the Ring

Vi tittade på en konstig videofilm kvällen innan vårt bröllop, och nu ser vi ut så här på alla bilder,
jättekonstigt.11047-201 Men så här såg i alla fall våra kläder ut.

Äntligen

Efter att ha gallrat lite bland de många bilderna, på hälften ser jag ju självklart ut som en dubbelhakad, rynkögd hob, har jag nu valt ut några få, ett litet urval bara:11047-182bukett och frisyr11047-181 och så här såg den ut bakifrån
11047-179förrätt
11047-180varmrätt
11047-184efterrätt
11047-185tårtan
11047-188den väldigt uppskattade tårtan
11047-189 väldigt uppskattad
11047-186 bordsdekorationer
11047-187 å fyrverkerierna som avslutade kvällen.


Vårt bröllop (i ord, inte bilder...)

Eftersom bilderna aldrig kommer känner jag att jag måste berätta om bröllopet innan jag glömmer bort alla små detaljer.

Kvällen innan bestod mest av blommor. Som tur var kände pappas sambo en florist och hon kom hem till dem och band min bukett. Den blev mycket vacker. Ljusrosa och cremefärgade stora rosor och rosa kvistrosor i olika rosa nyanser och över det hjärta på tråd. Palten fick en rosa coursage med hjärta på tråd och ett grönt fint blad som jag plockat i pappas och sambons trädgård. När floristen hade åkt satt jag i flera timmar och band små buketter åt näbbarna som påminde som Paltens coursage. Dessutom gjorde jag bordsarangemang i samma stuk. Tillslut gick vi och la oss i ett rum vi hyrt på vandrarhemmet där våra gäster också skulle bo.

Bröllopsdagen började ganska regningt och regnet höll i sig ända till vi gick eller snarare sprang in i kyrkan. Vi hade fotat innan i en trädgård där middagen skulle vara och vi kom springande in i kyrkan när alla redan hade satt sig. Det var först tänkt att fyra av mina syskonbarn skulle vara näbbar, och när vi sa det till prästen när vi träffade honom i veckan innan för att prata igenom vigseln knäppte han händerna mot himlen och sa "må det gå väl". Det gjorde det inte. Stora-Orange vågade inte gå och då ville inte Blonda-My gå heller. Så en minut innan vigseln skulle börja stod de i vapenhuset och grät för fulla muggar. Prästen lutade sig in mot mig och viskade "säg inte att jag inte varnade dig."

Vigseln gick bra, vi snubblade inte eller grät, faktiskt helt otroligt. Men tricket var att inte titta på någon. Jag gjorde misstaget att slänga ett öga på systrarna när vi gick in, och det skulle jag inte ha gjort. De satt och tjöt precis lika mycket som sina döttrar gjort fem minuter tidigare. Även farmor och mormor grät så det skvalade. Efter fin sång "Av längtan till dig" (Bratwurstarnas låt) blev vi man och fru. Efter starka insatser från Benny som höll buketten och Ålle-Bålle som sträckte fram ringen och en tydligen ganska högljudd puss mellan mig och Palten, var vi gifta. Micke som sjöng fint i kyrkan sjöng "I folkviseton" och sen fick vi gå ut. Då hade regnet lättat och solen sken. Vi blev dränkta i ris och kramar och sedan åkte vi vidare till restaurangen där vi skulle ha vår middag. Fördrinken serverades på uteserveringen som ligger precis vid vattnen. Jag är inte speciellt förtjust i champagne så vi hade bett om en stark och god drink, vilket vi fick också. Mycket bra, jag drack två av bara farten.

Middagen bestod av skaldjursbakelse, oxfile och potatiskaka och äpple och rabarberparfait. Tårtan till efterrätt var prinsesstårta med hallonsylt och som caketoppers hade vi
Barbapapa och Barbamamma. Mycket bra, jag trodde aldrig Palten skulle gå med på det, men det gjorde han. Och våra gäster verkade gilla det också för de tog massor av kort på dem.

