Morr
2. En läskig rektor från en läskig skola hade mailat mig om en intervju. Å jag vill verkligen inte. Det var ett sånt där jobb som man söker fast man inte vill men man har inget annat å så skickar man iväg en ansökan i alla fall. Det är högstadiet och typ samma skit som nu. Å jag vill verkligen inte! Men Palten tvingar mig att gå dit på intervju, för att träna tydligen. Jag behöver inte träna på intervju. Det är och kommer alltid vara skitläskigt. Jag har tränat på att prata i telefon hela mitt liv och jag tycker fortfarande att det är läskigt, så en liten intervju lär ju varken göra till eller från. Det är så lätt för Palten att sitta där och jäsa på sin fasta tjänst på gymnasiet. Morr!
3. Hur kan vissa människor ha så vita skor. Jag köpte vita skor med pingviner på och de är redan lite smutsiga. Jag har försökt vara jätteförsiktig och tvättar dem så fort det blir en liten fläck, men ändå. Så när jag nästan var hemma idag såg jag en sån där liten tjej. Ni vet en sån där liten tjej men mörkblå trenchcoat, håret i en hästsvans och en sån där lång välklädd pojkvän. Självklart hade ju hon vita skor. Å de var verkligen kritvita. Jag tror inte ens mina var så vita när jag köpte dem. Hur kan hennes förbli så vita? Är det för att hennes välklädde karl tar av sig sin oskrynkliga kofta och lägger den över varje smutsfläck och vattenpuss i hela stockholm eller? Dumma henne och hennes vita skor och hennes fåniga välklädda kille!
Morr, igen!
Hey Linda Rosing, don't give me that look!
Idag har jag varit med om något jag aldrig trodde skulle ske. Linda Rosing tittade på mig som om hon tyckte jag var en dålig mamma och förebild.
Jag var och hämtade Blonda-My i hennes skola, och tydligen går Linda Rosings dotter också där. Jag kände igen hennes styva läppar på långt håll. Inte så att jag följer hennes liv, men henne känner man igen. I alla fall, Blonda-My hade fått för sig att hon skulle följa med en kompis på gymnastik. Kompisen skulle gymnastika och Blonda.My skulle titta på. Helt poänglöst eftersom Blonda-My kan sitta still i två sekunder innan hon får myror i rumpan och blir uttråkad. Därför tyckte både jag och King Lear att hon skulle strunta i det och leka med kompisen en annan dag. När Blonda-My fick höra detta låste hon in sig på toaletten och spolade vatten på sina tröjärmar. Ett konstigt val kan tyckas, men i Blonda-Mys värld var det hels rätt beslut. I alla fall tills jag fick upp dörren och vi skulle gå hem. Då började hon skrika om att tröjan var blöt och hon ville inte gå så och det fanns ju apselut ingen torr tröja som hon kunde byta om till. Jag hindrade då impulsen att dra ut Blonda-My i håret och släpade/puttade istället ut henne i korridoren där jag fick tag i en torr tröja. Därefter följde nästa gallskrik när hon verkligen inte ville byta om där utan vi var tvungen att hitta en ny toalett som kunde spela rollen", "du tycker inte om mig längre" och min favorit, "jag ska sitta här tills jag dör". Den första måste jag tyvär ta på mig men de andra var Blonda-Mys.
Efter detta gick vi ut igen och hade nästan kommit iväg när Blonda-My kom på att hon ju inte ville ha någon jacka på sig, utan bara gå hem i en tunn långärmad t-shirt. Nästa gråtattack var på väg och det var då Linda Rosing och hennes beniga solbrända häck vickade förbi. Hon vände sig om och tittade på mig och Blonda-My, och blicken hon gav mig sa "hm, unga mamma, kan inte hålla koll på sin osnutna unge!"
Jag vet inte, jag kanske är beskäftig och fördömande. Men lämnar man sina barn för att vara instängd i ett hus på TV där man kan hångla, äta en massa onyttigt och sen gråta över att ha gjort det, visa både fram- och bakstjärten, bli ihop och göra slut med samma människa om och om igen, bli osams och porrdansa för stackars låtsasreligiösa människor (okej jag kollade på den säsongen av Big Brother) så tycker inte jag man har rätt att utdela sådana blickar till höger och vänster. Hon visste ju inte ens var hennes dotter gick utan var tvungen att fråga om vägen. Å så har hon mage att ge blickar till mig bara för att Blonda-My råkar vara på sitt myigaste humör. Det är inte tlevligt!
