Du fattas mig!
Idag var jag i Barkaby med Bratwursten och Miniwursten och vi pratade om mamma. Bratwursten hade henne i skolan när hon var liten. "Visst brukade hon ha pumps?" frågade Bratwursten, och jag kom inte ihåg. Jag kom inte ihåg om det var pumps eller inte pumps. Jag kommer ihåg torra hälar i träskor. Jag kommer ihåg rött läppstift och stora halsband och örhängen. Jag kommer ihåg smutsiga tummar som grävt och planterat i trädgården. Men jag kommer inte ihåg några pumps. Fanns det pumps? Hade hon pumps, Barbasyster och King Lear? Har jag glömt bort pumpsen? Kommer jag glömma bort träskor, läppstift och alla tusen semlor vi bakade och åt varenda tisdag i februari?
Jag önskar att Kotten skulle ha fått träffa sin mormor. Jag önskar att alla syskonbarnen skulle ha fått träffa sin mormor. Och att hon skulle fått träffa dem. Hon hade älskat att vara mormor. Ett av syskonbarnen, jag tror kanske det var Benny, sa en gång till Barbasyster "En annan gång, när din mamma inte är död, då kan jag träffa henne!" Och så är det förhoppningsvis. En annan gång när du inte är död, mamma, då träffas vi igen!
Det är klart att ni gör! Vilket fint inlägg du skrivit, jag skäms verkligen för mitt klaginlägg som jag nyss producerade.
Stor kram till dig Mrs P!
ett av mina tydligaste minnen är hennes intresser för astronomi, vi var nere vid kyrkan och kolla på stjärnbilder en kväll på vintern hela klassen. var otroligt spännande och intressant. men några pumps minns jag inte. ett annat minne är samtalet med prästen, det kan jag fortfarande le åt.
kram på dig min vän!
Jag minns inte heller pumpsen. Kanske någon försökte lura Fru Bratz att träskor med mjuk hög sula var samma sak som finskor. Jag klandrar henne inte, det var ju ändå vad de flesta hade på sig i hemorten även vid festligare tillfällen.
Det du fortfarande minns kommer du nog att minnas länge till. Jag minns gammelrosa morgonrockar i mjuk velour, den snygga blommiga väskan sprängfylld bl.a. men en mindre handväska som av någon anledning skulle ligga däri samt alla dessa kvällar när jag lyssnade till Jane Fondas träningsprogram på kasettband som hon körde inne på sitt arbetsrum. Ibland hängde jag bredvid som en irriterande hund i gympadräkt. För alltid kommer också Ebony and Ivory vara förknippat med en folkvagnsbuss på väg till mormors stuga en varm sommardag. Jag i framsätet, i baksätet en liten bäbissyster och en svart labrador. Förmodligen tuggade vi i framsätet på Emser eller Tenor alt alldeles för många Blåa Toy.
Alla borde få ha sin mamma. Och alla barn borde få ha sin mormor. Ibland är livet orättvist!
kramar om
King Lear mindes inte heller pumpsen, Bratzen måste ha sett fel. Jag minns också velourrocken och den där jättestora bandspelaren som hon spelade sina kasettband på. Jag minns inte handväskan med en liten handväska i eller den gula folkabussen. Det låter najs dock!
Varmaste kramar till dig. söta kära paltis. ♥
Jag minns hennes lugna, lite hesa röst. Och att hon ofta hade kjol på sig. Utflykterna med klassen för att titta på stjärnhimlen var härliga!
Det var mycket fint sagt av Benny!
Ja, det känns förjävligt att mina ev barn inte heller ska få träffa sin mormor. Och alla saker man själv vill fråga! Det suger.
Känns det inte extra mycket nu när du fått barn själv? Jag kan tänka mig att det är tusen saker man vill fråga om sin egen barndom och så?