Kotten does babyrytmik
Idag har vi varit på babyrytmik. Kotten var aningen för trött och satt mest i mitt knä som en ledsen liten potatis. Några gånger sken han dock upp, som när prästens lilla kråka föll ner i diket och när man ska lyfta bebisen högt, högt, högt. Kottemamman tyckte dock det var lite jobbigt när man skulle dansa runt och hälsa på de andra mammorna och bebisarna. Såna där lära känna lekar är inte riktigt min grej.
Efter babyrytmiken somnade Kotten, eller rättare sagt under tiden vaggsångerna gjorde susen, och jag bestämde mig för att vara duktig och gå en promenad. Jag gick och gick och när jag tillslut bestämde mig för att gå hemmet så bestämde sig Kotten för att vakna. En klassiker. Han var dock inte så ledsen, först här ute på gatan började han skrika sitt arga "ta upp mig nu, annars j-r"-skrik. Kanske gjorde mina nypysslade djur
honom lite gladare. Jag känner mig inte helt nöjd, men jag orkar inte göra om dem just nu.
Jag fick dock beröm för ett av mina tidigare pyssel. Den väldigt gayiga bibliotikariern tyckte filten var så fin och undrade ifall det var vintage från 60-talet. Kul! Han var jätterar och sjöng med mer inlevelse än någon av mammorna. Hoppas han har eller någon gång kommer få barn.
Efter babyrytmiken somnade Kotten, eller rättare sagt under tiden vaggsångerna gjorde susen, och jag bestämde mig för att vara duktig och gå en promenad. Jag gick och gick och när jag tillslut bestämde mig för att gå hemmet så bestämde sig Kotten för att vakna. En klassiker. Han var dock inte så ledsen, först här ute på gatan började han skrika sitt arga "ta upp mig nu, annars j-r"-skrik. Kanske gjorde mina nypysslade djur
honom lite gladare. Jag känner mig inte helt nöjd, men jag orkar inte göra om dem just nu.Jag fick dock beröm för ett av mina tidigare pyssel. Den väldigt gayiga bibliotikariern tyckte filten var så fin och undrade ifall det var vintage från 60-talet. Kul! Han var jätterar och sjöng med mer inlevelse än någon av mammorna. Hoppas han har eller någon gång kommer få barn.
Okej...
...Kotten som aldrig sover längre än typ 30 minuter i sträck om han inte är i rörelse har nu sovit i snart en timme på King Lears soffa. Jag är en nöjd men nervös förstagångsmamma som måste kolla om han andas ungefär var femte minut. Han verkar gilla när jag är irriterad på folk...
mrs Pitepalt morrar
Ni som läser denna blogg och känner mig på rikt vet att jag ibland kan bli en smula irriterad på saker, människor eller företeelser. Vissa gånger är det befogat, och andra är det kanske lite överdrivet. Ofta är jag inte heller så arg som det verkar, jag gillar bara att morra. Men efter att ha spenderat en halv dag i ett väldigt varmt Stockholm med lite halvkinkig Kotte inser jag att det finns mycket i Stockholm man kan irritera sig på. Säkert skulle detta vara lika irriterande hemma i lilla staden, men här finns så många fler människor, så det finns så många fler att irritera sig på. Till exempel:
- Människor som har bråttom till något viktigt, viktigt ställe och måste gena in framför vagnen. De har nyligen gått bredvid och sedan skuttar de in precis framför. Det märkliga är alltid att när de sedan är framför vagnen så går de inte snabbare än vad jag gör. Så resultatet blir att jag först måste stanna vagnen hastigt eftersom de kommer sättande som någon sabla Lille Skutt, och sedan får jag ändå snigelgå bakom dem flera kvarter (eller okej då, meter, för sen går jag om, moahaha!).
- Andra man irriterar sig på är sådana som går framför en när man går över övergångsstället och vill gå på den platta delen. De har stora platta fötter som lätt kan lyfta upp till trottoarkanten och jag har runda däck och en sovande Kotte. Varför måste de gå på den platta delen?
- Att alla har Bugaboo-vagn. Är de superbra, eller? Jag fattar inte. Det kanske är annorlunda i andra stadsdelar, men i Vasastan har verkligen varenda människa en Bugaboo. Det är som när man gick på högstadiet och alla hade Champion-luvtröja och uppklippte jeans. Är det inte trist att ha precis samma som alla andra? Sorry, alla som har Bugaboo, ni är säkert jättesnälla och rara, jag skulle nog inte irritera mig på detta om det inte var för alla som skuttade in framför min vagn. När jag väl börjar kan jag inte sluta. Det är mer som en fråga, en stilla undran.
