mrs Pitepalt

Jag är för deprimerad för att skriva nåt.
Jag fick inte jobbet. Men jag fick det inte inte.
De kunde inte säga nåt än.
Men jag vill inte ens ha det.
Jag blev jätterädd av allt hans prat om att "oj, vad duktiga de är och oj, vad deras föräldrar ställer stora krav och oj, vad tufft jobb det är!" Jag vill inte ha det.
Men jag vill inte vara arbetslös.
Jag är nu jätterädd för att han ska ringa och säga att jag får jobbet. Jag kommer s***a knäck.
Men jag vill inte vara arbetslös.
Senare under dagen ringde det en kvinna från en gymnasieskola i Huvudstaden.
Hjärtat börjar bulta och man tänker: "nu, den här gången är det rätt!" Men nej, det var från en kristen skola. Jag kan inte jobba på en kristen skola med morgonbön och andligahet och ditten och datten. När jag sa till henne att jag inte var troende frågade hon förvånat "Vad menar du? Går du inte i kyrkan?" Som om jag hade sagt "jag andas inte vanlig luft" eller "det är inte blod som rinner genom mina ådror".
Det går ju inte.
Å, jag vill inte ha det där läskiga jobbet.
Men jag vill verkligen inte vara arbetslös.