Under middagen höll massor av människor tal, de var så duktiga. Dr Snuggles berättade om när hon och fru Bratwurst kört runt i Uppsala på jakt efter mig när jag skulle träffa Palten och han var lite hemlig. En barndomskompis passade på att berätta om en gång när vi som femtonåringar hade visat bh:arna på en fest och tagit kort på dem eftersom vi hade likadana. Dessutom hade både en av Paltens kompisar och mina systrar gjort i ordning bildspel som visades med projektor. Paltens kompis visade bilder från svensexan när Palten gjorde olika saker iklädd sin kaninkostym. Mina systrar hade gjort ett bildspel på eventuella män jag kunde ha gift mig med med om mitt liv hade sett annorlunda ut. Det började med hur jag alltid gick naken som liten och att jag då kanske kunde gift mig med naken-Janne, via mina dagar som tonåring på estetisk linje eller som mina systrar uttryckte det  "en liten del teater, en liten del författande och en ganska stor del alkoläsk och cigarettrökande" och mina dåvarande eventuella män - Jonas Gardell, Rikard Wolf och Staffan Westerberg och slutligen i mitt intresse för heminredning och den självklara äkta mannen Ernst. Men sedan avslutade de med att säga att det var så nöjda över att det var just Palten som satt bredvid mig så de var tvugna att sjunga en liten sång som de skrivit. En variant på the Pinks "Spelar ingen roll". Den var mycket bra och inleddes med hur vi träffades

"varm het hösttermin, aha, ahaha
han var från pite han var fin, ahaha
på skolans inspark såg ni varann
ölen var kall men era känslor brann"

Sen följde en rad verser om hur vi blev ihop och så, men favoritverserna var nog ändå:

"ni flyttade snart iho, aha ahaha
heminredning blev jättestort, aha ahaha
vem behöver utbildning och mat
det räcker med stringhyllor och muminfat

det spelar faktiskt roll hur det ser ut
spelar faktiskt roll hur man färgsätter
ett 50-tals hem är viktigt för vem
vill inte ha en matta av plast"

De är så duktiga mina fina systrar, jag trodde aldrig de skulle våga sjunga inför alla människor, speciellt inte Barbasyster, hon gillar inte sånt.

Resten av kvällen var kanon. Bara fest och dans och sång. Vi klarade av valsen också. Låten vi valt var "It' s such a perfect day" av Lou Reed, och det var verkligen vår perfekta dag. Alla verkade trivas och vi var jättenöjda. Allt var gott och fint och bra. Och att vi valt karaoke ihop med vanlig musik kändes som ett jättebra val också när folk började bli lite sjungsugna. Palten och jag sjöng bland annat "Heavens on fire" med Kiss. Runt ett-snåret gick vi alla ut på gården för att titta på överaskningsfyrverkerierna som min pappa köpt.

Det är sorgligt att det är en dag vi har haft och inte kommer ha igen, på samma gång som det är helt fantstiskt att det är en dag som vi har haft och aldrig kommer glömma. Vi känner oss båda väldigt glada över alla val och beslut vi tog och allt kändes rätt. Dessutom kändes det som om gästerna var väldigt nöjda och hade roligt och det var också kul.

När jag fått bilderna ska jag visa lite mer vad jag berättar om, men så länge får ni hålla till godo med min lååååånga berättelse.

I väntan på bilderna...

Eftersom jag fortfarande väntar på bilderna från fotografen kan jag inte redogöra riktigt så utförligt som jag skulle vilja. Men jag kan säga att det var en helt perfekt dag. Även fast det regnade ända fram till vi gick in i kyrkan. Även fast min underkjol var lite för kort så jag nästan gick och klev på klänningen. Även fast dj:n var lite skum och ville sitta med under middagen och äta han också. Även fast en av mina gamla barndomskompisar bestämde sig för att delge vissa pinsamma minnen från vår tonår under sitt tal. Allt var perfekt och inget blev som vi planerat och allt blev som ci hoppats och det gick inte att förbereda sig för något och vi har helt förberedda på allt.

Dessutom tror jag alla som var med på bröllopet hade trevligt också, och det känns kanon. Alla vi har träffat har pratat om hur kul de tyckte det var, och speciellt på de i familjen verkar det ha gjort intryck. Lilla-Orange kan inte sluta prata om när jag var prinsessa och hade stor klänning och Palten han var en sån som räddar prinsessor. Gång på gång har jag fått berätta för henne att det där man har på sig när man räddar prinsessor heter frack. Hon berättade det också för Barbasyster häromdagen. "då när Palten hade sån där... va heter de nu? Ja just de, fläkt!"
Även tioåriga systersonen Ålle-Bålle är rörd sedan bröllopet. Han hade tårögt berättat för King Lear att jag nog var den vackraste brud han sett, för att sedan snabbt inse att han inte sett någon annan brud i hela sitt liv. Men även om han hade gjort det hade jag nog varit vackrast! Mina fina syskonbarn och deras fina bild av hur vi såg ut.


Italy, here we come!

