The return of Pulver-Eva

Idag har jag träffat min goda vän Pulver-Eva igen. Det var väldigt länge sedan. Oktober för att vara exakt. Å ändå bor vi i samma stad. Det är ju förskräckligt! Men det är ändå alltid lika trevligt när vi ses. Även fast jag återigen förvånas över hur orättvis världen är. Pulver-Eva väger ungefär två kilo, ser alltid cool och piffig ut, kan gå i höga stövlar och är alltid, å jag menar alltid, fin i håret. Inte ett hårstrå ligger fel och hon kan ha sån där lugg som hänger fram i ögonen utan att bry sig. Jag å andra sidan måste dra sådana luggar bakom örat vilket få mig att se väldigt beskedlig och frireligiös ut. Inte cool och piffig alltså.

Pulver-Eva har dessutom fått lyxigt jobb på gymnasiet med hög hög fröken-lön. Dessutom håller hon och hennes långe karl på att köpa lägenhet i innerstan, plus att hon har liten katt utan svans. 

Jag har har inget jobb och ingen fröken-lön, å dessutom håller jag och Palten på att bli osams om det där radhuset som vi inte kommer köpa. Fast något katt vill jag ju inte ha. Så där ligger jag i alla fall på plus.

Kommentarer:
Postat av: Soffan

Hej! Brukar läsa din blogg eftersom jag klickar mig hit via Kafferepet. Är också lärare och känner ofta igen mig i det du skriver. Kul läsning! Ville bara säga det för jag tänkte att det kan vara kul att höra!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits