En uppdatering

Som ni kanske märkt är det väldigt tyst just nu på bloggen.
Vi är mitt i högtidligheterna och befinner oss just nu i Piteå.
Jag har inget roligt att skriva om och därför skriver jag inget.
Snart är jag tillbaka, hoppas jag.
Häng kvar!


Inte nu igen!

Kotten är sjuk. Förkyld och febrig. Nätterna sovs i korta, korta pass. Sedan ligger han och snörvlar och snorar som ett litet varmt paket mellan mig och Palten. I morse gick vi upp klockan sju, vilket är tidigt för mig och Kotten. Jag tittade på Gilmore girls och Kotten sov sittande i mitt knä. Kvart i tio tyckte jag det var dag så försökte jag lägga ner honom, vilket inte var roligt så han vaknade. Palten låg också och trynade. Han är nämligen också sjuk. Den ökände "man colden" har ännu en gång drabbat vårt hem. Förhoppningsvis är den över snart. Nu är dock båda pojkarna vakna. Den lille verkar gladare än den store. Men han är ju inte man än, så han har kanske ingen man cold. För det vet vi ju alla, det finns inget värre än en man cold....

Rotanloukku - en klassiker?

Igår satt jag och surfade lite julklappar. Vi kan inte komma på vad vi ska köpa till Kotten. Med en lägenhet på 55 kvm och ett överfullt förråd känns det som det gärna får vara en liten present, ingen pulka alltså. När jag surfade runt snubblade jag över en gammal
klassiker
Rotanloukku, råttfällan! Jag trodde i alla fall att det var en klassiker, ända till Palten sa "vad är det där för spel?" Han hade aldrig spelat det! Hur är det möjligt? Jag trodde alla spelade det när de var små. Att det var som
labyrint, coronne eller mastermind. Har ni spelat rotonloukku när ni var små?

Det nappas för Kotten

Kotten har börjat med napp. Inte på det traditionella sättet. Han snuttar inte på den till han somnar. Han tuggar på den. Han sitter i babysittern och sparkar med sina tjocka ben samtidigt som han gnor nappen runt i munnen med båda händerna och tuggar på den. Tydligen kräver detta arbete en tvåhandsfattning. Ibland tappar han nappen ner bakom ena axeln och då arbetar han ännu hårdare på att få tag i den. Men antagligen är hans armar lite för korta för att nå bakom axlarna, ungefär som en gullig T-rex, så det slutar alltid med att jag får hjälpa honom. Men jag brukar vänta en stund och titta på honom med sån där fånig mammamin medan han letar med sina korta dinosauriearmar. Min söta bebis!

En telefon, en telefon - mitt kungarike för en telefon!

Min mobil har gått sönder. Av någon anledning går det inte att ladda. Varje gång man försöker står det att man måste ha ett Sony Ericsson batteri, vilket jag har. Det är j-t irriterande. Man vill bara slänga mobilen i golvet, stampa på den och skrika "men jag har ett Ericsson-batteri!!". Jag tror dock inte att det skulle göra saken bättre. Så därför svär jag bara dämpat och stampar min runda fot i golvet. Nu måste jag lämna in telefonen och få den lagad. Det kommer ta två veckor, kanske mer eftersom det är jul! Hur i hela fridens namn ska jag klara mig utan telefon i två veckor?! Jag gåter!

Baby-besserwissern

I helgen var vi på fest. Kotten var det enda barnet där, men det fanns en person där som också hade barn, två stycken vilket genast gjorde honom till expert på alla barn, inklusive Kotten. När han kom till festen hade Kotten blivit trött och hungrig så jag ammade honom, och eftersom det var ont om sittplatser satt jag vid bordet. Kotten låg alltså i min famn och sov. "Hur gammal är han, 15 månader?" undrade Besserwissern. 15 månader?! Visst är han lång och rund, men 15 månader? Då är man väl runt 85-90 cm, och det är 15-20 cm längre än han är nu. Om han är så j-a duktig så borde han väl se skillnad på en sexmånaders och en 15-månaders bebis?

Dessutom strödde han visdomsord omkring sig i all oändlighet. Så här är det. Jag avskyr när människor gör så, tror att de vet mycket mer om mitt barn än mig. När vi skulle åka sa han "Och sen vet ni ju att ju längre ni håller honom vaken nu på kvällen, desto längre sover han i morgon bitti". Nej, det vet vi inte för så är det inte med vårt barn, ville jag säga, men det sa jag inte. Vem dog och gjorde honom till världens Baby-besserwiser? Jag kräver en omröstning.

Puckon med pälsmössa

Jag och Kotten har varit hos King Lear i helgen. Vi åkte dit i torsdags och då passade vi på att träffa fru Bratwurst och miniwursten.Grabbarna var stora killar och satt i varsinn barnstol och åt puré när vi var ute och lunchade. Det kändes mycket märkligt. Men trevlig.