Okej, nu har vi internetat alldeles för länge. Vi måste köpa några sista pryttlar och sen hem och packa. I morgon 11.35 lyfter flyget mot Italien. Det ska bli så härligt med bröllopsresa.
Och självklart kommer jag spendera den med min man, och inte bara med Harry, oavsett hur det lät i föregående inlägg.

Goodbye Bridezilla...

... and hello wifezilla!

Nu har jag varit gift  i exakt fem dagar och 20 timmar, och det känns mycket bra. Bröllopsdagen inleddes med regn vilket höll i sig fram till vigseln och efter det var det solsken, och det var en helt underbar dag! Allt klaffade, maten var god, vi överlevde bröllopsvalsen och folk sjöng sig blå på karaoke. Så fort vår superduktiga fotograf har skickat över skivan med de 500 bilderna han tog ska jag visa lite mer hur bra allt var, och även beskriva lite. Just nu har jag semester och det känns väldigt konstigt att inte behöva tänka på eller planera för bröllopet. Ingenting att köpa, vika eller göra. Bara ledighet och semester, fast snart ska ju tackkorten skickas ut så...

Sista checken

*Festprogrammen klara - check!
*vigselprogrammen klara - check!
*Förlovningsringen patinerad och uthämtad - check!
*Armband gjorda och klara - check!
*Skorna ingångna och vita igen (efter en dust med nagellackborttagningsmedlet) - check!
*Albumet där gästerna ska skriva en liten hälsning och där bilderna vår fotograf tar av dem ska sitta, klar- check!
*Väskan packad med alla viktiga bröllopprytlar - check!

Kvar att göra
*Köpa tyll till rispåsar.
*Köpa pennor till gästalbumet
*Hämta ut frack och underkjol
*Köpa snacks och godis till kvällen
*Lämna in allergier och bordplacering till restaurangen
*Binda min bukett och paltens coursage
*Lära mig hur man gör föregående punkt
*Gråta och slita mitt hår över att buketten ser ut som hej kom och hjälp mig
*Välja brudvals
*Lära oss dansa vals
*Få panik och gråta och slita mitt hår över att vi inte kan dansa vals
*Åka till frisören och förhoppningsvis se ut exakt så som jag föreställt mig
*Hämta ut tårtan och hoppas på att det löser sig bra med de underbara caketoppers vi köpt
*Ta på mig klänningen och skorna och alla vita pryttlar och hoppas på att de är vita åtminstone genom vigseln
*Ta kort och hoppas de blir fina
*Vänta vid kyrkan och hålla inne en nervös kräk som hela tiden vill komma ut
*Vänta i vapenhuset när alla gäster satt sig och försöka undvika att svimma
*Gå in och hoppas på att alla rara syskonbarn inte börjar gråta eller får panik och vägrar gå
*Gå nerför den superlånga altargången och hoppas på att inte snubbla/svimma/dö

Och sen kan jag inte planera mer, eller förutse kanske man skulle kunna säga. Efter det kan vad som hels hända, och det kommer säkert bli bra alltihop.

Nu skriver jag nog inte mer förrän jag är fru Pitepalt på rikt. Tror jag....

Önska oss lycka till!


Morr!

Tänkte kombinera planering och förberedelse med att gå in mina bröllopsskor. Jag tvekade lite först, men sen tänkte jag att äh, de kommer nog inte bli smutsiga och jag ska ju ändå ha dem ute sen. Men vad händer? Efter typ fem sekunder har jag nu fått en fult brunt streck på ca 1½ cm längst fram på skon, som till och med jag ser fast jag är halvblind utan glasögon. Det är inte tlevligt! Och det är ännu ett tecken på att jag inte kan ha vita kläder.

Hur det nu ska gå på lördag...

Mr och mrs effektivitet

Bröllopskrisen är undanröjd. Vi har stulit/lånat herr och fru Bratwursts bröllopslåt som de ska ha en gång när de gifter sig, och jag tror att det är okej med fru Bratwurst. Jag frågade fyra gånger och hon sa ja varje gång, men hon är ju så snäll, så jag tror inte hon skulle säga nej även fast hon tyckte så. Hoppas i alla fall att hon tycker det är okej (?)

Idag har vi varit mycket effektiva. Handlat allt på vår lista, bland annat en handväska till mig och strumpor till Palten. Vi har dock också blivit osams ungefär två miljarder gånger, men nu är vi sams. Vi ska vara ännu mer effektiva de följande fem timmarna och förhoppningsvis göra klart festprogram och vigselprogram. Håll tummarna!


