag har fortfarande ganska tydliga minnen från när jag krystade ut den där jätteskallen, men ändå...

Palten och jag har inlett operation Sluta nattamma.

Inatt sov jag på soffan i vardagsrummet och Palten och Kotten sov i sängen. Han vaknade nog lite då och då och skrek men inte flera timmar i sträck som jag hade trott. Men jag tror Palten tyckte det var ganska jobbigt ändå. I vanliga fall skriker han ju aldrig på natten och Palten vaknar bara någon gång.

Vid kvart i sex vaknade han och då gick jag in och han fick tutta. Både jag, Kotten och tuttarna tyckte det var bra. Tuttarna var hårda som två bowlingklot och mitt linne var alldeles blött (Barbasyster, läs detta för Propellerkepsen så kräks han nog i sin propellerkeps. Och då har jag inte ens skrivit om när jag stod och mjölkade ur tuttarna över handfatet innan jag gick och la mig...) Kotten låg länge och tuttade med öppna ögon, på båda tuttarna.Sen sov han till klockan sju, då tuttade han lite tilll och sen bet man mig och flinade och då var det dags att gå upp.

Nu datorar jag, Kotten river ut pärmar ur stringhyllan och bläddrar i dem och Palten sover. Det känns som en bra start på vår operation. Vi får väl se hur det fortsätter.

Tur att det vekar vara några fler som inte har barn som är som hämtade ur en Pampers reklam. Kotten vill verkligen tutta hela nätterna. Vi har bestämt oss för att försöka sluta nattamma på sportlovet. Nu tränar vi lite. Det vill säga Kotten och Palten är i sovrummet. De har varit där i 35 minuter nu. Kotten har gallskrikit hela tiden och Palten har antingen svimmat av eller slitit av sig allt sitt hår som matadoren i Ferdinand. Det skulle jag i alla fall ha gjort om jag hade varit där inne. Jag sitter ute i vardagsrummet och låtsas som om jag inte hör och intalar mig själv  "att när som helst nu, när som helst somnar han nog...".

Nu blev det tyst i en halv minut, men de var bara Kotten som behövde en andingspaus. Det tar på krafterna att skrika så att man nästan kräks i en halvtimme.

Idag har vi haft en knasig dag. Kotten och jag skulle till BVC för att mäta, väga och ta spruta. Men sen gick jag vilse på väg dit och kom tio minuter för sent. Jag satt hos BVC-sköterskan röd, svettig och flämtande medan hon vägde och mätte vår stora prins. 1010 kg och 74 cm lång är han nu när han är 7½ månad. Sen fick han spruta men han grät ingenting. Kanske kände han inte att någon stack in en nål i hans knubbiga lår.

Efter det gick vi till affären och sen på hemvägen hyrde jag en film. När vi kom hem gav jag Kotten lunch samtidigt som jag bakade en limpa eftersom jag insåg att det inte fanns någon lunch till mig. Helt plötsligt inser jag att vår dvd är trasig och att det kommer bli väldigt svårt att titta på filmen jag hyrt. Tack och lov fick jag lämna tillbaka den.

Nu känner jag mig trött, och hungrig, och lite förvirrad över varför jag skrev det här. Det var ju helt ointressant. Sorry!

Kanske borde jag ha anat att det var såna här
 runda bollfötter som låg där inne och sparkade när jag fick vätskefyllda falukorvsfötter i slutet av graviditeten.

Kotten är förkyld. Jag läste någonstans att bebisar inte blir förkylda när de tuttar, men det måste vara riktig BS för det här är typ sjunde gången Kotten är förkyld. Han ville inte sova i natt, bara gråta och gnälla. Tillslut fick vi gå ut och sätta oss i fåtöljen och gunga och efter en stund somnade han. Och så vaknade han. Och så somnade han. Och så där höll det på. Efter några timmar la vi oss i soffan och sov, men den är lite för kort så mina fötter hängde ut över kanten. Vid halv sex gick Palten upp för att åka till jobbet och då la vi oss i sängen. Sen sov vi i två korta pass till klockan åtta och nu är vi vakna, men fortfarande gnälliga. Men who can blame him? Om man har blivit snyten (snuten, snytt??) så många gånger att man är röd och sårig under näsan, då är man riktigt förkyld. Att man dessutom är fem äpplen hög och måste bli snyten (??) av någon annan gör säkert inte saken bättre. Stackers, stackers Kotten!

