mrs Pitepalt

Kotten och jag har varit på BVC. Kotten skulle bli vägd, mätt och få spruta. Han sov när vi kom dit och jag var tvungen att väcka honom. Det tyckte han nog inte var så roligt för när doktorn skulle undersöka honom grät han sin ledsnaste gråt. Den när det rinner tårar. Det tog inte slut förrän jag fick tillbaka honom och hade kramat honom en lång stund. När han väl blev glad var det dags för dubbelspruta. En i varje ben. Detta gjorde honom inte direkt lyckligare. Men till slut blev han glad i alla fall, och nu sover han tungt i vår säng.

Och appropå tungt, han är 70 cm lång och väger 9170 gram! Vår lilla dunderklump. Dunderkotten!

Dessutom var sköterskan tvungen att mäta om huvudet för hon trodde inte att det var så stort som hon först mätt, men det var det. 47 cm, jag vet inte hur mycket det är. Men när hon mätte skallen på hembesöket när han bara var någon vecka sa hon ju "jag tycker alltid synd om mammor när jag ser bebisar med så här stora huvuden!" Men gud!? Vad är det för Alfonsskalle vi har fått, tänkte jag. Min nippa sa I told you!