mrs Pitepalt

Skolfröken funderar på hur det kommer bli när Magistern går tillbaka till jobbet och exakt samma tankar har jag. Om inte alltför många dagar börjar Palten jobba igen och då blir jag själv med min fina tuttegris hela dagarna. Och med tanke på att Palten har varit alltiallo här i hemmet ända sen Kotten ploppade ut, blir jag aningens nervös. Palten har städat, lagat mat, tvättat, gått till affären, hämtat vatten och praliner åt mig när jag sitter fast i amningsstolen (alltså inte sitter fast med min tjocka rumpa, utan sitter fast under Kotten), satt på dvd-filmer åt mig (av samma anledning som ovan) samt funnits tillhands och bara varit min fina Palt. Härligt!

Men nu ska jag alltså bli en riktig mamma som tar hand om min son själv. Klarar mig själv, duschar och lagar lunch. Hur i hela friden ska det gå till? Kotten är nämligen väldigt förtjust i att tutta och väldigt o-förtjust i att ligga och sova någon annanstans än i människor famn. Jag kommer inte kunna göra någonting utan min lilla ap-Kotte hängande på mig. Men man får väl se det från den ljusa sidan. Om jag aldrig hinner laga någon lunch kanske jag går ner de där extra gravidkilona i ett nafs. Eller så innebär det bara att jag ständigt kommer ha en gigantisk påse smågodis stående bredvid amningsfåtöljen eftersom jag måste äta någonting. Då kanske jag fastnar i den för att rumpan är för stor, och så måste Palten sluta jobba och ta hand om mig på heltid. Det låter som en plan...