Men det här måste ni väl ändå hålla med om?
Nja, jag hade nog inte valt att skriva något i ansökan men däremot valt att vara ärlig i en intervjusituation. För du vill väl inte heller bränna dina broar innan du kommit på intervju. Meningen äår ju liksom att du ska ta de med storm när du väl är där men då måste du ju få komma dit först.
Kram
Men om jag ansöker som om jag vill börja jobba nu och sen när jag väl är där säger jag något annat, det verkar väl lite skumt?
Nä, det tycker inte jag heller är skumt. De ska ju inte grunda allt på NÄR du kan börja jobba utan på DIG. De kommer ju garanterat att lägga bort din ansökan om du skriver att du inte kan börja jobba direkt. Om de däremot tycker att du är intressant och kallar dig till intervju har du ju ett helt annat utgångsläge och möjlighet att förhandla. Du kanske kan tänka dig att börja på deltid direkt i januari och att Palten är hemma någon/några dagar i veckan?
En grej till: Jag fattar absolut att det känns avlägset att börja jobba redan, jag ska börja i mars och har redan ångest för det. Men det kan gå ändå! Magistern sökte jobb, gick på intervju och sa först när han blev erbjuden jobbet att han ville vara pappaledig i vår. Och han fick jobbet ändå! Nu är det ju inte riktigt samma sak, men ändå. Sök jobbet, skriv inget om Kotten, och på intervjun- om du känner att du ens vill jobba där- för du kanske inte vill det- så säger du som det är. Du vill jättegärna ha jobbet, du vill satsa helhjärtat på det, kommer att stanna i flera år om du får jobbet, men du kan inte börja jobba heltid på en gång. Helst vill du vara föräldraledig till i höst, vad säger de om det?
På mitt förra jobb anställde de en rektor som inte började jobba förrän ett halvår senare, han hade en vikarie först. Så det händer faktiskt!
HEJA HEJA!
Finfin blogg du har!! :)
håller med skolfröken, säg inget om kotten och när du kan börja jobba. då är det som att säga att du inte vill ha jobbet från början. utan låt de först konstatera att jobbet är perfekt för dig och sen berätta förutsättningarna...
Svårt det där. Man vill ju inte uppta deras tid i onödan men smtidigt vet jag kvinnor som fått jobb när de varit höggravida. Kan du inte ringa och höra dig för lite om hur stora chanserna är att man kan få tjänst från höst? Säg att du passar utmärkt för jobbet och att du skulle tillföra massor, bla bla. De kanske inte har fått in några bra ansökningar så de kanske tar in vikarieså länge ändå ...
Men jag tycker nog du ska skita i det om det inte känns bra. Eftersom det ändå är för tidigt att börja jobba. Det finns alltid nya jobb att söka! Eftersom du inte kan ta detta jobb så är det kanske inte meningen att du ska ha det. Kommer kanske nåt bättre efter detta t.o.m.
Alina - Tack!
Alla andra - jag håller nog ändå inte med er. Eller jo, lite men nej kanske inte. Om jag inte säger nåt och sen när de vill anställa mig bara släpper värsta bomben, eller Kotten, då kommer de nog bli ilskna. Dessutom måste jag ju berätta vad jag gör nu och de lär ju misstänka något när jag säger att jag har en sexmånaders son. Och i grund och botten ligger känslan att jag inte vill bo här för gott och söker jag det här jobbet så känns ju en flytt ännu mer främmande.
Det låter som att du bestämt dig och det är väl bra! Om du verkligen inte vill ha jobbet så är det väl bara att låta bli att söka. Det kommer säkert något ännu bättre när du väl är sugen på ett nytt jobb.
Fast det är alltid bra att gå på intervjuer... för att öva ;) Och jag skulle nog söka bara för att se om jag hade någon chans på jobbet. Du kan ju alltid tacka nej till intervjun också. Sök och bestäm dig sen.
Eller gör bara vad som känns bra och skit i alla andra :)