Kotten hjärta kräks
Läste någonstans att det finns barn som kräks och så finns det barn som dreglar. Det råder ingen tvekan om vilken slags barn Kotten är. Inom loppet av tre dagar har han hunnit kräkas elvor ur näsan, kräkas mig i armhålan och kräkts medan han tuttat och sedan bara tuttat vidare. Jag hörde att han kräktes och sen såg jag att det rann ut lite kräks ur munnen, men han låg kvar vid tutten som en liten igel. Han gillar att kräkas helt enkelt.
Kotten does Åhléns
Först var han vaken och låg och gluttade i vagnen. Efter ungefär halva Åhléns-turen (man måste ju glutta på annat också när man väl är där, sådan är lagen) blev han lite gnällig så jag plockade upp honom. Efter jag betalat tråden la jag ner honom i vagnen och vi började gå hemåt, och då somnade han! Helt tyst och lugnt! Så då hann jag gå på ICA också, och nu sover han fortfarande i vagnen och jag försöker blogga ur mig lite blogg. Fina Kotten!
F you, Brio!
Ännu ett tecken på att Kotten inte gillar att ligga i sin vagn
Än så länge...
Just nu sover han i vagnen
vilket han gjort de senaste 26 minuterna och jag internetar mig. När han vaknar har vi stora planer. Mer tuttning och mera Lost. Vi är båda mycket nöjda!
28 minuter sova i vagn totalt. Jag håller räkningen
Vår helg
Igår hade vi en väldigt innehållsrik dag. Vi tvättade (läs Palten), vi tittade på Lost (läs mig och Kotten), vi tittade på hus (läs mig och Palten, Kotten sov), vi hälsade på King Lear och slutligen åt vi middag hos några bekanta. Det var väldigt trevligt. Idag ska vi hälsa på några andra vänner som precis köpt hus, vilket inte lär minska vår huslängtan. Dessutom ska vi storhandla och eventuellt också hinna med två avsnitt av Lost. Jag är nu på säsong tre och det är inte många avsnitt kvar. Gråt - gråt.
Kotten ligger för närvarande och sover i vår säng. Mycket bra och det bästa av allt är jag bara behöver vända på huvudet för att se detta
Finns det någon bättre syn?
Morr!
Dessutom undrar jag hur social jag kommer kunna vara. Det där med vagnen innebär ju att det blir lite bökigt att åka någonstans med tåg, och eftersom jag inte vill köra i Stockholm vet jag inte hur jag då ska ta mig dit och träffa mamma Bratwurst och miniwursten. Det känns lite läskigt överlag att köra själv med Kotten i bilen, speciellt med tanke på att jag inte kört själv med bara mig själv i bilen... eh ja, ni förstår. Så då vet jag inte om jag törs åka till Uppsala och träffa Barbasyster eller kompisar som bor där. Eventuellt ska det inte bli någon mammagrupp här heller eftersom de håller på att omvandla BVC på något sätt, så jag kan inte träffa människor där. Öppna förskolan är ju ett alternativ, men det känns lite läskigt. Jag kommer helt enkelt få sitta hemma och glo på TV.
Nej, nu klagar jag ju igen! Vad är det för fel på mig? Jag skulle ju skriva ett inlägg som var tvärtemot det förra trista inlägget. Men så blev det precis likadant. Morr! Jag är nöjd och glad. Har druckit kaffe och ätit frukost, tittat på två avsnitt av Lost och Kotten sover i sin vagn sedan sjutton minuter tillbaka. Jag klagar inte.
Hur ska detta gå?
När jag läser Skolfrökens inlägg om hur hennes dag varit slås jag än en gång över hur olika livet som småbarnsmamma kan vara. Skolbebisen verkar ju supersnäll. Sover länge för sig själv, både i säng och vagn verkar det som. Kotten är ju förstås också väldigt snäll, men sova själv är inte riktigt hans grej. Så här såg mina gårdag ut.
