The amazing Kotten!
Nu går det av ljusets hastighet här hemma. Både när Kotten far runt och vad gäller hans utveckling. Det är en otroligt stolt moder som medelar att Kotten nu kan:
*Sitta. Kanske inte så imponerande när ungen är 7½ månad. Men han har inte suttit förrut, bara varit ihop vikt som en liten fällkniv. Men så helt plötsligt i söndags satte han sig upp. Och nu sitter han jättemycket, och han lyckas (oftast, se föregående inlägg) parera sina ramlingar så han inte slår sig.
*Applådera. Han slår sina knubbiga små händer ihop och ler. Han gör det dock inte på beställning. Så när jag sitter och dunkar mina stora knubbiga händer ihop och säger "Bravvo, Kotten, bravvo!" tittar han bara skeptiskt på mig.
*Nästan krypa. Han står gärna och ofta på alla fyra, och nu har han börjat röra på armarna också. Men bara något litet steg eller så.
*Låtsasgråta. Han knycklar ihop ansiktet, formarmunnen som en liten rund, fyrkan och låter yyyhh, yyyhh! Kanske är det hans nya sätt att gråta, men det låter väldigt hitte på. Dessutom blir han alltid tyst om han får en majskrok eller blir upplockad.
*Förflytta sig framåt. Förut tog han sig bara bakåt, men nu kan han åla framåt också. Han spjärnar emot med tårna och drar sig framåt med hjälp av händerna. Målet är ofta stereon, skarvsladen till TVn eller Ebbe (den största i familjen)
*Gymnastiera. Han står på händer och fötter och lyfter kroppen uppåt mot taket. Ibland ställer han ner huvudet i marken och tittar bakåt. Det är i alla fall mer än vad jag klarar av. Men om jag vägde 10 kg kanske det skulle gå...
*Sitta. Kanske inte så imponerande när ungen är 7½ månad. Men han har inte suttit förrut, bara varit ihop vikt som en liten fällkniv. Men så helt plötsligt i söndags satte han sig upp. Och nu sitter han jättemycket, och han lyckas (oftast, se föregående inlägg) parera sina ramlingar så han inte slår sig.
*Applådera. Han slår sina knubbiga små händer ihop och ler. Han gör det dock inte på beställning. Så när jag sitter och dunkar mina stora knubbiga händer ihop och säger "Bravvo, Kotten, bravvo!" tittar han bara skeptiskt på mig.
*Nästan krypa. Han står gärna och ofta på alla fyra, och nu har han börjat röra på armarna också. Men bara något litet steg eller så.
*Låtsasgråta. Han knycklar ihop ansiktet, formarmunnen som en liten rund, fyrkan och låter yyyhh, yyyhh! Kanske är det hans nya sätt att gråta, men det låter väldigt hitte på. Dessutom blir han alltid tyst om han får en majskrok eller blir upplockad.
*Förflytta sig framåt. Förut tog han sig bara bakåt, men nu kan han åla framåt också. Han spjärnar emot med tårna och drar sig framåt med hjälp av händerna. Målet är ofta stereon, skarvsladen till TVn eller Ebbe (den största i familjen)
*Gymnastiera. Han står på händer och fötter och lyfter kroppen uppåt mot taket. Ibland ställer han ner huvudet i marken och tittar bakåt. Det är i alla fall mer än vad jag klarar av. Men om jag vägde 10 kg kanske det skulle gå...
Kommentarer:
Postat av: Snäckan
Vilka färdigheter! Jag är imponerad.
Heja Kotten! klappar händerna jag också
Kram på er!
Postat av: Eva
Nej, nu är det Kottedags känner jag!
Postat av: Skolfröken
Jikklars- värsta superbebin! Skolbebisen och jag är faktiskt lite avis måste jag säga.
Postat av: mrs Pitepalt
Visst är han duktig?!
Eva - det är det minsann! Vi måste ses!
Postat av: Västmanländskan
Wow! Lilla T och hennes mamma är imponerade!
Postat av: Marika på Odlingspyssel
Snart kommer kanske maffiga lejonet (gud så läckert det är!) få sig en liten kotte på ryggen?
Postat av: Barbasyster
Men guud så duktig han är. Det är nästan som om han vore min gudson...nej just det. Jag dög inte.
Trackback