Bröllopskris

Nu är det ju bara två sekunder kvar till bröllopet och mycket, alltför mycket, är inte klart. Dessutom ringde just min kompis som också är min länk till killen som ska sjunga i kyrkan och berättade att den duett vi har valt förr fem månader sen inte kan sjungas. Vi hade valt låten Come what may, från Moulin Rouge, och jag har laddat ner den till Ipoden och lyssnat och tänkt och nästan gråtit en liten tår på tunnelbanan. Å inte då för att jag var tvungen att åka till min dumma skola, utan för att jag kände att det skulle bli så bra och svulstigt i kyrkan med den låten. Men det var en väldigt  "bra" anledning till varför det inte gick. Eller bra och bra, snarare väldigt motiverat. Tjejen som skulle sjunga i duetten hade precis förlorat en släktning och på den släktningens bröllop sjöng hon just den sången. Så nu kände hon att hon inte klarade av att sjunga låten på vårt bröllop. Något jag självklart förstår, men det skapar ju helt klart lite mer att göra för oss. Vad ska vi nu ha för låt?? Ingen för gammal eftersom vi redan har en sån, ingen för bröllopig som är med på varende vigsel, och ingen som har varit på någon annans bröllop. Alltså något bröllop vi har varit på. Hjälp!? (Det där sista är ju svårt för er att veta, men det är mer en av mina motiveringar)

Check!

Idag har vi träffat frisören. Det kändes mycket bra. Hon hade palestinasjal och sa att hon också hade frissigt hår, så vi var ju nästan tvillingsjälar. Sen provåt vi bakelser och pratade utseende på tårtan med konditorn. Även fast de tre moussebakelserna var jättesmaskiga blir det nog en klassisk prinsesstårta. Vi har tittat på rosor, alla vackra, men så svårt att välja. Och slutligen har jag lämnat in min förlovningsring för upputsning.

*Klapp, klapp, klapp*   (alltså inte klapp som applåd utan mer "så var det klart!")

Nu sitter jag här med ett naket ringfinger och försöker leta upp en projektor som vår toastmaster Teddy efterfrågar. Till vad undrar vi misstänksamt och nyfiket...


Bara så ni vet

Palten har återvänt från sin svensexa, lite mör, lite solbränd, ganska bakis. Just nu ligger han i min säng hos King Lear och funderar över om han orkar åka bil de 15 milen hem. Åka bil, inte köra.
I morgon ska vi träffa frisör och konditor, det känns bra och roligt. Hoppas frisören är trevlig. Sen väntar väskustvistelse över midsommar, där vi förhoppnignsvis kommer hinna skriva lite på festprogrammet, och inte äta för mycket onyttigheter. Sen ska vi träffa prästen nästa måndag och sen är det ju snart dags. Den stora dagen.
Jag vet inte hur mycket jag kommer blogga fram till dess, vi har ju inte internet. Men jag ska försöka. Nu är jag så tråkig så nu måste jag sluta. Jag har för mycket bröllop på hjärnan för att kunna skriva om något annat.

Kaninen

Palten är på sin svensexa, as I blogg. De kom och hämtade honom klockan åtta i morse och jag fick precis ett mms där han, klädd i vit kaninkostym, stod framför en skylt med texten utrikesflyg på Arlanda. Om jag inte visste att de skulle spela paintball klockan tolv skulle jag vara lite nervös.

Puh!

Ju mer bröllopsstress och tankar som flyger runt i min hjärna, ju mindre lust och energi att blogga. Jag kan inte formulera tankarna på ett sätt som inte låter som prutt. Det är så mycket kvar att göra och fixa och inhandla och dona med, åtminstone känns det så. Jag orkar inte ens tänka på det...
Bloggmelt down.

Inte så mycket snurr här inte.

Vi insåg just att det kommer bli lite dyrare än vad vi först tänkt. Detta för att vi fläskade på med gästlistan när vi ändrade plats för middagen, detta hade vi på något sätt förträngt när vi satt och räknade på hela budgeten. Dessutom trodde vi ett tag att vi hade tio sköna tusenlappar till undanstoppade, men det hade vi inte. Så nu ligger vi helt plösligt 14.000 back. Det kommer nog i och för sig lösa sig. Vi kommer nog få något litet bidrag från diverse föräldrar, och dessutom har vi varsinn lön till som vi kan snatta ifrån. Men ändå... Det kändes så lugnt nyss och sen helt plötsligt är det inte alls lika säkert. Jobbigt!


