mrs Pitepalt

Palten och jag har varit på lägenhetsvisning. Tre lägenheter i Stockholm. Jag vill bli Stockholmare. Jag vill vara dryg, köra jättestor bil, ha stora solglasögon och säga "E de extrapris på reker?" till varenda människa jag träffar. För det är ju så alla Stockholmare är. Det vet man ju. Har man ju hört. Precis som alla norrlänningar är sävliga, lugna och kör på renar med skotern som de sedan tar med hem till stugan och äter upp. Jag är inte särskilt lugn, jag tror inte jag är sävlig och när jag kör skoter vågar jag aldrig köra särskilt fort. Detta innebär att jag aldrig skulle kunna köra ihjäl några renar och då skulle jag inte kunna få någon mat och så skulle jag dö. Jag gillar däremot stora glasögon, Falcen känns fortfarande enorm och jag tycker om räkor. Jag är inte så dryg dock och jag pratar mer så här "mä, va äää dä dääär fö trälit program" än så här "ska vi ta en bulle till Medis och tjacka en vurre?" , men jag vill ändå bo i Stockholm. Jag kan dryga på mig lite och så kan jag träna in några fräna slangord.

Oavsett hur jag pratar vill jag bo i en av dessa lägenheter. Helst vill jag bo i en som ligger på sjätte våningen och där man kan ta hiss med barnvagnen upp i lägenheten. Palten vill dock helst bo i den som ligger på andra våningen och där man måste ställa barnvagnen i ett barnvagns och cykelrum. Den är finare, det tycker jag också, men jag försöker vara en förståndig och klok vuxen och inte bara tänka "oh, vad vackert!" och "i det där hörnet ska julgranen stå!". Det är svårt. Säkert kommer tusen andra också vilja  ha våra lägenheter så vi lär väl bli sittande här ute på landsbygden där alla går till ICA i VCT-overall, är släkt med sina fruar och har tre tänder sammanlagt. Det vet man ju. Har man ju hört.

Helgen var trevlig, men alldeles för kort. Palten och Propellerkepsen drack wiskey och den hade Palten Alfons-skalle hela lördagen. Jag var nöjd över att mitt huvud var så lätt. Barbasyster och jag slöade hemma framför halvtrist film och en superstor skål smågodis. Och på lördagen åkte vi in till Uppsala och gluttade på julklappar och drack chai-latte, och jag insåg att det är ju i Uppsala som vi måste bo. Uppsala känns som hemma. Det är så mysigt och kallt och fullt av slott och torn och cyklande lättklädda studenter. Inte lättklädda så att de har bara ben och bikiniöverdel. Utan lättklädda så att det är minus tusen grader och blåsigt och de har varken vantar eller mössa eller halsduk, utan bara leggings och sommarskor. Som tur var är jag vuxen nu och kan ha både mössa och vantar. Även om man ju ser lite geeky ut. Men det är det värt. Och Uppsala är värt att frysa för.

Palten var inte helt emot idéen, så eventuellt blir det Uppsala som blir vårt hem någon gång i framtiden. Men vi är ju kända får att få beslutsångest, så det är ju inte hugget i sten precis. Men kanske i frigolit.

Som ni förstår köper vi ju inte det här huset heller. Det låg ju inte i Uppsala. Men annars var det ganska fint.

I morse hoppsastegshoppade Palten in i sovrummet och väckte mig. Jag kunde absolut inte förstå vad som kunde vara så roligt halv sju på morgonen. Men när han sa de magiska orden "det är ju fredag" kände jag mig också lite hoppsastegig. Dessutom en fredag som innebär husvisning, besök hos vänner och familj och en möjlighet att åka härifrån.
Jag vill verkligen härifrån nu. Det är inget roligt ställe.
Men om huset är allt vi hoppas på så kanske...

Nu har vi ännu en gång hittat ett boende som vi vill ha. Ett boende som är helt rätt för oss, bortsett från att det inte riktigt ligger helt rätt - just nu. Men annars ligger det bra. Nära vatten och nära många bra människor. Å det är ju bara SÅ vackert! Radhus i funkisstil. Men stora fönster. Öppen spis i hörn. Fyra sovrum. Inklaklat badkar. Å en liten, liten trädgård. Å jag bara dööör!
Jag vill verkligen ha det här huset! Verkligen!
Jag skulle ge min ena arm för att få det här huset. Den vänstra kanske. Den är ju ändå bara där mest för prydnad och symmetri, eller?

Palten och jag ska åka och titta på ett hus i dag.
Vi lider båda av grav hussjuka vid det här laget, men vi ska försöka titta med kritiska ögon.
Men det vore ju ganska trevligt med ett litet hus. Ett hus med dressingroom som har genomgång till toaletten. Precis som Carrie. Najs!

Ännu en!
Var ska det sluta? Den här var ju bara för vacker, jag måste ha den.
När jag och Palten får ett hus eller lägenhet eller vad det nu blir och vi har ett riktigt kök. Då ska jag ha mina muggar stå synligt någonstans.

Hm, undra om Palten går med på det?