Nu får det vara nog! Jaa, det får det!

IIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHhhhhhhhhhhhhhhhhhh, nej vad är det här??? Harry med en tjej som inte är Ginny och nästan helt näck! Nu får det vara nog! Å med liksom skäggstubb och en massa hår och saker, näe vad läskigt!

Å jag tycker inte det är helt okej att ha med en häst på alla skumma halvnakna bilder. Men har man deflowered Harry Potter, då kanske det inte finns några gränser kvar att kliva över...

TV + fika = najs!

I morgon har vi fika på svensavdelningen. Alla svensklärare, eller alla utom en som jobbar halvtid och lite förvirad, har en och en halv timme lucka utan några lektioner, så då har vi klämt in en fika. Jag har bakat muffins (visst verkar de smaskiga Barbasyster?) och kakor (men dessa är väl okej?), och redan klämt i mig ett helt muffins och tre kakor, så var det med den viktnedgången.... jag får väl se ut som Barbafamiljen då när jag gifter mig.

Allt snask tryckte jag i mig framför Ugly Betty och Greys Anatomy. Mycket bra avsnitt av båda måste jag säga. Å nästa vecka kommer Gilmore Girls tillbaka. Det är bara bra på TV nu.

En slö måndag

Idag har vi haft konferans hela dagen. Efter det var det cheese and wine och musik. Jag drack ett glas rödvin och åt några jordgubbar och sen var jag nästan full. Efter det tog jag tunnelbanan in till stan, köpte Amelias nya brud & bröllop och släpade mig hemåt. Nu är jag supertrött och sitter och har ångest. Jag borde rätta och läsa på inför morgondagens lektion. Men det enda jag vill göra är läsa bröllopstidning, ha mjukiskläder och titta på Cityakuten. Vad göra?

Önskelista - uppdaterad

Jag tycker alltid det är svårt att köpa tavlor. De flesta är både fula och dyra, speciellt tavlor tänkta att ha i köket. Vill man verkligen ha en jättestor tavla av en paprika, eller två enorma muggar kaffe i ett hav av kaffebönor och sen med texten Café överst, allt i brun-beiga toner. Alltså, jag gillar ju också kaffe. Men nån motta får det väl vara.
Men nu har jag hittat nån som gör vackra, vackra tavlor. Å de är inte jättedyra heller.
Isa
Å denna, den är ju bara så fin.
Hon gör ju en massa roliga barntavlor också. Kan man inte få ha sådana fast man är vuxen?
Den här fast det står Här bor mrs och mr Pitepalt. Undra om Palten skulle gå med på det?

Bröllopspyssel eller rättning? Hm....

Idag har vi varit på födelsedagskalas hos Paltens systerdotter. Hon fyllde två år och firade med fjärilstårta och paket. Av oss fick hon en traktor med släp och timmerstockar. Jämlikhet framför allt.
Nu har Palten åkt till sin lilla håla och jag sitter hos King Lear och funderar på om jag ska rätta skrivningar eller pyssla. Eller rättare sagt, jag låtsas fundera på det. I själva verket har jag redan bestämt mig. I veckan har jag inhandlat inte mindre än tre stycken nya stämplar, varav en ska vara med på bröllopsinbjudningarna. Dessutom har jag köpt papper och embossingpulver. Så nu är det bara att sätta igång.
Dessutom har vi bestämt vart vi ska åka på smekmånad och klänningen tänker jag handla nu i veckan. Det känns som om det börjar närma sig, vi har inte allt för många beslut kvar att ta. Bara det lilla, lilla beslutet vad vi ska heta i efternamn.... men det är inte ju inte så viktigt. Eller?