Men lägg av nu!
Jag är inte så hjärtlös som jag låter, det är bara att det är han, å det är hon, å det är dem.
De är ju tonåringar, trots allt.....
Vad de sa?
Flodhäst
Kamera, icke!
Morr, morr, morr!
Men Palten är ju en sån kunnig Palt som tittar på så trista saker, så han kunde berätta för mig att någon (antingen han med mustaschen och soptunnorna) hade gjort ett program om kvitton och garantier och då sa de att man kunde komma med ett kontoutdrag som visade att man köpt varan i affären och sen skulle allt lösa sig. Vi får hoppas det. Nu ska vi bara komma oss för att få tag i ett sånt där kontoutdrag.....
Annars ska jag nog berätta vad jag tycker om den där jävla skitmustachen!
Inte tlevligt!
Det värsta med att titta på tonårsprogram alternativt damprogram, är att så fort det blir något slags sportevanemang som visas på TV så är det första (braiga) programet helt utbytbart. Å i stället blir man tvingad att titta på en massa skit.
Inte sjutton skulle de ställa in nåt trist bilprogram eller han med muchen som slänger saker i sopptunnor, om det tillexempel var stick och virk-VM. Nej, bara program som riktar sig till damer och tonårsdamer och sen ersätter de dem med en massa sportskit!
Om det inte är diskriminering, då vet inte jag.
Nu får det vara nog! Jaa, det får det!
Å jag tycker inte det är helt okej att ha med en häst på alla skumma halvnakna bilder. Men har man deflowered Harry Potter, då kanske det inte finns några gränser kvar att kliva över...
Befriad eller icke befriad, det är frågan
Är man arbetslös däremot, då har man inte något jobb fast man vill gärna ha ett. Man söker och söker, ringer läskiga samtal och får en massa tack, men nej tack-brev. Är man arbetslös får man sitta med puckos på arbetsförmedlingen och försöka förklara att det är ens fel att man är arbetslös och att man inte vet allt om alla olika blanketter och fyllerier (hm, det där lät skumt, men ni fattar?). Å anledningen till att arbetsförmedlingskärringarna har blivit just kärringar är ju att de befriad finns. Är man arbetslös är man j-t missnöjd med situationen och det enda man vill är att hitta ett jobb.
Så om han, 20 åringen, själv sa att han var befriad, då är det ju grovsaltat som gäller. Men om det är nåt nytt begrepp som vi måste börja använda i hela samhället, då är det ju nått allvarligt fel.
Då får vi allt ta till en hel saltbil
En missnöjd MrsPitepalt
Jag betalade 1300 kronor.
Så här blev det
Morr, morr, morr!
Dramadrottningar
Ibland ifrågasätter jag min egen lämplighet som lärare. Jag tror nog inte att jag gillar ungdomar....
FYI
Vi snackar grovsalt.
Å då är det inte vägarna som ska saltas...
Jobbiga tiinajers
Idag har jag varit på stan med en kollega (jag är ju såååå vuxen!). Vi åt sushi och promenerade och sen snattrade vi och morrade åt tonåringar. Varför måste det finnas tonåringar överallt? Å varför måste de låta å synas så mycket?
I morse på tunnelbanan kom det på två stora tonårigar. Alltså de var inte stora Barbapapa-stora utan stora gymansie-stora. De pratade högt och mycket och sa fan och skit och håll käften ofta. Alla andra i tunnelbanan var trötta och ville läsa sina city och metro i lugn och ro. Men det ville inte tonåringarna, de ville prata om hur snygga respektiva icke-snygga olika människor var. Några på nåns jobb var tydligen inte snygga. De var jy typ 40, eller ja i alla fall 30. Alla i vagnen som var 40 och uppåt blängde med mördande blickar på de långbenta tonåringarna. Därefter gick de över till att diskutera vem av deras lärare som var snygga. Tydligen hade träslöjdsläraren varit väldigt snygg, men han hade slutat precis som alla andra som var snygga. Nån som hette Gunnar var också snygg tyckte den ena och den andra tyckte Patrik var snygg, men det tyckte inte den första för han hade gjort så här på henne.... sen var vi framme vid Gullmarsplan och tonårsmonstren gick av. Dumma högljudda tonåringar. Håll käften!