- Fast det har också lite att göra med irritationen över människor som inte flyttar sig när man kommer med vagn. Detta gäller även andra mammor, ofta dem med Bugaboo som ser trendiga och smala ut. Jag menar inte att människor ska flytta på sig utan anledning, men om de ser att de står i vägen och de kan flytta på sig, men väljer att inte göra det och bara låtsas som om det regnar. Då blir jag irriterad!
- Jag blir även irriterad på kärringar som måste kommentera saker angående ens barn. Det här har Skolfröken bloggat om tidigare. Kärringar som vet vad som är fel. "Han är trött, han vill nog ha mat, han fryser om fötterna det är därför han hickar." Igår när jag gick till tåget var Kotten supertrött, men ville inte somna utan bara skrek. Gallskrek hela vägen till tåget. Han hade ätit precis innan vi gick och fått ny blöja, så jag visste att det bara handlade om att han inte ville ligga i vagnen. Men så går vi förbi tre kärringar. "Oj, det var en ledsen bebis!" Nähä, det hade inte jag märkt. Jag trodde han var superdupe- glad och lycklig. De menar säkert inget illa, men det är ändå irriterande. Sluta kommentera! Varför gör de det? Är det bara för att tycker de har levt längre än man själv. Jag går ju inte omkring och ordbajsar ur mig saker lite allmänt så där. "Oj, det var en ful jacka!", "Usch, vilken trist liten kort tantfrisyr!", "Nämen ojdå, vad mycket parfym man kan ha på sig!" Det ska jag nog börja med....
Vad jag dock inte borde börjat med var denna blogg. Den är redan alldeles för lång och trist, och listan över människor och beteenden jag irriterar mig över är inte alls slut. Men det får bloggen vara. Nu. Slut.
- Människor som har bråttom till något viktigt, viktigt ställe och måste gena in framför vagnen. De har nyligen gått bredvid och sedan skuttar de in precis framför. Det märkliga är alltid att när de sedan är framför vagnen så går de inte snabbare än vad jag gör. Så resultatet blir att jag först måste stanna vagnen hastigt eftersom de kommer sättande som någon sabla Lille Skutt, och sedan får jag ändå snigelgå bakom dem flera kvarter (eller okej då, meter, för sen går jag om, moahaha!).
- Andra man irriterar sig på är sådana som går framför en när man går över övergångsstället och vill gå på den platta delen. De har stora platta fötter som lätt kan lyfta upp till trottoarkanten och jag har runda däck och en sovande Kotte. Varför måste de gå på den platta delen?
- Att alla har Bugaboo-vagn. Är de superbra, eller? Jag fattar inte. Det kanske är annorlunda i andra stadsdelar, men i Vasastan har verkligen varenda människa en Bugaboo. Det är som när man gick på högstadiet och alla hade Champion-luvtröja och uppklippte jeans. Är det inte trist att ha precis samma som alla andra? Sorry, alla som har Bugaboo, ni är säkert jättesnälla och rara, jag skulle nog inte irritera mig på detta om det inte var för alla som skuttade in framför min vagn. När jag väl börjar kan jag inte sluta. Det är mer som en fråga, en stilla undran.
- Fast det har också lite att göra med irritationen över människor som inte flyttar sig när man kommer med vagn. Detta gäller även andra mammor, ofta dem med Bugaboo som ser trendiga och smala ut. Jag menar inte att människor ska flytta på sig utan anledning, men om de ser att de står i vägen och de kan flytta på sig, men väljer att inte göra det och bara låtsas som om det regnar. Då blir jag irriterad!
- Jag blir även irriterad på kärringar som måste kommentera saker angående ens barn. Det här har Skolfröken bloggat om tidigare. Kärringar som vet vad som är fel. "Han är trött, han vill nog ha mat, han fryser om fötterna det är därför han hickar." Igår när jag gick till tåget var Kotten supertrött, men ville inte somna utan bara skrek. Gallskrek hela vägen till tåget. Han hade ätit precis innan vi gick och fått ny blöja, så jag visste att det bara handlade om att han inte ville ligga i vagnen. Men så går vi förbi tre kärringar. "Oj, det var en ledsen bebis!" Nähä, det hade inte jag märkt. Jag trodde han var superdupe- glad och lycklig. De menar säkert inget illa, men det är ändå irriterande. Sluta kommentera! Varför gör de det? Är det bara för att tycker de har levt längre än man själv. Jag går ju inte omkring och ordbajsar ur mig saker lite allmänt så där. "Oj, det var en ful jacka!", "Usch, vilken trist liten kort tantfrisyr!", "Nämen ojdå, vad mycket parfym man kan ha på sig!" Det ska jag nog börja med....