Lördagsmys

Ikväll har jag och Palten varit barnvakt/haft gäster. Vi har fått träna på att vara fyrbarnsföräldrar samtidigt som vi haft middagsbjudning. Nu har ju inte vi planerat att bli fyrbarnsföräldrar någon gång, men man vet ju aldrig vad som händer. Det gick så där. I början var vi lite oplanerade och lite efter tidschemat, men sen blev det bättre. Jag hade försökt mig på en glassbomb till efterrätt för första gången. Den blev smaskig, men den lossnade inte riktigt från kanten. 
Nu har gästerna åkt hem, Palten ligger på en madrass på golvet och läser om egypten och fryser, Blonda-My sover, och de övriga tre barnen spelar playstation. De 40-åriga föräldrarna är fortfarande på partaj.
Nu håller Palten på och bråkar med mig, så jag tänker sätta mig på honom eller slå honom med en kudde eller nåt. Eventuellt tar jag hans täcken så han får ligga och frysa. Moahaha! Rätt åt honom

Befriad eller icke befriad, det är frågan

I morse läste jag i en av de där grattistidningarna som alltid ligger och skräpar på tunnelbanan om en kille som tyckte något. Vad han tyckte minns jag inte, det var nog inte intressant. Men det jag minns är att det stod att han var 20 år och "arbetsbefriad". VAddå arbetsbefriad? Kom han på det själv eller ska det låta som ett vackrare sätt att säga att man är arbetslös? För jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker arbetslös låter mycket bättre än arbetsbefriad. Är man befriad från arbete är man en stor lat dryg j-l som bara sitter och glor och tycker andra ska betala för sig. Är man befriad myglar man och tar bidrag och gör så lite som möjligt. Är man befriad är man j-t nöjd med läget och tycker man har dragit en riktig vinslott. "jippie, jag är befriad! Nu kan jag gå på bidrag och bara lata mig! Tjoho!"
Är man arbetslös däremot, då har man inte något jobb fast man vill gärna ha ett. Man söker och söker, ringer läskiga samtal och får en massa tack, men nej tack-brev. Är man arbetslös får man sitta med puckos på arbetsförmedlingen och försöka förklara att det är ens fel att man är arbetslös och att man inte vet allt om alla olika blanketter och fyllerier (hm, det där lät skumt, men ni fattar?). Å anledningen till att arbetsförmedlingskärringarna har blivit just kärringar är ju att de befriad finns. Är man arbetslös är man j-t missnöjd med situationen och det enda man vill är att hitta ett jobb.
Så om han, 20 åringen, själv sa att han var befriad, då är det ju grovsaltat som gäller. Men om det är nåt nytt begrepp som vi måste börja använda i hela samhället, då är det ju nått allvarligt fel.
Då får vi allt ta till en hel saltbil

Jag och mitt hår

Fredag och dagen efter löning, kan det bli bättre? Jag har inte riktigt återhämtat mig från frisyr-chocken igår, men det är väl bara lära sig att leva med. I morgon ska Palten och jag leta bröllopsresa och eventuellt köpa min bröllopsklänning. Palten får dock inte se mig i den, lite traditionellt ska det allt vara. På söndag är det barnkalas för Paltens runda systerdotter, 2 år. Så i dag blir det stadsvandring. Present och okynnesshopping.  Najs!
Nu ska jag till optikern, så jag tar mitt dyra hår och går.


En missnöjd MrsPitepalt

Jag har varit hos frisören idag.
Jag betalade 1300 kronor.
Så här blev det 11047-124

Morr, morr, morr!

Önskelistan 2007

Nyss var det ju jul, som vi alla känner till. Men vad inte alla men en del av er kanske känner til är att det inom en snar framtid är min födelsedag.
När det är jul frågar folk alltid vad man önskar sig, likadant när man fyller år. Men innan jul kunde inte jag komma på en enda sak som jag önskar mig. Därför tänker jag nu skriva om allt här, som jag önskar mig. Så när nån undrar kan jag bara hänvisa till min blogg, eller gå in och läsa här själv.
*
Bestick. Eller inte bara bestick. De vackraste bestick som någonsin stoppats i en mun. Eller alltså, de bestick jag vill ha kommer ju itne ha stoppats någonstans än förhoppningsvis. Besticks-oskulder.
*Tallrikar. Eller inte bara tallrikar. De vackraste.... ja ni fattar.
*OOOhhhhhh my gooood! I have died and gone to heaven. Om jag inte får ha dessa för Palten, då tänker jag bädda åt min själv i badkaret med dem. De är de vackraste sängkläder jag någonsin sett!
*TV-serierdvd. Alltid bra!