Kotten gillar tuttar, det är ingen nyhet. Han var tuttegalen redan när han var ett litet knyte. Nu är han kinkig, antagligen för att tand nummer två är på väg, och då har han plötsligt blivit ännu mer tuttetokig. På nätterna ligger han fäst vid mitt bröst som en babyskär nattlampa. Men istället för att glöda i mörkret så snuttar han. Och snuttar och snuttar och snuttar. Så fort jag försöker dra ur tutten följer han efter med sin runda lilla skalle. Han vill inte ha napp, han vill ha tutte. Jag är hans napp.

Men nu eftersom han äter två mål mat om dagen och gröt så undrar jag hur mycket tutte han behöver. Han växer så det knakar och de där benen är ju inte av denna värld. Har ni sett den där reklamfilmen där en kille med jättestora ben cyklar i jordens mitt? Det kommer bli Kottens framtida yrke om det fortsätter i den här takten. Och jag vet inte om jag tycker det verkar vara något bra jobb för min lilla bebis. Tänk vad långa restider och han kommer säkert behöva jobba både nätter, helger och högtider. Inte bra. Men vad ska man göra? 

Kotten har börjat med napp. Inte på det traditionella sättet. Han snuttar inte på den till han somnar. Han tuggar på den. Han sitter i babysittern och sparkar med sina tjocka ben samtidigt som han gnor nappen runt i munnen med båda händerna och tuggar på den. Tydligen kräver detta arbete en tvåhandsfattning. Ibland tappar han nappen ner bakom ena axeln och då arbetar han ännu hårdare på att få tag i den. Men antagligen är hans armar lite för korta för att nå bakom axlarna, ungefär som en gullig T-rex, så det slutar alltid med att jag får hjälpa honom. Men jag brukar vänta en stund och titta på honom med sån där fånig mammamin medan han letar med sina korta dinosauriearmar. Min söta bebis!

Kotten och jag har varit på BVC. Kotten skulle bli vägd, mätt och få spruta. Han sov när vi kom dit och jag var tvungen att väcka honom. Det tyckte han nog inte var så roligt för när doktorn skulle undersöka honom grät han sin ledsnaste gråt. Den när det rinner tårar. Det tog inte slut förrän jag fick tillbaka honom och hade kramat honom en lång stund. När han väl blev glad var det dags för dubbelspruta. En i varje ben. Detta gjorde honom inte direkt lyckligare. Men till slut blev han glad i alla fall, och nu sover han tungt i vår säng.

Och appropå tungt, han är 70 cm lång och väger 9170 gram! Vår lilla dunderklump. Dunderkotten!

Dessutom var sköterskan tvungen att mäta om huvudet för hon trodde inte att det var så stort som hon först mätt, men det var det. 47 cm, jag vet inte hur mycket det är. Men när hon mätte skallen på hembesöket när han bara var någon vecka sa hon ju "jag tycker alltid synd om mammor när jag ser bebisar med så här stora huvuden!" Men gud!? Vad är det för Alfonsskalle vi har fått, tänkte jag. Min nippa sa I told you!

Nu är allt avklarat. Dopet gick galant. Kotten skötte sig ypperligt. Han var glad och nöjd och skrek inte en enda gång i kyrkan. Palten och jag läste våra små texter utan att börja grina så vi skötte oss väl också alldeles utmärkt. Men precis i början av kalaset var jag en smula stressad. Palten däremot gick runt och hälsade på folk, pöste och tummade på hängslena. Eller han hade gjort det om han hade haft hängslen. Men förutom det gick kalaset också bra. Kotten var cool i jeans, linnebody (alltså linne som i inga ärmar, inte linne som i beiget och strävt tyg) och rutig skjorta. Han var ju tvungen att kompensera mot att ha burit klänning in public. Folk åt dåligt med muffins dock. Så nu står det cirka trettio muffins i vår kyl och bara väntar på att bli uppätna.
Kotten fick ett lass jättefina paket,
titta bara!  