Vad jag dock inte borde börjat med var denna blogg. Den är redan alldeles för lång och trist, och listan över människor och beteenden jag irriterar mig över är inte alls slut. Men det får bloggen vara. Nu. Slut.
Tänder, månne?
Nu har ett dygn till gått och vi börjar fundera på om det kan vara tänder på gång. Men ungen är ju för sjutton bara tre månader gammal, inte borde tänderna komma redan? Han är hängig, vill inte ligga själv utan bara bli buren, men är ändå inte helt nöjd. Dessutom dreglar han mycket, är febervarm fast har inte feber och tuggar på händerna. Vad tror ni? Är det små risgryn på gång eller kan jag lugna mina tuttar med att det nog kommer dröja några månader?
Kotten dissar vingar
Kotten är oftast nöjd. Är han inte nöjd brukar det räcka med att plocka upp honom eller ge honom tutte. Några få gånger har inte heller detta räckt, alltid i samband med att hans mage verkar krångla. Men oftast är han som sagt nöjd. Så var det inte i natt...
Vi var hos Barbasyster igår och till lunch åt jag två minimala kycklingvingar, kryddiga vilket kom att få väldigt stor betydelse. När det sen blev kväll och Kotten vanligtvis somnar som en liten nöjd farbror märkte vi att något var fel. Han somnade och vaknade två gånger i sängen och sen ville han inte ligga i sängen mer. Han skrek högt så fort vi la ner honom, eller om vi bara var för stilla. Stående och i rörelse var det som gällde. Jag spenderade natten i vår fåtölj med Kotten i famnen. Två timmar sov jag nog sammanlagt. Kotten vaknade och grät och bajsade några gånger, vilket han aldrig gör annars, så det måste ha varit vingarna som gjorde det. Hoppas jag.
Såna här nätter får en verkligen att inse hur snäll och lugn han är i vanliga fall. Stackers lilla Kotten!
Vi var hos Barbasyster igår och till lunch åt jag två minimala kycklingvingar, kryddiga vilket kom att få väldigt stor betydelse. När det sen blev kväll och Kotten vanligtvis somnar som en liten nöjd farbror märkte vi att något var fel. Han somnade och vaknade två gånger i sängen och sen ville han inte ligga i sängen mer. Han skrek högt så fort vi la ner honom, eller om vi bara var för stilla. Stående och i rörelse var det som gällde. Jag spenderade natten i vår fåtölj med Kotten i famnen. Två timmar sov jag nog sammanlagt. Kotten vaknade och grät och bajsade några gånger, vilket han aldrig gör annars, så det måste ha varit vingarna som gjorde det. Hoppas jag.
Såna här nätter får en verkligen att inse hur snäll och lugn han är i vanliga fall. Stackers lilla Kotten!
Om Kotten själv får välja
Vi (läs jag) håller på och planerar dop till Kotten. Jag skulle lätt kunna bli momzilla och planera i tusen år som inför bröllopet. Men dels blir det lätt alldeles för nuttigt när det handlar om bebisar, jag gillar inte babyrumpor i marsipan på en babyblå tårta, och dels har jag lite mindre tid nu. Men lite planering kommer jag alla fall hinna med, eftersom dopet inte blir förrän i slutet av november.
Förhoppningsvis får vi inte alltför många spargrisar eller skedar i silver. Utan lite mer sånt här:
*
Fleecefilt från Mairo. Så vacker!
*En Kånken mini från Fjällräven.
Antingen 
eller 
eller 
eller en brun, Inte militärgrön. Då får jag "möglig ostmacka"-vibbar.
*Leksaker från Brio.
Helikopter
,
klossar
eller racerbil
.