Hm, ja det var allt jag kom på nu.
Självklart är ju det här lite väl dyrt. Men men, man kan ju alltid önska sig ett presentkort.

Men det där påslakanet....
Jag kommer drömma våta drömmar om det där påslakanet

Dröm-dröm

Varje gång när det börjar närma sig löning tänker jag alltid att jag ska handla en massa prytlar. Jag gillar prytlar, och faktiskt - faktiskt - så blir man lyckligare av prytlar. Få vet det, men det är sant.
Tyvär brukar alltid prytlarna man vill ha vara fler än pengarna man får i lön, så det brukar sluta med att jag inte köper en enda prytel. Några rundor på HM, en liten glutt in på pocketshop, en snabbis  på Åhlens, och då har jag inte ens börjat titta efter alla de där "vill ha"-prytlarna. Men man kan väl få drömma....

Å när man drömmer, då vill jag ha en sån här
skärbräda (sorry Barbasyster, jag vet att du inte gillar kärnor. Men det är mitt straff till dig för att du blivit upptagen student/trebarnsmor. Du var ju min trognaste läsare. Nu får jag aldrig några kommentarer)
Dessutom skulle jag vilja dricka mitt blaskiga skolkaffe ur en sådan mugg. Det skulle bara göra min dag så mycket trevligare.
Dessutom skulle jag vilja ha denna på rummet i
Å sen, sen skulle jag vilja ha denna på väggen. När jag får ett hus. När jag kanske har en bebis. Eller ett barn. Som har ett eget rum. Med en egen vägg.
Så ni förstår hur långt fram i tiden mina drömmar sträcker sig...


En näve full med guldpengar.

Blonda-My och jag har precis kommit hem. Hon sitter på golvet och räknar King Lears tiokronor som hon sparar i en plastbudda. Nyss utbrast hon "vi är nästan rika ju!" Å man kan ju inte annat än hålla med. Hela nävarna fulla med guldpengar, liksom Pippi. Då måste man ju vara rik.
Jag är däremot INTE rik. I går hade jag 0,35 SEK på kontot. Det är inte bra. Tur att det är löning i övermorgon.
Men eftersom min skola är som den är får jag som vanligt mindre pengar än vad jag borde ha fått.
Morr, morr, morr.
Eller snarare bara snark.

Jobbtankar och bröllopsplaner

Efter mycket grubbel och funderingar fram och tillbaka, har jag kommit fram till att jag nog inte vill ha det där jobbet. Orkar inte riktigt börja om nu med nya klasser, vore ganska skönt att följa dessa jag har till sommaren, och sen får man se vad som händer.
Så nu funderar jag bara på om jag ska tordas ringa den där läskiga rektorn som såg ut som en dömd brottsling och säga att jag inte är intresserad av jobbet, eller om jag ska vänta och hoppas på att de inte är intresserade av mig.
Jobbigt!

Bröllopsplanerna går dock framåt. I helgen var vi på en restaurang och pratade menyer och kostnad. Å om våra gäster är villiga att betela egen dryck efter all middag och tårtaätning är avslutad, så blir det ungefär samma kostnad som tidigare. Fast nu behöver vi inte ställa iordning borden, duka, städa och plocka undan. Najs!

Men ååååååhhhh!

