Suck!
Eftersom Palten och jag är sämst i världshistorien på att beställa saker i tid kommer vårt internet inte flyttas förrens nån gång i veckan. Det betyder att jag kommer vara utan mitt bloggande och bloggläsande hela helgen!
Gråt och tandagnisslan!
Tur att vi ska ha kul med flytt av tusen prytlar och städ av sunkig knarkarkvart!
Jippie!
Veronica Mars
Den är så bra.
Hon är cool och snygg (alltid fin i håret, roliga kläder och liten som en tesked - det måste vara lätt att leva i tv-serieland), hon är ihop med en trist kille nu men sen kommer hon bli ihop med den andra coolare, snyggare igen (han är en sån där farlig och svår kille som är god innerst inne, en sån alla tonårstjejer drömmer om att rädda och ta hand om, fast på riktigt snäll. Eller på riktigt å på riktigt, men i serien i alla fall) plus att det är brott och mysterier och highschool-bråk.
Den är SÅ bra!
Dessutom har den en bra vinjettsång
Dyrt, jobbigt och irriterande
En av Paltens barndomskompisar och hans fru gifte sig i augusti i Paltland. Vi fick reda på att de skulle gifta sig i december året innan. Vi hade alltså sju hela månader på oss att köpa biljetter. Men icke. Vi börja leta biljetter i slutet av juni. När juli började lida mot sitt slut hade vi fortfarande inte köpt några biljetter och det hela slutade med att vi fick åka bil upp med Paltens mor och sedan åka svindyrt flyg ner sent på söndagskvällen. Dyrt, jobbigt och irriterande.
Hela sommaren och även efter själva bröllopet gick vi omkring och mutrade och sa att nästa gång, nästa gång ska det bli bättre. Vi måste skärpa oss.
Men nej... Trots att vi vetat ganska länge att vi ska flytta in i den nya lägenheten senast 1:a oktober, har vi ändå inte ändrat adress, flyttat telefon och el. Varför ska man göra det i tid när man kan göra det försent. Damen på adressändring lät lite förvånad när jag frågade om den nya adressen kunde börja gälla på måndag, om två arbetsdagar. Det kunde den inte. Dyrt, jobbigt och irriterande
H.P forever
Just nu är dessa tre de enda tonåringar jag vill ha att göra med.
Jag har abstinens, alla mina böcker och filmer är nedpackade och jag har varken läst eller sett nått på flera månader. Det är ju mrspitepalt-plågeri!
Jag behöver, nnnnnnnnnnnuuuuuuuuuuuuu!
Vissa dagar alltså!
Vissa dagar är världen emot dig.
Idag var en sådan dag.
Hamnade i en livlig diskussion (läs gräl) med en elev i en klass. Fick veta att jag var en dålig lärare och att jag skulle bli stämd.
Började gråta när jag skulle berätta det för elevens mentor.
Dessutom är jag förkyld.
Livet leker inte idag!
Must....have....pyssel
Jag måste i alla fall göra min necessär. I morgon ska jag gå på knappjakt och även köpa en matchande dragkedja. Inget piggar upp som en matchande dragkedja.... å knappar. Mmmm, matchande knappar. Härligt!
Big Brother
Det är mycket irriterande. Man kanske har en extra jobbig lektion, eller en extra bra (vilket nog inte hänt än, men jag håller tummarna) å så vill man skriva, men nähå då för "this incident have been logged!"
De ser allt... Kanske ser de att jag sitter här hemme hos King Lear i mjukisbyxor med en kopp kaffe och en bit Dark Rasberries (min nya favorit!). Bäst jag böjer lite oregelbundna verb eller läsa någon Strindbergbok eller nåt liknande.
En Mumin kommer lastad
Banan, kiwi, mango under ett täcke av vit choklad, råsocker och kokosflinkor, sätt in in ugnen och servera på ett täcke av vaniljglass. Men det har jag redan förberett, eller nej, jag menar visst det har jag redan ätit upp. Smaskigt!Jag ska nog ta en skål till....
och aproppå skål,
såklart!12 minuter senare - näe vad mätt jag är, nu dör jag. Varför måste jag alltid ta en till?
Du och jag, Martina
med band. Författardrömmarna fortsätter... Jag vill vara lika tokig och rolig som Martina Haag och alltid ha färgglada klänningar och piffiga frisyrer. Men jag har ju inte tre vilda barn och en känd man. Jag har inget hus i Bromma med källaren full av spindlar. Jag har definitivt inga drömmar om att bli skådis. Vad sjutton ska jag skriva om? Ingen vill väl läsa om en nervös högstadielärares liv.
Hösten, here I come!
En A-linjeformad manchesterjacka med stora knappar och rund krage. I lööööv it! (Bortse gärna från det dåliga kortet. Min hals är egentligen inte klarvit, den är mer grisskär. Samma färg som byxorna också har egentligen. Den förskräckliga teracotta-tapeten i bakgrunden kan ni också försöka att inte se, vi flyttar i helgen)Men titta på fodret
vackert va?Nu måste jag bara sticka eller virka en halsduk eller sjal till... förslag någon?
