mrs Pitepalt

I går var  jag och fikade med min bloggkompis Ewa. Det var mycket läskigt och nervöst innan. Palten retades med mig och sa att jag skulle på date å skrattade elakt tomteskratt. Men sen när vi väl sågs var det inte så pinsamt, förutom att jag inte visste om jag skulle skaka hand eller kramas när vi träffades så jag gjorde både och, så där pinsamt som det alltid blir på släktträffar. Det hade jag ångest över i ca tio minuter, men sen blev det bra. Vi pratade i mun på varandra om skola, elever, våra karlar och folk vi trodde vi båda visste vilka det var. Dessutom fick jag höra om vilka som var knasiga och vilka som var ännu knäppare i Piteå. Det var ungefär så många som jag hade tänkt mig.
När vi satt på fiket kom det in en massa människor som Ewa kände och hälsade på och jag fick ännu mer sug efter ett riktigt hem. Jag vill bo nånstans där det finns ett litet fik och man känner många trevliga människor som man bara stöter ihop med. I och för sig vet jag ju att det inte är så där. Är jag i hemhålan stötter jag aldrig ihop med människor jag gillar. Jag träffar bara knasbollar eller människor jag avskydde som barn. Aldrig de rara och rolig människorna. Men nästa gång, nästa hem, då skulle det nog bli så...