Jag vet inte om jag vill skriva nåt egentligen. Men jag har blivit erbjuden en intervju på en gymnasieskola som svensklärare. Å jag är inte 100 men nästan på att det är en heltidstjänst som är tillsvidare. Jag skulle börja mitt i terminen, men jag skulle kunna jobba en månad ut på min nuvarande tjänst, så jag bryter inte mot nåt kontrakt. Å jobbet är så jag kan bo ihop med Palten. Så ljuvligt!
Men...
Men sen är det ju alltid ett men.
Ibland när man söker tjänster på arbetförmedlingens hemsida bara söker man. Ibland kanske man kolla upp skolan och ibland bara söker man. För man är så säker på att inte få jobbet.
Å sen när de väl ringer, upptäcker man att det är en gymnasieskola enbart för fordon och bygg! Va?! Ska jag bara ha svettiga, stora, snusande killar med keps, som säkert bara hatar allt som heter grammatik och prosa. Det verkar ju bara h-u-r l-ä-s-k-i-g-t s-o-m h-e-l-s-t!
Gråt-gråt! Varför är det alltid nåt knas med alla jobb jag söker. Eller rättare sagt, varför är det alltid de jobben som hör av sig till mig? Jag måste verkligen vara sämst!

Så nu vet jag inte vad jag vill. Eller jo.... eller nej... eller jag vet inte.
Intervjun är på fredag.

Palten påminde mig i alla fall om en positiv sak. "du slipper ju en massa tjejapor" Å det är alltid värt mycket!

Mrspitepalt makeover

Den kommer nog inte vara extrem, men en liten liten makeover ska jag genomgå. Det är delvis med bröllopet i åtanke, men även för att fira att jag är working-girl och tjänar egna små pengar. Jag har råttfärgat, typiskt svenskt hår. Ibland har jag slingat det när jag har varit student, men det har alltid slutat med att jag gått med fula mörka utväxter och inte haft råd att slinga det igen. Därför ska jag nu slinga håret, och förhoppnignsvis slinga det igen nästa gång, och nästa gång, och på bröllopet kommer jag vara blond och inte råtta. Dessutom ska jag skaffa linser. Jag har inte haft linser förut, så kanske tycker jag det är jättejobbigt och får konstiga tics och bara blinkar ut dem. Men jag har bestämt mig för att jag vill se saker i vardagen också. Alltså när jag inte undervisar eller tittar på TV. Å eftersom jag inte använder mina glasögon till vardags eftersom det känns så bökigt ska jag nu skaffa linser. Dessutom vill jag se vilka som håller tal och så på bröllopet, och då vill jag definitivt inte ha glasögon på mig. Så på torsdag går jag från råtta till blondin, och på fredag går jag från glasögonorm till ticsblinkande linsbärare. Najs va?

The Gang

Gårdagen spenderas ihop med våra goda vänner Herr och Fru Bratwurst och Doktor och Doktor Snuggles. Vi åt god, god mat, drack mycket vin och snattrade mycket och högt. Dessutom spelade vi ett roligt spel där en skulle ge ledtrådar och den andra skulle gissa vilket ord det var. Herr Bratwurst och jag vann och highfivade och gjorde minivåg. De andra fyra påstod att de var för trötta och att de var därför de inte ville spela klart. Palten försökte fuska och stal ordet milimeter från mig. Efter det gick damerna, förutom jag som var lat och stannade kvar, till Statoil och köpte snask. Pojkarna var kvar och försökte lyfta sig själva i en pinne som pojkdoktor Snuggles hade i taket. Det gick kanske bra. Jag lyfte mig 1 cm ovanför marken och Palten lyfte sig ändå upp till stolpen. Men efter det fick han nackspärr och var tvungen att smörja in ryggen med Zon (om du har ont varför behandla hela kroppen?) Vi somnade klockan fyra.
Idag har vi slöat, ätit hamburgare och tittat på middagen och ojat oss över hur knasig den där Djursholmskärringen ser ut när hon har plockat bort ögonbrynen och målat dit nya, eller att den där proffskocken måste gå på speed eller nåt. Överlag har det varit ett bra dygn.
Jag gillar vårt lilla gäng.


Å, raringar...

...tack snälla för era fina inlägg!
Var arg och beklagade mig hela kvällen över anonyma nya läsare som tycker elaka saker. 
Skönt att få lite stöd och medhåll!
Nu känns det mycket bättre.