*Vad som helst som har med Barbapapa att göra. Kanske en sån här bil 
, en sån här ljusslinga 
eller en en vacker handuk 
*Fast om Kotten själv skulle få välja skulle han nog helst vilja ha ett par såna här
The return of the pyssel
Nu när jag är hemma hela dagarna har mitt pysselsug vuxit. Det är dock inte riktigt lika enkelt att pyssla när Kotten är med. Han är inte alltid helt samarbetsvillig när det gäller mitt pyssel. Kanske för att han inte ännu har förstått kraften av pysselbehovet. Men inom några månader så... Detta innebär dock att man får pyssla små, enkla pyssel som är lätta att påbörja och avbryta när man måste tutta, byta blöjor eller snacka med världens sötaste Kotte. 
Hittills har jag pysslat detta:
Etiketter till kryddburkarna med hjälp av min nya Dymo. I löööv it!
Kottens klädlåda har pimpats med hjälp av färgad plastfilm.
Bilar
på ena sidan och hans namn på den andra.
Slutligen
en body som jag broderar med korsstygn. Slutresultat kommer snart.
Hittills har jag pysslat detta:
Etiketter till kryddburkarna med hjälp av min nya Dymo. I löööv it!Kottens klädlåda har pimpats med hjälp av färgad plastfilm.
Bilar
på ena sidan och hans namn på den andra.
Slutligen
en body som jag broderar med korsstygn. Slutresultat kommer snart.
En sjuk liten Kotte
Nu har vi varit hos doktorn och kollat Kotten angående blodet. Det var ingen fara, sånt som händer. Men Kotten tyckte inte om att bli petad i rumpan av doktorn. Först var han glad och log åt sköterskan och doktorn och sen helt plötsligt fick han ett gummiklätt lillfinger i rumpan. Man kan ju förstå att han blev ledsen.
Och nu har han blivit förkyld. Han snörvlar och rosslar och nyser. Stackers lilla Kotten, alldeles liten och varm och ledsen. Det hjälper lite när man häller koksaltlösning i näsan, men det gillar han inte heller. Det är jobbigt. Man vill ju att ens bebis alltid ska vara glad och frisk.
Och nu har han blivit förkyld. Han snörvlar och rosslar och nyser. Stackers lilla Kotten, alldeles liten och varm och ledsen. Det hjälper lite när man häller koksaltlösning i näsan, men det gillar han inte heller. Det är jobbigt. Man vill ju att ens bebis alltid ska vara glad och frisk.
Stackers lilla Kotten
I förmiddags när jag bytte blöja på Kotten var det blodstrimmor i bajset. Det är inte något man vill se när man tittar i sin tolv veckor gamla sons blöjor. Antagligen vill man inte se det i blöjan på barn som är någon annan ålder heller, men jag kan bara utgå från mig själv. Palten var på jobbet och båda systrarna var okontaktbara på telefon. Jag ringde BVC men de hade stängt så då ringde jag någon slags sjukrådgivning istället. Kvinnan jag pratade med ställde få frågor och bestämde sen att det inte var akut, men att jag skulle ringa BVC när deras telefontid startade klockan tre eftersom de hade bäst koll på spädbarn. Klockan var då elva. Fyra timmar är ganska lång tid att vänta när ens lilla, mjuka, skära son har bajsat blod. Jag hann prata med både Palten och systrarna och oroa mig tusen varv i skallen. Men tillslut fick jag prata med BVCoch då lät det som att det inte var något farligt, men om det hände igen så skulle jag ringa.
Nu verkar han må ganska bra. Men han sover och tuttar mer än vanligt. Men är det inte lite konstigt att de enda som har koll på små spädisar inte har telefontid förrän tre på eftermiddagen?
Nu verkar han må ganska bra. Men han sover och tuttar mer än vanligt. Men är det inte lite konstigt att de enda som har koll på små spädisar inte har telefontid förrän tre på eftermiddagen?
Hjälp!
Kotten och jag ska fika med en mamma och pojke som vi träffat på Öppna förskolan om en timme, läskigt! Jag skyller på King Lear som tvingade mig att gå dit. Varför får man inte bara sitta inne i myskläder och tutta framför tv-serier på dvd? Både Kotten och jag tycker det är trevligt.
You crack me up, pappa Palten!
Kotten har skrattat högt för första gången! Det var superhäftigt. Ett helt nytt läte och en helt ny känsla. Han börjar bli en stor bebis, ingen liten skrynklig spädis längre. Nu är han en stor kille som charmar damer, har jacka och skrattar åt roliga skämt. Eller åtminstone åt Palten som prutt-blåser honom i magen.
