Se, ett barn är döpt
Precis hemkommen från ett dop. Diskuterade i bilen ner till min hemort där dopet hålls att man inte längre kan förundras över att folk i ens bekantskapskrets börjar yngla av sig och gifta sig. Man är inte längre så ung som man tror. Men sen fick jag höra att en gammal barndomskompis bytt namn. Förnamn alltså. Förut hette hon typ Emma (fast egentligen inte just Emma, men ni förstår nog vad jag menar...) och nu har hon bytt förnamn till ett modernt och ovanligt namn, eller ovanligt så att jättemånga nyfödda barn heter det nu, typ Stella, Alva, Tindra, Ella. Människan är ju 25 år gammal, varför byter man namn då, och varför till ett bebis namn? Så då kände jag att jag kanske inte var helt vuxen ändå. När folk man umgåtts med byter nämn som någon himla filmstjärna...
Bebisen var i alla fall himla söt, som en liten blåklädd köttbulle.
Jag hade velat hålla i honom och eventuellt även tugga lite lite grann på honom, men han var så trött och sen somnade han. Men han fick i alla fall sin present, och i kväll ska vi in till hans föräldrar och festa lite. Det ska bli mycket trevligt. De har nytt hus som vi inte sett ännu.
Hjälp! Jag får akut bebis- och hussjuka! Jag måste genast gå och slänga mig framför TV:n med en kopp kaffe och njuta av mitt liv som icke-mamma, innan jag byter ut alla p-piller mot flourtabletter av rena farten.
Bebisen var i alla fall himla söt, som en liten blåklädd köttbulle.
Jag hade velat hålla i honom och eventuellt även tugga lite lite grann på honom, men han var så trött och sen somnade han. Men han fick i alla fall sin present, och i kväll ska vi in till hans föräldrar och festa lite. Det ska bli mycket trevligt. De har nytt hus som vi inte sett ännu.
Hjälp! Jag får akut bebis- och hussjuka! Jag måste genast gå och slänga mig framför TV:n med en kopp kaffe och njuta av mitt liv som icke-mamma, innan jag byter ut alla p-piller mot flourtabletter av rena farten.
Kommentarer:
Trackback