Tur att vi lever i ett fritt land

Detta inlägg riktar sig direkt till den nya läsaren som trillat in på min blogg. 
Den nya läsaren som lämnat följande kommentar 

"Tyckte det skulle vara kul med en bloggare från min hemstad! Men det var det inte alls... Hoppas innerligt att du inte jobbar på mina barns skola, med tanke på hur du uttrycker dig om dina elever. Byt jobb, för _deras_ skull! Och för din egen, för du verkar ju inte gilla barn alls... "

Jag antar att du aldrig har jobbat på en skola.
Jag antar att du aldrig har jobbat med tonåringar.
Jag antar att du aldrig har och aldrig kommer att uppfatta ironi.

Jag gillar de flesta av mina elever. Jag tycker oftast det är roligt att undervisa. Jag vill bara det bästa för mina elever, även de som jag inte tycker speciellt mycket om.

Att jag skriver på ett visst sätt här, om mina elever, betyder inte att jag ogillar alla under sjutton år och att jag arbetar hårt på att de ska vantrivas i mitt klassrum. Ibland kan jag uttrycka mig på ett visst sätt som kanske kan tolkas som fel av vissa. Av vissa som inte uppfattar ironi.

Med detta sagt, jag gillar inte alla ungdomar. 
Men de ungdomar jag inte gillar, är de som gett mig anledning att inte gilla dem. De som har slängt eleka kommentarer i ansiktet på mig, antingen om mitt sätt att vara eller hur jag ser ut. De som har jävlats med mig en hel lektion och när jag sedan sagt ifrån beter sig som om de inte har gjort en fluga förnär och nu blir anklagade för att vara mördare. De som inte känner mig men ändå behandlar mig som skit bara för att de är ungdomar och jag är en lärare. Dessa ungdomar gillar inte jag. Men jag anstränger mig hårt för att inte visa det och inte behandla dessa elever annorlunda än de som är trevliga, snälla och vill arbete och lära sig. De som blir lidande på grund av de otrevliga eleverna.

Så kära "nya läsare", jag vet inte hur dina barn beter sig, vilken sorts elever de är. Men jag lovar dig att jag inte har dina elever i någon av mina klasser. Jag jobbar inte i Piteå som jag antar att du kommer ifrån. Dessutom är det ju väldigt positivt att vi lever i ett fritt land, tycker du inte? Då kan man nämligen tycka som man vill i sin egen anonymitet, och man kan låta bli att läsa andra människors bloggar. Det är ju jättebra, tycker jag i alla fall.

Såååå bra!

Veronica Mars är ju bara så bra! Funderar på att spela in ett avsnitt och visa för mina elever när vi nu håller på med deckare. För det är ju faktiskt lite detektiv-aktigt...
Tur att jag inte spelade in dagens avsnitt dock. Logan och den där tjejen han var ihop med hånglade loss i soffan, utan tröjor. Precis då kom Orange-My in.  "Määä! Vad göööör dom?" "Eh, de pussas lite" sa jag skrattande. "Men vaddå, jättemycket!" sa hon facinerat och satte sig i soffan och tittade med stora runda ögon på TVn. Hon är sex år.
Mina tonåringar hade ju dött av skratt och ohoh-ande om vi kollat på avsnittet i klassrummet.
En av dem bad mig säga ungkarl tio gånger snabbt. Självklart insåg jag ju att det inte skulle leda till något gott så jag lät bli. Men han gjorde det då själv, vilket ledde till uppskattning och skratt från klasskamtraterna. Prova själva så förstår ni vad det låter som.....
Tonåringar har inte allt för intelligent humor.

Dagens prognos

har varit blandad. Både upp och ner.

