En liten vän till mrspitepalt
Mina tidigare erfarenheter av öppna förskolan och fikadejter har inte varit helt lyckade. Den förra okända människan jag fikade med visade sig vara otroligt självupptagen. Hur kan man fika med en främling i tre timmar och inte ställa en enda fråga om den personen? Jag frågade tusentals frågor även fast jag inte var särskilt intresserad av svaret. Men när jag inte frågade var det helt tyst, om inte hon pratade om sig själv vill säga.
Därför var jag lite tveksam inför att ringa och boka fikadejt med en annan mamma jag träffat på babysimmet. Men Palten tvingade mig, och tur var väl det. Vi hade jättetrevlig. Vi åt lunch först och sen fikade vi här hemma, sammanlagt spenderade vi fyra timmar tillsammans och det blev inte en enda pinsam tystnad. Mycket trevligt!
Pyssel - en lisa för själen
När vi är där ska vi fira Kottens två flickkusiner som fyller år. Självklart var vi tvungna att pyssla ihop någonting.
Två små väskor med deras namn på som vi fyllde med CD-böcker, Dessutom var jag tvungen att sy ett nytt bo till min mobil.
I löööv pyssel!
Check!
med 7,7 kg rund bebis i en babybjörn på magen.
mrs Pitepalt och magen
Igår vågade jag mig in i en provhytt för andra gången sen Kotten ploppade ut. Det var inte en vacker syn. Alla mammabyxor som jag fortfarande har på mig börjar kännas trista, men det praktiska med dem är att de döljer magen, och magen behöver döljas. Den behöver inte tas ut och luftas i provrumsbelysning. När jag ringde och beklagade mig för Palten frågade han förvånat "men, vad har hänt med magen?" ...eh, ja Kotten har hänt!
Jag måste börja träna. Promenera och Situpsa. Vad som helst. Men varför är det så tråkigt och trist och kallt och herregud nu regnar det också! Näe, bäst jag sitter inne och kollar på tv.
Bevis II
Ännu ett bevis på hur stor han blivit
. 
Han uppskattar bra film lika mycket som mamma
Med ljusets hastighet
Vår stora pojke!
Och ifall ni undrar, han har hår. Faksit! Flera stycken. I klunga.
Med ljusets hastighet antyder att saker gått snabbt. Det har ingenting att göra med att hans huvud har samma form som en glödlampa...
Fabulous!
Och hur mycket vill jag köpa nya kläder?
Och skor?
Och ha en ny frisyr?
Och en fin lägenhet?
Och väga två kg som Carrie gör?
Och hur många gånger hinner jag se den innan jag måste lämna tillbaka den i morgon klockan sex?
Och hur bra är min Kotte som sov i mitt knä genom hela filmen?
Och hur fin är inte min Kotte när jag till och med var tvungen att pausa filmen och titta på honom när han skrattade i sömnen?
Abso-fucking-fin!
Finally!
Den har dagen har jag väntat på sedan den 21:a juni. Äntligen är den här. Ring mig inte nu! Om någon undrar varför jag hyrt filmen är det för att jag väntar på att köpa den till den förlängda versionen kommer ut 19 november. Hela fem minuter längre. Oj, oj, oj!
P.S Det är Trocadera i glaset. Kändes lyxigare att dricka i vinglas. Än så länge. Får väl se vad jag tycker om tjugo minuter när Kotten slänger ut en av sina knubbiga armar och välter ut glaset över sig själv...
Ops!
Hoppsan, så det kan bli!
Kotten och jag gör stan
och lite till mig
. Men snasket ska jag spara tills i morgon. Då smäller det!
En alldeles egen trädgårdstomte
och då blev han nöjd.Vår lilla sumo börjar bli stor
Hur man finner glädje i en förkylning
Kotten har varit förkyld de senaste dagarna. Stackers, stacker Kotten! Han snörvlar på nätterna och har massor av ögonsmojs. Jobbigt. Men också lite, lite bra. För det betydde att vi inte kunde gå på öppna förskolan utan kunde vara hemma och baka muffins istället.
Allvarligt talat, Allt i hemmet!
Alltså ställt upp några fina kokböcker och annat på två tavellister. Allvarligt talat Allt i hemmet, är inte det lite som att tipsa om att ha tavlor på väggarna eller prydnadskuddar i soffan? Har inte varannan människa något liknande hemma? Är det verkligen något man behöver tipsa om med stora röda bokstäver?
Så vackra!
Men mina nya minismå Margreteskålar
och den senaste vackra
Sniff-muggen
var ju faktiskt tvugna att få följa med oss hem. Jag gillar att Muminmuggarna har annat motiv på baksidan.
Jag ville alltid ha tröja med tryck fram och bok när jag var liten, det var ju det coolaste ever. Nu har jag mina muggar. Det är ännu bättre.
Bästa komplimangen ever!