Bekymmer

Nu är det bara tre veckor kvar och det är ju ingenting. Läskigt! Vi var och provåt menyn idag och den var jättegod. Men jag har börjat fundera på ifall vi ska ändra tiden på bröllopet. Efter att vi pratade men vår restaurangkille förra gången, kändes det som det skulle bli ont om fest-tid när bröllopet var klockan 3, jag vet inte riktigt varför, men jag ringde i alla fall och ändrade till klockan 2, och sen skickade vi ut alla inbjudningskort. Men nu börjar jag funder på om 2 är lite i tidigaste laget, kanske skulle 3 vara bättre. Då kan folk också checka in innan bröllopet, och vi behöver inte boka vandrarhemmet från fredagen. Men det innebär också att vi måste ringa runt till alla 100 gäster och säga att bröllopet är framskjutet en timme. Och mig och telefoner...
Näe, jag vet inte vad vi ska göra!! Vad tycker ni?

Bukett nr 1

Jag har ju fått för mig att jag ska kunna binda en egen bröllopsbukett. Det är en kombination av att spara pengar och att vilja pyssla och bestämma så mycket som möjligt. Det som är negativt är dock att jag aldrig blir nöjd och att jag antagligen inte heller kommer bli det med min bukett. Jag kommer vara tvungen att provbinda så många gånger att det säkert blir dyrare än en floristbunden bukett hade blivit. Dessutom slutar det säkert med att jag sliter sönder alla blommor i ett känsloutbrott kvällen innan bröllopet och sen är jag tvungen att ha en blomkål till bröllopsbukett.

Idag tyckte jag i alla fall att det var på tiden att jag provband en bukett. Jag köpte två buketter rosor på Hötorget för 60 kronor och sen satte jag igång. Som hjälp på vägen hade jag den här
hemsidan. Där visar de steg för steg hur man binder en egen brudbukett av rosor, och så blir det så här vackert.image178

Så glad i hågen satte jag igång och band, och sen band jag lite mer, och sen band jag om en gång. Och sen blev det så här11047-177. Och rätta mig om jag har fel, men det ser inte riktigt likadant ut som på deras bild. Varför är den så liten och ojämn? Nu ska jag ju inte ha röda rosor utan ljusrosa och cremefärgade, men det hjälper nog inte så mycket när buketten ser ut som en tjock liten blomstervårta. Det är inte snyggt!

Så nu måste jag provbinda en ny bukett. Än så länge är vi alltså uppe i 60 kronor. Vem håller räkningen? 

Stress, stress, stress

Jag har ingen ro för bloggning. Bröllopet är nu bara tre veckor och fem dagar bort, och jag börjar bli lite stressad. Vi har fortfarande inte bokat någon tårta, endast tårtställning, menyn är inte färdig, vi måste prata med dj:n, boka in ett möte med prästen, beställa blommor, skriva middags- och vigselprogram samt 100 placeringskort. Dessutom borde jag provbinda buketten snart. Jag är inte lite stressad, jag är BAUTA stressad.

När ska vi hinna allt? Och hur bra kommer det bli? Och varför har ingen av våra 100 gäster anmält att de är allergiska, eller vegetarianer? Palten menar att har de inte anmält det så får de skylla sig själva, men jag tycker det skulle va lite tråkigt om hälften av gästerna fick allergiska reaktioner så vi satt med en hel restaurang full av Alfonsskallar. (Alltså jag tycker inte själva Alfonsskallarna skulle vara jobbiga, ganska roliga faktiskt, men själva obehaget och den eventuelle syrebrist som våra gäster skulle lida av, den vill jag helst undvika)

Dessutom måste jag ringa frisören och höra med henne om hon vet något om hur man kan täcka tatueringar. Nog för att jag kan stå för min tatuering som jag skaffade i min alternativa tonår, men svart tribalmönster på överarmen och vit brudklänning med ljusrosa rosor matchar inte riktigt. Åtminstone inte i min värld. Har någon några förslag eller ideér?

Jag och min Palt

11047-174Nu tror ju inte jag på fullaste allvar att Palten skulle låta mig ha dessa som brudpar på vår tårta. Men kom igen, hur fina är de inte? Dessutom är många såna brudpar så tacky. Här har man mer bejakat sin barbahet och bara kört på. Jag gillar det (Tro nu inte att jag inte inser att även detta blir lite tacky. Men hellre Barba än det här...)