Ner när en av mina sjuors pappa ringde mig och med myndig herr-röst frågade varför hans dotter bara fick ett G i betyg av mig. Jag, som har jordens telefonskräck, pep fram att vi inte får sätta betyg enligt lag, att skolan har ett eget system, att dottern presterat dåligt på ett stort projekt osv. osv. Men inget hjälpte. Varför var det så här och varför var det så där? Va? Han skulle minsann följa min undervisning!
Det kändes som om jag vaknat och hittat ett avhuget hästhuvud i sängen.
Vaddå följa min undervisning? Ska han sitta med på lektionerna och kontrollera attt jag inte är för sträng? Eller ska han samla in alla arbeten och granska dem och ge dem egna betyg? Eleven går i sjuan och hon har fått ett omdöme i slutet av höstterminen. Hon går inte i nian och har fått ett dåligt slutbetyg. Morr! Dessutom ledde hans telefonsamtal till att jag kom tio minuter för sent till en av mina andra lektioner.
Lite ner var det också när jag mötte några klasskompisar till tjejapan som de inte hälsade på mig utan bara tittade med nonchalanta tjejapeblickar. Dumma små dumma tonåringar!

Upp var det dock efter jobbet när jag gick in på en brudbutik här i närheten och provade klänningen. The Dress.
Klänninget. Klänningen med stort K, ja faktiskt alla bokstäver är stora.
Jag tror att det här är den rätta. Jag tror det i alla fall. Under vårt maxtak och om jag är en duktig barbabrud och går ner några kilo kan jag ha en 36:a. Jag?! Jag som inte ens kan ha en 36:a när det handlar om skor.
Mycket trevlig! Eller som jag brukar säga, ooohhhh-  puss, puss - vacker!

(Alltså man måste pussa pussljuden, inte säga dem...)

Hm...

Hade skrivit ett långt inlägg om bröllopspanik och stress och allt för stort utbud och en massa beslutsångest och svettiga tårtor och allergi och en trevlig bloggare och knas, å så bara försvinner den.

Behöver jag säga morr?

Inte värt mödan

Hade ansträngt mig extra mycket för att få mina elever att tycka det var roligt att hålla på med deckare. Jag själv läser aldrig deckare, och jag tycker temat verka lite trist. Men i ett försök att inspirera dem hade jag köpt ett låtsasfinger som ser ut som det är avhugget. Med blod och benpipor som sticker ut, och mjukt och svampigt som ett riktigt finger. Dessutom hade jag tagit med mig en massa andra saker, som en miniatyr av Eiffeltornet, en gammalt fotografi, en kikare osv. Allt detta släpade jag med mig och drog upp ur en låda under tata-stämning, tyckte jag i alla fall.
 Men ändå finns det elever som måste säga "men varför var du tvungen att släpa med dig allt det där då, kunde du inte bara ha sagt att vi ska ha deckartema?"
Dumma, bortskämda, otacksamma, tonåringar. Jag tänker aldrig ödsla tid på dem mer.
Eller jo det kommer jag väl. Men jag vet ju redan nu att det kommer finnas vissa som är lika anti som den där fånen i dag. Morr!
I morgon ska de få läsa hela dagen. Tyst.
Moahaha

Morgonblogg

ska alldeles nu bege mig till min lilla skola. Stövlarna på, väskan packad.
Jag känner lätt ångest över den där minibruden.
Jag tror verkligen inte att jag kommer klara av att vara högstadielärare, men då försvinner ju också mina tankar om textillärare. Fast jag kanske kan utbilda mig och hoppas på att få ett jobb på gymnasiet.
Eller jag vet inte.
Hm...

Nu går jag.


Bara en fundering...

Efter Grey´s anatomy zappade jag över till den där Tsunami-serien. Å alltså ärligt talat, är det inte lite för tidigt för en serie? Först nu har det börjat komma filmer om 11 september, det är 5½ år sen.
Å föresten, varför måste det ens komma en serie?

Dramadrottningar

Tonåringar är små dramaqueens (stavas det så?). Idag hade jag en dispyt med en tjejapa i en av mina klasser. Ni vet sorten; irriterande uppsyn, alldeles för mycket smink, tror hon är smart när hon i själva verket har lika många IQ som en blyertspenna, uppkäftig och dramatisk som f-n. Hon var störrig och högljudd hela lektionen och när jag tillslut gjorde nånting blev det en stor grej av det och nu sitter jag här och har ångest, utan nån egentlig anledning. Eller jag tycker att jag har jättestor anledning och allt är jättehemsk och jobbigt. Men om jag gräver långt bak i hjärnan, där jag tror förnuftet bor, inser jag att jag inte har någon anledning. Eller jag skulle nog inse det, men mitt förnuft har inte kommit tillbaka från jullov än. Så här sitter jag med jordens ångest och den där lilla tjejapan tänker antagligen inte ett dugg på vad som hände. Hon har antagligen fullt upp med att titta på Sunset Beach eller nån annan poänglös tonårsserie, sminka sig med en whitebord-penna och blänga på folk.

