mrs Pitepalt

Helt plötsligt är det mycket lättare att gå ut och gå. Det har nog inte så mycket att göra med min kondition, för den tror jag fortfarande är värdelös, utan mer att göra med vårvädret. Att promenera i sol och värme och på torr och lite grusig asfalt är betydligt roligare än att promenera i kyla och snöslask där man måste slaloma sig fram mellan vattenpölarna. När jag och Kotten var ute och gick i förmiddags kom jag på mig med att njuta av det fina vårvädret, och plötligt inser jag att "Oh my god, jag är vuxen nu!". Aldrig tidigare har jag njutit av vårvädret och promenerat på förmiddagen. Bara att jag kallar klockan tio förmiddag och inte morgon är ett tydligt tecken på att mina dagar som ungdom är long gone. Att jag har en knubbig Kotte som ligger i sover i vagnen framför mig är också ett ganska klart tecken på att jag nog är ganska vuxen. Att jag har ett valnötsbröd som ligger och jäser hemma i köket är ju ett lika tydligt tecken som om någon som pratar teckenspråk skulle slå mig i huvudet med ett uttropstecken.

Tack och lov är jag inte supervuxen än. Jag tittar fortfarande hellre på inspelade program av Medium och Project Runway än Nyhetsmorgon. Den på SVT. Jag har en enorm förkärlek för barnsliga saker, typ Barbapapa och Mumin, detta borde väl försvinna om jag var en riktig vuxen, en sån med portfölj? Jag har inte med mig inneskor när jag ska på kalas. Detta måste vara det tydligaste tecknet på att jag ännu inte är helt vuxen. King Lear har alltid inneskor, och kanske inte portfölj, men ett viktigt jobb med kontor och skrivbord. Jag provade att ha med mig inneskor en gång. På ett trettioårskalas, då om någon gång ska man väl kunna vara vuxen. Men det gick liksom inte. Skorna sattes på och togs av ganska snabbt. Jag trivs fortfarande bäst i strumplästen.

Därför har detta blivit min kompass in i vuxenvärlden. Inneskorna. Den dagen jag med glädje tar på mig ett par inneskor så fort jag blir bortbjuden, då vet jag att jag är vuxen på riktigt. Idagsläget vill jag dock hellre ha smågodis än finskor i handväskan, så då kan jag känna mig lugn.