Hannibal does daycare
Han verkade inte ha fått några men av händelsen, men jag tyckte det var lite jobbigt att ingen sagt någonting om det när vi hämtade. Idag när vi kom berättade en av fröknarna om det och verkade tycka det var lite jobbigt att hon glömt berätta det igår. Men det var lite vagt vad som hade hänt. Hon pratade om att de ville leka med samma saker, Kotten är ju inte den som ger sig och de biter när de inte kan uttrycka sig med ord. Vad betyder det? Jag hänger med på att de vill leka med samma leksaker och att Kotten nog kan vara ganska envis, men jag vet att han kan uttrycka vad han vill med ord. Var det Kotten som lekte med något och en annan pojke kom fram och ville ha det eller försökte Kotten sno någonting som den andra pojken hade och när den pojken inte kunde säga ifrån tog han sig en tugga?
Får inte fröknarna berätta för detaljerat vad som händer? Tror de att jag ska skälla ut det här barnet eller ringa hem till föräldrarna? Man vill ju ha koll på vad ens barn gör om dagarna, kanske extra bra koll om han är en liten marodör. Jag vill i alla fall veta om min son är en sån där som bara går omkring och snor andras grejer, kanske kan jag uttyda det av bitmärkena på armarna, men ändå. Och fick den bitande pojkens föräldrar veta att han hade bitit ett annat barn. Om Kotten hade bitit någon skulle jag verkligen vilja veta det. Inte ska jag behöva fråga varje dag, har Kotten tuggat på någon idag?
Hur är det på andra förskolor?
Jobbigt!
Jag har ingen aning om hur det brukar vara men om du är orolig tycker jag verkligen att du ska ta ett snack med förskolan. Ni kanske kan komma fram till vad som ska gälla för er. T.ex. att du vill veta vad som hänt direkt när ni hämtar. Har ni kanske någon som är kontaktperson för Kotten? alt föreståndaren då.
Mini-Nocken har blivit biten två gånger. Första gången berättade personalen det för oss men den andra gången fick vi uppmärksamma det dagen efter. Jag frågade Mini-N vem som hade gjort det och han gav mig ett namn men personalen sa att det inte var det barnet men berättade aldrig vem det var och jag vet ju inte om de pratat med det barnets föräldrar. Annars funkar den dagliga kommunikationen ganska bra på vår förskola och det är så jag vill ha det. Men ofta får ju jag fråga hur dagen har gått.
På förskolan där vår tvååring går verkar de ha som "regel", eller vad man nu ska kalla det, att inte säga vem som bet vem eller liknande. Det är ganska frustrerande både när vår son kommer hem med rivmärken/sår mm och vi inte får reda på riktigt vad som hänt, men vi har även varit med om någon gång när de sagt att han bitit en av de andra barnen, men inte sagt vem och inte talat om varför. Jag vill, som du, absolut veta om min son är en marodör, det kanske är ett beteende man måste uppmärksamma sitt barn på att det är fel. Däremot var det inte lika roligt att höra från en av de andra föräldrarna att deras dotter hade sagt att vår son hade bitit henne när de frågade vad det var för märke hon hade på handen. Jag kände mig ganska skyldig och anklagad, jag har dock ingen aning om varför han bitit henne, om han nu var "den skyldige", den händelsen sa inte förskolepersonalen något om. Jag vet inte om det hjälper att veta vem som han varit i bråk med, men om han gör dumma saker vill jag veta det så det är väl något man borde prata med personalen om och be dem informera om.
Det där är en balansgång. Nu i sommar har jag arbetat på fk och bland det första som slog mig var hur annorlunda det är mot skolan (som jag egentligen är utbildad för). I konflikter mellan barn handlar det hela tiden att som pedagog ligga steget före, men ungar är som alla vet blixtsnabba, och kanske leker de i lekrum utan personal närvarande (men väl 3 meter bort) Vilket såklart är viktigt rent pedagogiskt, elever måste lära sig turording utan vuxna också. Kanske visste inte fkläraren exakt vad som hänt. Kanske hade barnen kommit och sagt att han/hon båda blivit bitna. Kanske var det en annan pedagog än konktatpedagogen som var närvarande?
I barnkonflikterna berättar barnen utifrån ålder och förmåga vad som hänt. Dock gäller hela tiden fingertoppskänsla i kontakten med föräldrarna. En del föräldrar blir skogstokiga om barn i 3-årsåldern smutsar ner sig, andra skäller på andras barn för saker som hänt igår eller det är inte helt ovanligt att föräldrar skäller/misstror/anklagar fkpedagogerna.