Säg att jag gör rätt, är ni snälla!
man kan alltid söka och ta beslutet sen när man vet hur det har gått...
men det är klart kotten är väldigt liten.
Svårt!
Man kan se det från två olika håll tror jag. Ett jobb är bara ett jobb och det finns många jobb. Men det finns bara en Kotte och tiden med liten Kotte kommer aldrig åter.
Å andra sidan så är det ju inte så att all tiden med Kotten försvinner iom att du börjar jobba. Jag antar att Palten i så fall skulle vara hemma och bonda med Kotten då?
Jag tycker nog du ska söka och ge det en chans. Kanske känns det kanon när du väl varit där på intervju eller i allra bästa fall så blir de så stormförtjusta i dig att de anställder dig from efter sommaren och tar in en tillfällig vikare under tiden... Eller så upptöcker du att det inte känns rätt och du kan du ju antingen strunta i det eller tacka nej om du skulle få tjänsten.
Lycka till med allt huvudbry och hör av dig om du vill bolla mer tankar.
Kram
Jag hör er, men jag vill inte höra. Jag vet att jag inte kommer känna annorlunda i januari. Den enda möjligheten är om jag kan få börja jobba i höst, men det går aldrig. Suck!
Fast det tror jag visst finns en chans till. Tycker de att du är perfekt kan de säkert ordna en vikarie tills dess du kan börja jobba. Det har hänt- jag vet om ett fall! Du kan lägga fram det som att du, när du väl börjar, kommer att vara arbetsplatsen trogen- småbarnsföräldrar är ju de bästa anställda! Du är ett långsiktigt val. Om du blir erbjuden jobbet men sen inte tar det har du dessutom testat marknaden, övat på att skriva ansökan, övat på att gå på intervju osv. Och tänk om det är drömjobbet??? Visst, du har drömkotten också, men han får ju gosa med Paltpappan då, och det är ju inte heller fel!
SÖK! Och så tar du ångesten när du blir erbjuden jobbet :-)
Fattar att det är jobbigt... Men de ovan har väldigt bra argument...
Drömde att ni var här och skulle äta middag. Men ni vågade inte komma in för Kotten gillade inte matos. Hmm undrar vad den drömmen betyder.
Angående jobbgrejen - sök o ta beslutet sen. Jag håller nog med de föregående skribenterna. Det är bra, fast oftast tråkigt, att öva på att söka jobb. Kommer du vidare så är det ju träning på att gå på intrevju. Och går du dit kan du ju göra reklam för dig o de kan ta en vikarie så länge, precis som skrivits tidigare här i förslagen.
Men ledsen om det är fel svar. Och om det är fel svar så vet du ju redan vad du vill och då behöver du nog inga råd.
Lycka till hur du än gör och strunta i att älta allt så mycket. Bestäm dig bara för nåt och kör helt och fullt på det. Det går åt alldeles för mycet tid åt grubblerier ibland. Själv är jag grubbelexpert.
Hmm, svår fråga, men jag tänker på Palten, ska inte han vara pappaledig? Nu har jag ju inga egna barn men är en planerare av rang, och jag har väl tänkt att när jag och min dude får barn så är jag hemma första halvåret och han det andra. Jag fattar att det måste kännas enormt svårt att gå tillbaka till jobbet och lämna Kotten hemma eller på förskola, men tror du inte att det är lika svårt oavsett när du gör det? och lättare om du gör det för ett jobb du verkligen vill ha?
Klart Palten ska vara pappaledig, men det utesluts ju inte av att jag inte börjar jobba nu. Palten är väldigt liten, han ammar fortfarande helt och vaknar ca tre gånger om nätterna. ATt börja på ett helt nytt jobb samtidigt som man vänjer honom vid att börja äta mat och inte amma på dagarna och helst sova om nätterna verkar lite tidskrävande. Dessutom kommer han aldrig vara sex månader igen och ett jobb kommer komma igen.
Ja, det är klart att det kan kännas som dålig tajming att börja på ett nytt jobb samtidigt som man går av mammaledigheten... Och ett jobb är så klart aldrig lika viktigt som familjen och det är ju självklart hur du känner som avgör. Jag tror dock att det är sjukt svårt att gå tillbaka till jobbet när det än blir, och jag tänker att det måste vara så otroligt mycket lättare om man har ett jobb man längtar till (och jag har, kanske felaktigt, fått uppfattningen att du kanske inte älskar ditt nuvarande jobb jättemycket? eller var det ett vikariat som du inte ska tillbaka till?). Kanske är det också lättare att vara superupptagen för att inte sakna ihjäl sig? Jag vet inte, jag har som sagt inga barn.
Även om jag inte har några egna barn reagerade jag dock på att Palten inte slutat amma än. Det känns ju nästan lite obehagligt, han måste ju ändå vara över 30? :)
Moahaha! Roligt, näe Palten önskar nog att han fick amma ibland eller åtminstone ta sig ett snack med nassarna. Men i det här hushållet är det bara Kotten som ammar. Eller egentligen jag, Kotten diar.