mrs Pitepalt

Idag satt jag och bläddrade i Buffé. Där var Carl Jan med. Han ser ju (förlåt Carl Jan, men detta skriver jag bara för att jag vet att du inte läser min blogg) ganska snoppig ut.
 På frågan vilket hans bästa matminne var svarade han "Anklever, brutalt skuren i en tjock skiva..." Men iiiuuuuu! Kan folk sluta äta organ. Ja, visst allt man äter är väl organ, men såna organ som kan bli sjuka och som människor har och pratar om. "Ja, det var ganska allvarligt, det hade spridit sig till levern." Människor har ju självklart lår och rygg och allt sånt, men njurar, hjärta, tunga och sånt... blä!
Senare i intervjun fick Carl Jan frågan vad han längtade efter i matväg, då svarade han "Mat som passar till kyssar, som rabarber och sparris" Blä igen! Jag vill inte hör om Carl Jans kyssar, och dessutom... sparris? Varför skulle det passa med kyssar.  Blä, blä, blä!
Nej, nu måste jag sluta tänka på Carl Jan för jag ska äta fisksoppa och hemlagat nötbröd (nu sitter Barbasyster hemma framför datorn och säger blä) och titta på film. Paltens film och min film. 



IIIIIIiiiiuuuuuu! Nu blev det ju ännu värre. Jag har apeslut ingenting emot homosexuella, men Carl Jan, jag vill inte veta!