Men sen på hemvägen stötte vi ihop med ett pucko. Vi gick i bredd på trottoaren, en bred trottoar. Ungefär tre meter framför oss höll en gubbe med pälsmössa på att korsa vår väg. Vi gick inte jättesnabbt och hade gubben bara fortsatt i samma takt hade våra vägar aldrig behövt mötas. Men gubben hade tydligen gått omkring och samlat på sig irritation över barnvagnar och nu ville han ta ut det på någon. Nämligen mig. Han stannade framför vagnen och väntade tills jag kom fram. Då sträckte han upp handen och tog tag i vagnen och snäste "ta det lite lugnt här" med tysk brytning. "Hade du bara fortsatt gå hade jag ju inte kört på dig" svarade jag. "Jag har dåliga knän!" fräste gubben tillbaka samtidigt som han började gå mot mig och vagnen. Mina beskyddarinstinkter väcktes till liv och jag fräste tillbaka "du rör inte vagnen igen!" Gubben började då peta på mig med ett av sina långa, tyska fingrar, "jag rör på dig, jag rör på dig, skitstövel!" Här fick jag hindra min första instinkt att sparka kräket på smalbenet, eller ännu hellre ett av hans dåliga knän, och istället gormade jag " ta den där pälsmössan och kör upp den i arslet!". Resten av eftermiddagen ägnades åt att vara förbannad. Varför finns det så många idioter? Och varför stöter man på dem så ofta när man är i Stockholm? Och varför har de pälsmössa? Dagen efter träffade jag en överklasskärring på NK med pälsmössa. Pälsmössa med guldtyg i mitten. Fint som kattskit i vällingen.


Varning! Inte för lättstötta läsare!

Jag har utvecklat min första allergi. Den kom redan under graviditeten. Om jag ska vara riktigt ärlig så fanns den nog i mig från första början, låg där latent. En latent allergi. Jag talar själklart om min allergi mot registreringsskyltar på vagnar. I hate them! Sorry, alla som har registreringsskyltar och älskar dem. Om ni vill kan ni trashtalka lite om bruna briovagnar eller nåt annat.

Jag vet inte riktigt varför jag stör mig så mycket på registreringsskyltar. De är helt enkelt fåniga. Speciellt den jag såg idag. The boss. Va?! Är inte det irriterande så säg.

Jag har också en teori om att de som har registreringsskylt på vagnen är de som har såna där fåniga tröjor med bebis skrivet på magen när de är gravida. Och döper sina ungar till något med y och z. Typ Ronya eller Vanya eller Zandra eller något liknande. Förlåt till er också. Ni är säkert sketasnälla. Nu får ni prata skit om människor med empireskurna graviditetskläder och barn med farbrornamn. Det är helt ok med mig.


Bara en reflektion

Varför gör Simon och Thomas alltid så mycket fult? Räcker det med att vara gay och ha fånig frisyr för att bli inredningsarkitekt? Är de ens det?

Kotten tar en tugga

I går hade vi våra vänner dr och dr Snuggles här på fika. Det var mycket trevligt. De höll i Kotten och förundrades över hur duktig och söt han var. De bästa sortens gäster alltså! Dessutom fick Kotten två små julklappar, böcker som han genast började tugga på. Men snart läser han nog för fullt.

Och appropå tugga... när vi låg i sängen och skulle sova på kvällen så bet han tag om tutten med sina mjuka men hårda gommar och drog samtidigt som han tittade på mig med sorgsna
kattögon eller ja, kotteögon. Det gjorde skitont och jag pep till. Då släppte han tag och tittade förvånat på mig. Men sen tuggade han på den åtminstone tre gånger till innan han somnade. Jag bävar inför framtiden. Ålle Bålle gjorde samma sak på King Lear fast när han fått tänder, det ser jag inte fram emot! Kanske kan jag sätta en liten, liten bettskena på honom?

Dunderkotten

Kotten och jag har varit på BVC. Kotten skulle bli vägd, mätt och få spruta. Han sov när vi kom dit och jag var tvungen att väcka honom. Det tyckte han nog inte var så roligt för när doktorn skulle undersöka honom grät han sin ledsnaste gråt. Den när det rinner tårar. Det tog inte slut förrän jag fick tillbaka honom och hade kramat honom en lång stund. När han väl blev glad var det dags för dubbelspruta. En i varje ben. Detta gjorde honom inte direkt lyckligare. Men till slut blev han glad i alla fall, och nu sover han tungt i vår säng.

Och appropå tungt, han är 70 cm lång och väger 9170 gram! Vår lilla dunderklump. Dunderkotten!

