mrs Pitepalt

Idag blir Knytet tre veckor och han är fortfarande underbar och älskad av alla. Inte minst av sin storebror. Kotten vill gärna krama och pussa på Knytet och det senaste han börjat med är att lukta på honom. Han fräser lite med näsborrarna in och ut på Knytets ludna skalle och så säger han "luktar lite gott!" och jag kan inte annat än instämma.

Dessutom vill han gärna att Knytet ska vara med. Han har mer än en gång grinat sig svettig över att Knytet inte ligger med i sängen när han ska sova och nu har jag börjat ta med mig Knytet varje gång det är jag som lägger Kotten. Förut ville Kotten gärna hålla i mig när han somnade, men nu är det alltså Knytet som är nya favoriten. När jag la honom idag fick Knytet ligga bredvid Kotten i hans utdragssäng och Kotten låg relativt stilla och höll sin lillebror i handen och sen somnade han. Varför lägga dyra pengar på gosedjur när man kan göra en lillebor alldeles själv?



Vi har också hunnit vara på semester i Skåne där vi hälsat på King Lear och hennes familj i deras sommarstuga och Knytet har inte behövt ligga missnöjd många sekunder innan någon plockat upp honom. Dessutom har Kotten haft två kusiner att köra med och han har ägnat dagarna åt att titta på Blixten Mcqueen och säga att saker är hans. "Min boll, min bil, min skateboard". Det blir lite tröttsamt i längden. Speciellt när man går till en lekpark och Kotten sitter och harvar sitt mantra redan innan han hunnit ur vagnen, "min rutchkana, min gunga, min sandlåda". Snälla, säg att det är en fas och att era barn också varit så här?