Vaknade runt åtta och gick upp eftersom Kotten inte vill tutta i sängen. Satte oss framför TVn. Kotten låg på soffan i sitt babygym och jag satt i fåtöljen. Kotten var nöjd så jag gjorde frukost. Efter en stund blev han missnöjd och vi tuttade. Då har jag fortfarande en smörgås och en halv kopp kaffe kvar. Därefter tittade vi på tre avsnitt av Lost (tack Barbasyster, tyvärr kommer de tre säsongerna bara räcka till månadsskiftet). Sen gick vi ut på stan, alla tre. Kotten sov i vagnen i hela 40 minuter (awoho! Nästan rekord!) Sen vaknade han lagom till vi skulle äta lunch. Så jag tuttade och åt en sallad med en hand, min nya talang. Sen gick vi hemåt. Kotten var vaken och ville åka vagn i ungefär tio minuter, sen fick Palten bära honom. Väl hemma tuttade vi vidare, varvat med blöjbyten och häng på soffan. Runt sex gick Palten och handlade och sen lagade han middag. Jag tuttade. Sedan åt jag köttfärsbiffar och potatismos med en hand medan Kotten sov i mitt knä. Sedan gick vi och la oss.
Hur ska man kunna leva sånt där latteliv som man har läst om. Jag lyckades äta två mål mat, men enbart för att Palten fanns i närheten och kunde köpa / laga mat åt mig. På måndag börjar han jobba och jag vet inte hur jag ska göra. Kotten ligger inte i vagnen om han inte sover, och det är inte någon garanti det heller. Han gillar inte babybjörnen och den dyra bärsjalen funkar inte heller så bra. På bilderna ler alla och stoppar sina ungar till höger och vänster, hur enkelt som helst. Jag ler absolut inte när jag stoppar Kotten i sjalen och han ser ut som en sne ilsken banan varje gång. Hur ska detta gå?
Många Barbas blir det
Förresten verkar inte Kotten heller speciellt intresserad.
Han ligger på soffan och Palten skallrar med hans nya grodskallra som vi fick i present av Bratwurstarna. Dessutom blev jag inspirerad att köpa denna luvtröja 
med Barbapapa på, eftersom miniwursten såg så cool ut i sin luvtröja. Den mjuka Barbaflink kommer från Paltens pitesyster. Den är så skön och klämvänlig att jag nästan vill ha den för mig själv. Kotten tycker nog ändå inte om mjukdjur...Planen
Skolfröken funderar på hur det kommer bli när Magistern går tillbaka till jobbet och exakt samma tankar har jag. Om inte alltför många dagar börjar Palten jobba igen och då blir jag själv med min fina tuttegris hela dagarna. Och med tanke på att Palten har varit alltiallo här i hemmet ända sen Kotten ploppade ut, blir jag aningens nervös. Palten har städat, lagat mat, tvättat, gått till affären, hämtat vatten och praliner åt mig när jag sitter fast i amningsstolen (alltså inte sitter fast med min tjocka rumpa, utan sitter fast under Kotten), satt på dvd-filmer åt mig (av samma anledning som ovan) samt funnits tillhands och bara varit min fina Palt. Härligt!
Men nu ska jag alltså bli en riktig mamma som tar hand om min son själv. Klarar mig själv, duschar och lagar lunch. Hur i hela friden ska det gå till? Kotten är nämligen väldigt förtjust i att tutta och väldigt o-förtjust i att ligga och sova någon annanstans än i människor famn. Jag kommer inte kunna göra någonting utan min lilla ap-Kotte hängande på mig. Men man får väl se det från den ljusa sidan. Om jag aldrig hinner laga någon lunch kanske jag går ner de där extra gravidkilona i ett nafs. Eller så innebär det bara att jag ständigt kommer ha en gigantisk påse smågodis stående bredvid amningsfåtöljen eftersom jag måste äta någonting. Då kanske jag fastnar i den för att rumpan är för stor, och så måste Palten sluta jobba och ta hand om mig på heltid. Det låter som en plan...