Dessutom var sköterskan tvungen att mäta om huvudet för hon trodde inte att det var så stort som hon först mätt, men det var det. 47 cm, jag vet inte hur mycket det är. Men när hon mätte skallen på hembesöket när han bara var någon vecka sa hon ju "jag tycker alltid synd om mammor när jag ser bebisar med så här stora huvuden!" Men gud!? Vad är det för Alfonsskalle vi har fått, tänkte jag. Min nippa sa I told you!

Ny utmaning!

Jag har blivit utmanad av Skolfröken and here goes!

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna.
3. Meddelade de utmanade på deras bloggar.


8 favoritprogram:
1. Vänner
2. Sex and the city
3. Desperate Housewives
4. Veronica Mars
5. Gilmore girls
6. Uggly Betty
7. Medium
8. Roomservice
(dock inte det som går nu med sportstjärnor - boring!)

8 saker jag gjorde igår:
1. Fikade med en kompis
2. Pussade på Kotten
3. Hämtade ut dyrt vaccin åt Kotten
4. Sydde en liten leksak åt en annan kotte
5. Förundrades över att Kotten sov två timmar i sträck
6. Tittade på TV
7. Åt dopmuffins
8. Städade

8 saker jag ser fram emot:
1. jul
2. Kottens utveckling
3. att förhoppningsvis få flytta till Stockholm
4. glöggträffar
5. att någonsin komma i mina gamla kläder
6. sommar med Kotten, och Palten förstås, då jag förhoppningsvis uppnått punkt nr. 5
7. syskon till Kotten
8. resten av livet

8 favoritrestauranger (jag äter aldrig ute, måste ändra denna punkt. Hoppas det är ok, Skolfröken?)
8 favoritaffärer
1. Stora Åhléns
2. IKEA
3. Panduro
4. Accessorize
5. Designtorget
6. Lagerhaus
7. H&M
8. antikaffärer 
(såna med fina teaksaker och dyra 50-talsprylar, inte såna med byster och ännu dyrare sekelskiftsskit)

8 saker på min önskelista
1. att ingen i min närhet blir sjuk
  (alltså sjuk-sjuk, inte förkyld-sjuk)
2. att Palten och jag skulle vara överens om boende
3. och sen bo på något sketabra ställe så vi fick inreda och dona
4. drömjobbet med ännu drömmigare lön
5. eller ännu bättre att vinna massor av pengar så jag aldrig mer behöver jobba
6. en resa utomlands, gärna till något varmt ställe
7. en jättestor
le Klint-lampa
8. ämnesomsättning som gör att man kan äta vad som helst men ändå se ut som Sarah Jessica

8 personer jag utmanar
Alla som vill...




IIIIIIIKEA this is comfertable!

Igår hade jag och Kotten en fullspäckad dag. Först åkte vi och besiktigade bilen. Vi hade tid tjugo i tio och jag fick väcka vår tonårsbebis eftersom han gillar att sova. Efter det styrde vi vår kosa mot IKEA som ligger blotta tjugo minuter bort. Jag har aldrig åkt dit själv förrut eftersom jag fortfarande tycker det är lite läskigt att köra Falcen på stora vägar. Men det gick mycket bra trots det regniga vädret och Kotten och jag kunde sen affära oss hur mycket vi ville. Och hur trevligt var det inte då? När man har Palten med sig vet man att shoppingkäken kommer dyka upp inom sinom tid. Men Kotten kunde jag muta. Dels genom att ha honom i Baby Björnen när han blev kinkig och dels genom att köpa en tjusig elefant på IKEA. Inga av dessa mutor hade nog fungerat på Palten. Vi kommer definitivt åka dit igen.


Dessutom införskaffade vi den efterlängtade julmuggen
 
Det är den näst längst till höger med mumin och snorkfröken som kramas. Åh, så fin!


Check!

Nu är allt avklarat. Dopet gick galant. Kotten skötte sig ypperligt. Han var glad och nöjd och skrek inte en enda gång i kyrkan. Palten och jag läste våra små texter utan att börja grina så vi skötte oss väl också alldeles utmärkt. Men precis i början av kalaset var jag en smula stressad. Palten däremot gick runt och hälsade på folk, pöste och tummade på hängslena. Eller han hade gjort det om han hade haft hängslen. Men förutom det gick kalaset också bra. Kotten var cool i jeans, linnebody (alltså linne som i inga ärmar, inte linne som i beiget och strävt tyg) och rutig skjorta. Han var ju tvungen att kompensera mot att ha burit klänning in public. Folk åt dåligt med muffins dock. Så nu står det cirka trettio muffins i vår kyl och bara väntar på att bli uppätna.
Kotten fick ett lass jättefina paket,
titta bara!  

Och nu väntar nästa pyssel och planeringsevent, julen. Najs!                

hits