Dunkadunka
Jag skrev ett långt och poetiskt inlägg om en gammal tant som försökt bonda med mig på stan. Hon tyckte musiken i en butik var för hög och så ville hon att jag också skulle tycka det. Jag skrev länge och utförligt om att jag minsann inte var någon tant, att jag minsann hade två tatueringar och att jag minsann inte gick där och bekymmrade mig om dunkadunka-musik. Men sen försvann inlägget och nu orkar jag inte skriva nått nytt.
Slutsatsen var i alla fall att
*Tanten tyckte jag var tant och också led av den höga musiken
*Hon var typ 45-50 år äldre än mig, och jag tycker inte hon borde se mig som en jämlike vad gäller musiksmak.
*Jag är 25 och tatuerad, jag borde inte bli påhåppad av pensionärer på stan
*Jag är tant! Buhu!
Trippelmorr!
JAG ÄR INGEN TANT!
Jag är 25 år och har två tatueringar och knappt nåt jobb. Jag är ingen tant som går i butiker och ojar mig över hög musik!
Morr!
Morr!
Morr!
AAaaaaarrrrrggghhhhh!
Men ibland är han jävligt irriterande.
Faktiskt!
I hate arbetsförmedlningen
Darn it!
Nyss råkade jag snubblade in på the OCs hemsida. Av en slump (eh, ja... eller nåt) så bara råkade jag kolla vad som händer i serien nu, i USA och då bara liksom avslöjade sig hela alltihopa och jag vet precis vad som kommer hända, å de är ju inte bra.
Varför är man så dum, fortfarande? Det är som när man är liten och vet att det står oinslagna julklappar i garderoben mittemot toaletten på övervåningen (varför ställde hon dem där? Ville hon att jag skulle se dem?) men går en stund och funderar och sen tittar man och oh! En My little pony-drottning! WOW! Vilken vacker! Men... nu vet jag ju vad jag ska få, buhu buhu.
Sen när julafton kommer satt man där och klämde och sa "jag kanske börjar med det här paketet för det tror jag är en My little pony-drottning. Alltså, det känns som en sån..."
Precis så kommer det bli nu. Jag kommer sitta där om X antal onsdagar och låtsas inte veta. "Jag tror X kommer dö... det känns så"
Suger fett!
Hur kan alla tonåringar vara så självupptagna? De tror verkligen att jorden snurrar i en liten axel runt dem och deras viktiga, spännande liv. De tror att de upplever sånt som ingen upplevt innan dem, eller att de är före alla äldre människor i allt, både teknik och mode. De glömmer lägligt bort att deras dyra mp3-spelare och skitfulla Gåååååååsjackor är betalda av deras stackars hårt arbetande föräldrar som ju faktiskt är - ja just det, äldre än dem!
En av mina odräglig elever (som alltid går med uppknäpt skjorta och har hår på bröstet - blä!) satt på lektionen i dag då plötsligt hans mobil lät. Vi har en policy på skolan att man inte får ha mobiler med sig på lektionera. När jag påpekade det kom han med en rad snurriga bortförklaringar varav den bästa var att han hade en så teknisk och modern mobil så den satte faktiskt på sig själv och lät så där när man tryckte in fel pinkod. Han sa teknisk och modern som om han trodde att jag ringde på en mobil i storlek portfölj med en tilhörande lur med sladd. Jag bet mig i tungan och lät bli att skrika att jag minsanna hade mobil när han visade snoppen för folk på lekis, och sa att jag inte tyckte mobilen lät speciellt modern och den bara satte på sig själv lite hipp som happ. Han grymtade lite och fällde upp sin luva (idag hade han faktiskt luvtröja med uppdraget ner till bröstkorgen och inget under, blä blä blä!)
Tonåringar suger!
Nä, nu!
Trailern till nya Harry Potter-filmen har kommit ut på nätet, men King Lears dator är ju så gammal och dålig så man nästan måste starta den med fjärrkontroll med kontakt. Därför kan jag inte se trailern. Jag gåter!
Barbasyster, om det inte går att se den på din dator på fredag, då vet jag inte vad jag tar mig till!
Näe, det var inte trevligt
Jag har suttit i trettio minuter och nördbloggat och länkat till både ditten och datten. Å vad händer?
King Lears dator bryter ihop.
Jag är nöjd, icke!
Gooo natt!