Ibland ifrågasätter jag min egen lämplighet som lärare. Jag tror nog inte att jag gillar ungdomar....

Paljettspya

På jullovet var Palten och jag på bröllopsrunda. Vi var i en guldaffär där de påstod att deras smeder kunde göra exakt en sådan ring jag ville ha, och att den skulle kosta 2000 kr mindre än vår (min, Paltens är ca 4000 lägre) smärtgräns. Dessutom provade jag några bröllopsklänningar. Men eftersom någon hade kräkts paljetter, pärlor och spets över alla klänningar så hittade jag ingen. Den stackars käcka expiditen hämtade jätteklänning efter jätteklänning, å när jag sa att jag ville ha en lite enklare klänning hämtade hon nån skittrist å enkel, med axelband (!) å javisst, några små paljetter. I hate paljetter!
Palten kände sig dock lugn och nöjd och tycker att vi har åstadkommit mycket.
Jag är fortfarande lätt stressad och hag ingen aning om hur jag ska kunna hitta nåt som jag gillar och som inte kostar miljoners miljarders.

Jullov, icke!

Första dagen.
Man kan ju tro att man ska få tid att planera första dagen efter lovet, dagen innan elever kommer. Men icke! Icke på min j-a skola. Istället har vi suttit hela dagen och lyssnat på poänglösa föredrag och gått igenom meningslösa övningar. Dessutom försöker de tvinga på mig nåt himla lunchvaktsjobb utan att få betalt för det. Men se den gubben går inte! I hate min skola just nu!


I´ll be back

Nu åker jag och Palten till den lilla hålan efter några slappa och lata dagar hos Barbasyster. Vi har ätit tusen goda grejer och tittat på ännu fler saker på tv. I går var det massor av bra filmer på tv, bland annat ET och Åke och hans värld. Mycket bra.
Idag ska vi åka till en guldaffär och tita på ringar och sen ska jag försöka få ta i en ipod äntligen. Efter det fortsätter veckan med slappande och bröllopande. Jag ska även försöka hinna träffa farmor och mormor (den där andra, nya människan ni vet) Men med min vanliga otur blir jag säkert sjuk nu och frisk på söndag.
Jag kommer i alla fall inte ha något internet eftersom Tele 2 är rumpnissar och har bråkat en massa om Paltens bredband. vi flyttade in i oktober, och i februari får han bredband. Det tar tydligen väldigt lång tid att byta sånt där...

Åttonde börjar skolan och så även mitt bloggande igen.

2007, here I come!

Nytt år. Det känns alltid bra med nytt år. Det känns nytt och fräscht och man kan nästan låtsas att detta är året när man ska bli den där andra människan som man kan bli. Den som tränar och inte småäter och är vänlig mot alla omkring en (förutom de som är apor, de vill jag inte vara vänlig emot). Den personen som ringer till farmor och mormor åtminstone varannan vecka, den som lägger fram kläder kvällen innan och går upp tidigt på morgonen. Den som inte feströker efter tre glas vin och inte använder samma sockar två dagar i rad när det är helg. Den som inte sparar på  tre år gamla jenas i förhöppningen att hon en dag ska komma i dem igen. De som inte är rädd för att prata med kollegor eller svara i telefonen på jobbet. Den som inte är avundsjuk och lat och som väldigt lätt blir arg.
Den personen som jag kan bli.
Detta kanske är året för den personen.

Eller så är jag nöjd som det är. Vissa av dessa förändringar verkar väldigt jobbiga...

hits