Djungeltrumman

...går inte bara varm, jag tror den har exploderat av hetta.
När man befinner sig på små, små orter får man räkna med att folk har koll. Men man blir ständigt överaskad. När Palten och jag förlovade oss, på en fredag, berättade jag det för min far - 16 mil bort - på lördag eftermiddag. Dagen efter fick jag ett sms av en av mina närmaste vänner. Hon är också från den lilla bygden och hennes föräldrar bor cirka fem "kvarter" från min far, men de umgås inte egentligen. Hon hade då hört ryktats via den berömda trumman, var det sant, var ringarna i vitt eller gult guld? Hon bor i Hufvudstaden, 16 mil från lilla orten och cirka sju mil från mig och Palten. Ett dygn tog det.
Nu går vi i giftastankar, med tyngdpunkt på tankar. Det är apeslut inget bestämt säkert. Men eftersom man måste boka allt miljoners år i förväg bokade jag kyrka nu med tanken att man alltid kan avboka ifall det inte blir av. Den här gången tog det en vecka.
Ikväll när Palten och pappa var nere i garaget för att byta någon stor och skitig manick på bilen stötte de ihop med någon som arbetar som vaktmästare i kyrkan. Glad i hågen börjar han skrövla om att "å jasså, dottra ska gifta sig det och det datumet, jasså till och med det här klockslaget om jag inte minns fel!" Såna ska väl ha tystnadsplikt?
 Nu kommer det dröja tre dagar så står det på plakat utanför ICA.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits