Läget?
I morse när jag lämnade Kotten på förskolan slog det mig än en gång hur stor han blivit. Först klättrade han upp i klätterställningen och rutschade ner snabbt, snabbt och sen gick han iväg med de andra barnen på utflykt. Han stod på led och höll i ett sånt där gult snöre med öglor. Han verkade mycket nöjd och vinkade hej då utan minsta lilla darr på läppen. Min läpp darrade inte heller, inte det minsta.
Och i går tittade vi på Charlie och Lola på Svtplay och då pratade vi om att Charlie inte var Lolas pappa utan Lolas storebror, precis som Kotten ska bli. Han såg mycket nöjd ut när jag sa det, "du ska också bli storebror". Sen satt han och sa det resten av programmet. "Lolas bror, Dii bror."
Dessutom har storkusinerna lärt honom att säga läget. Så nu säger han det på beställning och han gör det med grymt mycket attityd och knarr i rösten "läääääget?" Fina stora Kotten. Snart kommer han vara tonåring och ha mössa på sig dygnet runt och lukta svett. Min lilla, lilla pojke.
Men gulle!