Och nu väntar nästa pyssel och planeringsevent, julen. Najs!                

I morse när Kotten låg och luftade, på mage - hans bästa, blev det plötsligt väldigt brunt där bak. Eller snarare senapsgrönt. Han la en liten, liten present till mig på filten. När jag sen försökte plocka upp och bära in honom till skötbordet tog han ett stadigt tag om mitt hår varpå jag stupade. Och jag stupade rakt på en humla! Eller egentligen stupade jag i en liten hög med bajs, med knäet först. Inte trevligt. Men det är väl helt enkelt en småbarnsförälders glamorösa liv. Fläckat av kräkfläckar och senapsgrönt bajs.

Kotten börjar bli stor. Och vild! Varje kväll när vi ska sova ska han inte sova. Han ska ligga och vifta med sina knubbiga vader i luften, läsa och tugga på allt som jag läser och snacka, snacka, snacka. När han sitter i babysittern gungar han och och viftar med armarna. Dessutom har han börjat rullar runt som bara den och nu kan man verkligen inte lämna honom ensam i soffan eller sängen. Härom dagen när vi hade badat på morgonen låg han och luftade på en filt på golvet i vardagsrummet. Jag gick in i sovrummet för att hämta kläder, jag var borta högst två minuter och när jag kom tillbaka låg han en och en halv meter bort med sin lilla nakna rumpa i vädret. Duktiga, vilda Kotten... Vänta nu, han är vilda bebin!

Han kommer bada i toaletten och prata med vargar och promenera omkring i en väska. Och jag kommer se ut som hans mamma. Päronkropp, tre spretiga hårstrån på huvudet och alltid släpa mig omkring i något färglöst gammalt nattlinne och förkläde. Buhu! 

I morse var vi på babysim och gjorde vårt första dyk. Kotten tyckte det var rätt okej. Han gjorde sin ledsnaste min med hängande underläpp direkt när han kom upp, men sen blev det bra igen. I omklädningsrummet efteråt sa en av de andra mammorna "det är så skönt att de blir så trötta efteråt". Hennes bebis är liten som en tesked och sover säkert i sjutton timmar efter simmet. Det gör inte Kotten. Han vaknade klockan halv nio och simmet var nio. Efter det har vi handlat på Coop, tuttat, bytt blöja, gungat i hoppgunga, legat lite på mage i soffan, snackat med pappa i sängen, ätit morots- och potatispuré, bytt blöja igen och nu ligger han på soffan och gymmar. Han vill inte sova.

Igår var vi på middag hos kompisar som bor några mil bort. Vi åkte hem vid tio. Först skrek han i tjugo minuter och sen satt han bara tyst och vaken i bilstolen. Han somnade kanske femtio minuter efter vi kommit hem. Först låg han och snackade och sparkade med sina tjocka ben i sängen. Vad är detta? Ska inte bebisar sova?

I och för sig sov han till tio i både fredags och lördags, men ändå.... Sov nu!

Kotten är helt klart sin fars son. Inte för att jag trodde något annat. Men nu är det verkligen bevisat. Palten har ganska stor mun. Inte så att han kan dra överläppen över huvudet och svälja, men nästan. I går visade Kotten att han också har en mun att räkna med. Han stoppade nämligen in hela sköldpaddshuvudet i munnen. 
 Det är ju enormt, lika stort som hans hand. Jag spår en lysande framtid. När han väl lärt sig stå ska jag lära honom att shotsa tuttemjölk utan att använda händerna. Ni vet genom att ta hela glaset i munnen. Vi kommer tjäna miljoner!