Bilden är lånad från Gamman

Möhippa

I lördags hade Palten och jag planerat att proväta menyn. Palten hade ringt och beställt tid och pappa och hans sambo skulle följa med. Eller det var i alla fall vad jag trodde... Vi hade ställt klockan på nio för att komma iväg i tid, men sedan när klockan var kanske fem i nio började det ringa och ringa på vår dörr. Och eftersom vi inte känner en själ i Paltens lilla håla så kommer inte folk till oss och ringer på dörren. Speciellt inte klockan nio på en lördagmorgon. Jag vet att jag i mitt stila sinne tänkte, "det kanske är någon som ska göra något möhippigt/svensexigt" . Men sen tänkte jag direkt "fast det går ju inte, vi ska ju proväta menyn idag". Så när två damer med sönderklippta lakan på huvudet sedan springer in och slänger sig på mig i sängen tänker jag fortfarande "vad gör ni här, jag har inte tid med det här. Jag ska proväta menyn idag".

Men så blev det ju inte. Provätningen var inbokad till den nionde och lördagen ägnades alltså åt möhippa. Och det var nog den bästa möhippan even! Det var verkligen min möhippa. Allt var roligt och braigt och fint. Förutom att en av barndomskompisarna som var med och hämtade mig försökte toka till det lite med att sälja äpplen för 5 kronor styck eller tjäna ihop till en gratis frukost på McDonalds genom att torka borden. I och för sig var det hon som frågade personalen på McDonalds och jag fick ju en gratis frukost, men ändå. Det var bara för läskigt och jobbigt, och jag hade varit otroligt tydlig med att jag inte ville göra sånt. Men efter det så var allt trevligt.

Vi åkte till Uppsala där alla mina  kompisar befann sig. Alla som är bjudna och kommer på bröllopet var där, och efter ungefär en timme av fikande och mitt upprepande av "jag skulle ju proväta menyn idag" så ringer det på dörren och mina systrar kliver in. Då var jag tvungen att gråta lite, och fick ännu en föraning om hur mycket jag kommer gråta på bröllopet. Jag vet inte varför jag inte trodde mina systrar skulle komma, men det trodde jag i alla fall inte. Efter lite mer fikande så bar det av igen, den här gången var målet femkamp som jag tjatat om i flera år nu.
Gokart, brottas i stora sumodräkter och peta på varandra med jättetops var några av grenarna. Superkul, speciellt sumodräkterna. Dock inte elektriska tjuren - jag var helt värdelös. Jag tror det är någonting i kombinationen hård tjurrygg och mjuka barbalår som inte är helt lyckad.

Efter det åkte vi vidare hem till Barbasyster där Propellerkepsen hade varit barnvakt åt alla rara syskonbarn och där militärtältet stod uppställd och var pyntat med rosa och gröna girlanger som Barbasyster hade suttit och klippt till, tack för det min kära syster! Därefter blev det pyssel även för mig. Jag fick nämligen lägga en jättestor pärlplatta som var en bild av mig och Palten, vackert! Mina kompisar höll dock på att smälla av när de fick hjälpa till. Vissa av dem kanske inte är riktigt lika stora pysselnördar som jag är, men roligt var det tycker i alla fall jag. Efter det blev det grillning och cider. Alla hade med sig varsin cider till mig. Mycket lyxigt att inte behöva tänka på något, fast det kändes lite konstigt också. Men efter vi var klara med maten började alla säga åt mig att dricka mer, jag skulle nog behöva det...

Lite skrajsen var jag allt, men till slut fick jag i alla fall reda på vad det läskiga var som skulle komma. Nämligen en krokimodell. När den värsta förlägenheten släppt och jag inte tittade honom djupt in i ögonen för att slippa se några andra delar var det faktiskt jättekul. Vi målade med kol och jag är väldigt tacksam när jag ser hemsidan nu för att vi inte skulle måla på honom. Det verkar ju skitläskigt! Det tyckte även småkillarna som cyklade förbi när vi stod där och målade. Helt plöstligt hörde vi "Kolla, de målar av varandra, nakna. Skitäckligt!" Mycket roligt tyckte vi fnittriga brudar, men den nakna herren var helt iskall. Han är väl van förstås.

Kvällen fortsatte med vattenpipa, glass och Sing Star. Mycket roligt! Jag är så nöjd, tack alla ni som kom dit och som har fixat och donat så! Barbasyster och King Lear! Kickan, Shrillen, Dr. Snuggles, fru Bratwurst, Ally Mcbeal, Karin, Pulver-Eva, Linda och Pling! Ni är bra!

Tidigare inlägg
hits