Pimp my täcke
Jag har lyckats pyssla lite de senaste dagarna, vilket känns mycket bra. I löööv pyssel. Och nu när jag inte har en stor mage som är i vägen eller tjocka vattenfyllda korvfingrar kan jag pyssla lite igen, så länge min mjuka son inte protesterar.
Det senaste pysslet är ett litet täcke till Kotten. Jag hittade ett gammalt örngott som jag hade när jag var liten och bestämde mig för att pimpa det lite, och sen hittade jag en massa gamla tyger så det enda jag behövde köpa var tre trådrullar. Billigt pyssel, det är ju det bästa!
Det här
är före. Det orangea tyget köpte jag till ett tidigare projekt, det bruna och bladiga är gamla sjuttitalstyger och det vita är påslakanet.
Det här är själva pysslandet
Jag syr,
Kotten sitter i babysittern och vi tittar båda på Vänner. Han känner redan igen bra TV när han ser det. Det är min son det.
Och så här
blev slutresultatet. Jag är ganska nöjd faktiskt.
Nästa projekt blir nog att sy något att hänga i vagnen.
Det senaste pysslet är ett litet täcke till Kotten. Jag hittade ett gammalt örngott som jag hade när jag var liten och bestämde mig för att pimpa det lite, och sen hittade jag en massa gamla tyger så det enda jag behövde köpa var tre trådrullar. Billigt pyssel, det är ju det bästa!
Det här
är före. Det orangea tyget köpte jag till ett tidigare projekt, det bruna och bladiga är gamla sjuttitalstyger och det vita är påslakanet.
Det här är själva pysslandet
Jag syr, Kotten sitter i babysittern och vi tittar båda på Vänner. Han känner redan igen bra TV när han ser det. Det är min son det.
Och så här
blev slutresultatet. Jag är ganska nöjd faktiskt. Nästa projekt blir nog att sy något att hänga i vagnen.
mrs Pitepalt och Kotten på nya äventyr
Idag har Kotten och jag varit ute på äventyr. Vi har åkt tåg och varit i Stockholm. Väl där har vi shoppat, gått omkring, lunchat med King Lear, bajsat ena byxbenet fullt ( Kotten alltså), kräkts en stor pöl i en soffa på stora Åhléns restaurang (återigen Kotten), torkat upp kräks ur soffan och fått med en massa annat gammalt junk (det var jag) och druckit kaffe. Det har varit mycket trevligt. Fast nu när jag kom hem uptäckte jag att de glömt ta bort larmet på ett par byxor jag köpt till Kotten. Affären finns inte här så jag kan inte gå dit förrän tidigast lördag. Tänk om de tror jag stulit byxorna och så kastar de mig i fängelset och så blir Kotten moderslös. J-a Kappahl!!
Okej, jag överdriver kanske en smula. Men irriterande är det.
Jag måste ju visa mina fynd också. Eller fynd och fynd. Det största fyndet var nog det jag gjorde när jag kollade saldo på mitt konto. Jag hade dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle ha, ett misstag som ialla fall inte jag gör särskilt ofta. Men nu hade jag gjort det och det kände jag att jag genast var tvungen att rätta till. Så det gjorde jag i och med dessa
kläder
utan larm och med
Pyssel till Kottens dopinbjudningar och tackkort
och den vackra, vackra vaxduk jag gått och suktat efter i flera månader nu
så vacker!
Jag köpte trosor också. Men jag tror inte någon vill se dem. Dessutom tror jag inte dataskärmen är tillräckligt stor för att visa trosorna i sin helhet.
Okej, jag överdriver kanske en smula. Men irriterande är det.
Jag måste ju visa mina fynd också. Eller fynd och fynd. Det största fyndet var nog det jag gjorde när jag kollade saldo på mitt konto. Jag hade dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle ha, ett misstag som ialla fall inte jag gör särskilt ofta. Men nu hade jag gjort det och det kände jag att jag genast var tvungen att rätta till. Så det gjorde jag i och med dessa
kläder
utan larm och medPyssel till Kottens dopinbjudningar och tackkort
och den vackra, vackra vaxduk jag gått och suktat efter i flera månader nu så vacker!Jag köpte trosor också. Men jag tror inte någon vill se dem. Dessutom tror jag inte dataskärmen är tillräckligt stor för att visa trosorna i sin helhet.