Hur ska detta gå?
När jag läser Skolfrökens inlägg om hur hennes dag varit slås jag än en gång över hur olika livet som småbarnsmamma kan vara. Skolbebisen verkar ju supersnäll. Sover länge för sig själv, både i säng och vagn verkar det som. Kotten är ju förstås också väldigt snäll, men sova själv är inte riktigt hans grej. Så här såg mina gårdag ut.
Vaknade runt åtta och gick upp eftersom Kotten inte vill tutta i sängen. Satte oss framför TVn. Kotten låg på soffan i sitt babygym och jag satt i fåtöljen. Kotten var nöjd så jag gjorde frukost. Efter en stund blev han missnöjd och vi tuttade. Då har jag fortfarande en smörgås och en halv kopp kaffe kvar. Därefter tittade vi på tre avsnitt av Lost (tack Barbasyster, tyvärr kommer de tre säsongerna bara räcka till månadsskiftet). Sen gick vi ut på stan, alla tre. Kotten sov i vagnen i hela 40 minuter (awoho! Nästan rekord!) Sen vaknade han lagom till vi skulle äta lunch. Så jag tuttade och åt en sallad med en hand, min nya talang. Sen gick vi hemåt. Kotten var vaken och ville åka vagn i ungefär tio minuter, sen fick Palten bära honom. Väl hemma tuttade vi vidare, varvat med blöjbyten och häng på soffan. Runt sex gick Palten och handlade och sen lagade han middag. Jag tuttade. Sedan åt jag köttfärsbiffar och potatismos med en hand medan Kotten sov i mitt knä. Sedan gick vi och la oss.
Hur ska man kunna leva sånt där latteliv som man har läst om. Jag lyckades äta två mål mat, men enbart för att Palten fanns i närheten och kunde köpa / laga mat åt mig. På måndag börjar han jobba och jag vet inte hur jag ska göra. Kotten ligger inte i vagnen om han inte sover, och det är inte någon garanti det heller. Han gillar inte babybjörnen och den dyra bärsjalen funkar inte heller så bra. På bilderna ler alla och stoppar sina ungar till höger och vänster, hur enkelt som helst. Jag ler absolut inte när jag stoppar Kotten i sjalen och han ser ut som en sne ilsken banan varje gång. Hur ska detta gå?
Om det är till någon tröst så skriker lilla T som om någon stuckit kniven i henne när vi försöker sätta henne i Babybjörnen eller sjalen.
Oj, det låter jobbigt. Äter han så ofta alltså? Och vill inte ha napp? Jag fattar att det känns omöjligt att fixa det själv men det gör du!
Har ni en babysitter? Skolbebisen ville helst bli buren eller hållen när hon var vaken, men sen vi skaffade sittern så är hon nöjd med att sitta lite själv. Kan ni inte testa det?
Jag får dåligt samvete för mitt inlägg, jag bara slänger ur mig saker utan att tänka på att jag faktiskt har jättetur med Skolbebisen och att inte alla har det så lätt.
KRAM!
Bebisar är olika, det är en sak som är klar. Förhoppningsvis kanske kotten har en tillväxtfas och behöver mycket mat. Det lugnar nog ner sig ska du se. Tror du ska fortsätta "öva" md sele och babybjörn även omd et känns motigt.
En idé kanske kan vara att se till att ladda frysen med färdig mat i helgen så att du bara kan plocka fram och värma när Palten inte är hemma.
Kram
Tack för kommentarerna. Det är inte så farlig som det lät. Jag bara klagade lite lätt. Kotten är ju världens bästa och det är mysigt att ha honom så nära så ofta. Jag reflekterade mest över olikheterna. Ha inte dåligt samvete Skolfröken, det är väl jättebra att Skolbebisen är så snäll!