mrs Pitepalt

Kotten gillar tuttar, det är ingen nyhet. Han var tuttegalen redan när han var ett litet knyte. Nu är han kinkig, antagligen för att tand nummer två är på väg, och då har han plötsligt blivit ännu mer tuttetokig. På nätterna ligger han fäst vid mitt bröst som en babyskär nattlampa. Men istället för att glöda i mörkret så snuttar han. Och snuttar och snuttar och snuttar. Så fort jag försöker dra ur tutten följer han efter med sin runda lilla skalle. Han vill inte ha napp, han vill ha tutte. Jag är hans napp.

Men nu eftersom han äter två mål mat om dagen och gröt så undrar jag hur mycket tutte han behöver. Han växer så det knakar och de där benen är ju inte av denna värld. Har ni sett den där reklamfilmen där en kille med jättestora ben cyklar i jordens mitt? Det kommer bli Kottens framtida yrke om det fortsätter i den här takten. Och jag vet inte om jag tycker det verkar vara något bra jobb för min lilla bebis. Tänk vad långa restider och han kommer säkert behöva jobba både nätter, helger och högtider. Inte bra. Men vad ska man göra?