Idag på tåget fick jag den finaste komplimangen ever! En mamma och hennes två tjejer delade fyrkant med mig ock Kotten och vi pratade lite. Den minsta tjejen var kanske tre - fyra år och verkade väldigt förtjust i bebisar. Hon snackade och berättade både det ena och det andra. Efter en stund sa hon "en sån mamma skulle jag vilja haft när jag var bebis" och syftade alltså på mig. Hennes egen mamma såg lite stött ut och sa "Men du hade ju mig som mamma när du var bebis!" Men hon svarade bara "En sån mamma skulle jag vilja haft när jag var bebis!" Jag gick runt och kände mig glad länge efter det mötet.
Exakt vad det var hon såg och gillade vet jag dock inte...
Singelmammor världen över, hör mitt rop!
Dagen började klockan sju när alarmet på min mobil ringde, Kotten tuttade lite smått i sängen i tio minuter och sen gick vi upp. Jag klädde på mig själv och åt frukost på stående fot och snälla Barbasyster bytte bajsblöja, klädde på och bar omkring på Kotten. Tjugo i åtta åkte vi hemåt för att gå på det första tillfället för babysim. Vi hade en timme och tjugo minuter på oss. Det brukar ta ca 55 minuter att köra (för mig alltså, för Brbasyster alias Biltjuven tar det 5 minuter). Kotten skrek konstant hela resan, även fast vi stannade och tuttade en snabbis. När vi kom fram till simhallen var klockan tio i nio och Kotten skrek ända tills jag hade bytt om och lyfte upp honom. Sen duchade jag med honom i famnen och gick in till de andra. Alla var där i par förstås. Jag kände mig nästan tvungen att högljutt förklara att jag faktiskt var gift och att vår Kotte var väldigt planerad och underbar och älskad av alla, men jag höll tyst. Babysimmet var dock roligt.
Efter det dushade vi och bytte om och sen skulle vi ut i bilen igen. Kotten tyckte icke, och skrek hela vägen hem. I och för sig bara fem minuter men sen skulle jag fickparkera själv för första gången och då blev det fem minuter extra. Sen bytte vi till vagn, skrik även där, och jag knölade in världens största IKEA-påse under vagnen och bar skötväska och simpåse i handen. Kotten gallskrek hela vägen in i lägenheten. Puh!
Väl inne tuttade vi, han slockande som en sten och sov i cirka 40 minuter (jag trodde de skulle sova i timmar efter babysim... inte Kotten, inte!) Nu tuttar han igen och om 70 minuter ska vi kliva på tåget mot Stockholm där vi ska träffa en gammal kompis och sen sova hos King Lear.
Men jag förstår inte hur man orkar ha det så här varenda dag, jag är ju helt slut och klockan är bara elva. All cred åt singelmammor, alltså!
Kotten och hans ladies
Idag ska vi och hälsa på en gammal studiekompis och hennes son som föddes några dagar före Kotten. För att komma dit måste vi åka stor Europaväg och tvåfilig rondell. Hjälp och gulp och svälj! Jag har bara kört Europaväg några gånger förrut och aldrig tvåfilig rondell. Men någon gång ska väl vara den första. Wich me luck!
Äntligen hemma
Visst är vi modiga?
Från t-shirt till mössa på en pisskvart
som jag köpte när jag var student, men som jag aldrig använt fick bli
en mössa. Den blev ganska schyst, men tyvärr var inte tyget så elastiskt som det borde ha varit. Dessutom måste Anna-Stina och Nina haft dessa som modeller när de gjorde mönstret till mössan, för den blev väldans lång. Även på Kotten "alienskallen" Pitepalt
Det råder väl delade meningar om det...
eftersom...
Pysslandet fortsätter
Jag är dock inte nöjd. Dels räknade jag fel på hur lång den sista raden skulle bli och därför hamnade den helt snett, och sen blev vissa bokstäver väldigt fula. Jag skyller delvis på tyget i bodyn, det var nog inte riktigt menat att bli broderat på, och delvis på att jag inte kan göra korsstygnsbroderier. Vi får väl se om han får ha den på sig ändå. Nästa gång blir det ett annat slags tyg och så kanske jag bara skriver hans namn, blir lite färre bokstäver.Dessutom har jag börjat pyssla ihop en liten "mitt första år"-bok.
Vi får väl se hur bra den blir. Palten oroar sig mest över våra eventuella framtida barn. Han tror inte de kommer få något pyssel alls, men det ska vi nog bli två om. Eller så får jag gömma alla Kottens pysslade grejer...J-a BVC!
Jag gillar inte såna här påtvingade umgängesformer. Jag vill bara sitta hemma och titta på tv-serier på dvd om det är det som är alternativet. Och King Lear, kom inte med det där att Kotten behöver lära känna andra barn. Han är tre och en halv månad, han skiter i de andra ungarna. Han kommer lära känna folk på dagis. Mammorna går bara dit för sin egen skull. Och den här mamman vill skita i det för sin egen skull. Borde hon inte få det då?