Snart så!
Nu är det snart december. Å som vi längtar. Paltfamiljen fungerar inte så bra i november har vi märkt. Allt är mörkt och blött och tråkigt. Men nu har vi tjuvstartat med adventsstakarna och det känns genast lite ljusare. Dessutom lyser Kotten upp i mörkret när han pussas blöta pussar, dansar runt, runt på runda mattan i vardagsrummet och mantrar sitt Buddha-mantra när han leker koncentrerat. Barbasysters yngsta tjejer har hummat så där när de är koncentrerade, och nu har Kotten också börjat. Det låter mysigt tycker vi, men vi är ju hans föräldrar så det gills väl knappast. När Paltens syster och hennes familj var här i helgen frågade deras yngsta dotter varför han lät så en ko, så smaken är väl som baken.
Annars händer inte så mycket. Fortfarande inte något jobb i vår, men det är ju några veckor kvar så vem vet. Palten kommer antagligen jobba på sitt jobb långt bort och kanske behöva veckopendla, men det kommer nog funka det med. Vi är hoppfulla. Vi har hört något om förskolplats till Kotten men vi har platsgaranti till januari, så något får vi väl.
Jag längtar dock efter jul. Som vanligt. Jag vill pyssla, göra julgodis och klä granen. Men kanske inte med de vackraste, sköraste kulorna i år, jag kan tänka mig att Kotten kommer vara väldigt nyfiken på dem. Plast är ju också fint, eller nåt. Kanske tyg och trä, det hade vi något år i början. Det får det nog bli. Snart så!
Längtar!
Längtar!
Julen i bilder
Så här såg granen ut
klädd av Barbasyster och barrade som sjutton, men å så vacker!Julbordet gick i bollens tecken
Eftersom vi runt bordet var runda som små bollar (åtminstone vissa av oss = mig), så skulle pyntet på bordet också vara runt och klotformat.Till och med marsvinen (Nelly, Tufsan, Bruce, Stefan, Alexander, Kalle och Sue Ellen) fick julpyntat, så klart!
De såg mycket nöjda ut när de sov under små kulörta julgransljus.Å dessa små skor
fick Lilla-Orange av mig (hon har satt på sig dem själv så de sitter på fel fot) Jag är lite avundsjuk eftersom de inte finns i min storlek.Najs!
Men nu, nu älskar jag juldagen.
Julafton är härlig.
Men det är uppklätt = strumbyxor som behöver rättas till i grenen en gång i kvarten. Gäster = många trevliga och många man inte känner. Vilket innebär baksug i rumpan och pinsamt kallprat och långa tystnader. Äta julbord = plocka fram och plocka tillbaka och lägga upp och diska av och bära upp och bära ner.
Juldagen är dagen efter. Alla går i mjukkläder och har öppnat sina paket så man kan titta på film, bygga Harry Potter lego och spela nintendo ds. Dessutom är vi vuxna nu så vi får själv välja hur mycket julgodis vi gör = mycket julgodis! Därför finns det också mycket julgodis kvar och massor av läsk och massor av klappar och massor av god mat och bara massor av allt. Dessutom är det helgdag så man behöver inte gå ut. Faktiskt så ska man nog inte gå ut. Inte på hela dagen. Jag har haft mysbyxor och linne på mig hela dagen = härligt!
Så summan av kanelen är alltså = julafton = najs, juldagen = supernajs!
Julen står vid dörren
Men i morgon.
Då. Är. Det. Jul
Santas little helper
*39 julkort från mig och Palten - check!
*45 julkort från Barbasyster & co - check! (Är det tillräckligt många Barbasyster?)
*Lussebulledoft från Seven Eleven när jag gick hem - check!
*Hämta julprytlar hos Paltens moster på fredag - check!
*Längar efter julen - check!
Nu ska jag titta på OC och hoppas att jag inte börjar gråta. I måndags grät jag till Cityakuten och igår grät jag till Greys Anatomy. Regeln kanske är att man bara gråter till sjukhusserier. Men men, om sex minuter får jag se...
Julbloggen
Juleskum
Först blev jag glad över att se dem, men snart, alltför snart, hade min glädje bytts mot illamående. Hur kunde de? Vi som alltid varit så goda vänner, å så gör de så här. Jag tänker inte kännas vid dem något mer.Eller alltså jag har ju en halv påse kvar i väskan, och så fort mitt illamående lagt sig tänker jag äta upp dem också.