Söndagsångest
Det spelar liksom ingen roll vad man gör, det är ändå måndag i morgon.
Är man strängt upptagen hela söndagen med kalas och partaj blir det ändå kväll och söndagsångest. Men det värsta är när man bara sitter och väntar in kvällen. Det blir mörkare och mörkare ute och man känner att nu, snart kommer ångesten krypande. Sen börjar klockan närma sig åtta, och då är det faktiskt kväll och man vet att nu är det bara några få timmar kvar av helgen och sen börjar det om igen.
Sån här söndagsångest har jag faktiskt inte haft sen jag bodde hemma i minibyn. Där hade man alltid söndagsångest, varenda dag, 24-7.
När vi var hos Paltens syster på hans födelsedag diskuterade vi just detta med att vantrivas i småstäder. Jag kom då på varför jag inte trivs här och varför jag inte trivdes i minibyn heller. Det känns som att man sitter av tid. Man sitter där och förspiller sitt liv, och samtidigt händer det riktiga livet någon annanstans, och genom att vara där jag är missar jag det. Precis så kändes det under hela min uppväxt, eller åtminstone från att jag var tolv tills att jag flyttade vid sjutton, och precis så känns det nu. Någonstans där ute sker livet och jag sitter här och missar det.
Söndagsångest.
Fyndhörnan
vackra sekretär, så då var vi ju bara tvugna att köpa den. Halva priset så vi fick den för 340 kronor. Ah, härligt! Den kommer passa in så bra i vårt framtida hem. Den kommer inte alls vara fylld och täckt med papper och skräp utan bara ha någon liten räkning eller nåt litet kuvert i sig och några fina Lisa Larsson figurer på sig, möjligtvis en Kobra-telefon eller någon del ur Stig Lindbergs Karneval-serie. Så kommer det bli, faktiskt! Senare på kvällen satt vi och tittade på TV och Palten suckade lyckligt mot sekretären och sa "Däri kommer vi ha många räkningar!"Vi var också på Åhléns, där de hade rea på tyger. Åhléns har många bra tyger så det var extra bra. Det brun-blåa tyget är designat av Linda Sjödin och heter Tivoli. Det vann någon design-tävling som Åhléns hade förra året. Jag vet inte vad jag ska göra av det, men 29 kr/meter. Hur bra är inte det? Jag var bara tvungen att köpa två meter.
Det rosa är en vaxduk som jag inte kommer ihåg vad det heter. Jag har tänkt sy en ny större necessär av det. Min nuvarande fick jag i julklapp av Palten för några år sedan. Den är ju fortfarande väldigt fin, men lite liten. Kanske kan jag ha den när jag går ut (går ut?! haha) och inte ska ha så mycket smink med mig. Dessutom var jag duktig på Ikea. Det enda jag köpte var en liten bakform. Jag hade hoppats att de skulle ha plockat fram julsaker eftersom flera andra har bloggat om det, men icke! Jag är besviken, Ikea. Det är ju bara tre månader kvar, nu får du sätta igång!
Gråt-gråt
Snoppig Carl
Idag satt jag och bläddrade i Buffé. Där var Carl Jan med. Han ser ju (förlåt Carl Jan, men detta skriver jag bara för att jag vet att du inte läser min blogg) ganska snoppig ut.
På frågan vilket hans bästa matminne var svarade han "Anklever, brutalt skuren i en tjock skiva..." Men iiiuuuuu! Kan folk sluta äta organ. Ja, visst allt man äter är väl organ, men såna organ som kan bli sjuka och som människor har och pratar om. "Ja, det var ganska allvarligt, det hade spridit sig till levern." Människor har ju självklart lår och rygg och allt sånt, men njurar, hjärta, tunga och sånt... blä!
Senare i intervjun fick Carl Jan frågan vad han längtade efter i matväg, då svarade han "Mat som passar till kyssar, som rabarber och sparris" Blä igen! Jag vill inte hör om Carl Jans kyssar, och dessutom... sparris? Varför skulle det passa med kyssar. Blä, blä, blä!
Nej, nu måste jag sluta tänka på Carl Jan för jag ska äta fisksoppa och hemlagat nötbröd (nu sitter Barbasyster hemma framför datorn och säger blä) och titta på film. Paltens film och min film.
IIIIIIiiiiuuuuuu! Nu blev det ju ännu värre. Jag har apeslut ingenting emot homosexuella, men Carl Jan, jag vill inte veta!
Rumpnissen och hennes bror
Idag hade jag min coola döskalleblus på mig till skolan. Flera lärare kommenterade den och tyckte den var fin! Fast ingen elev. Vilket kanske i själva verket betyder att det var en tant blus som tanter (och en ung manlig musiklärare) tycker om, och inte tonåringar som tittar på MTV....
Men strunt samma, jag älskar min nya blus i alla fall!
Just nu väntar jag och min systerdotter, Rumpnissen, på att hennes storebror ska komma hem så vi kan titta på amerikanska barn som ramlar i smuts och säger "I lööööööv you daddy!" Vi ska också äta varma mackor, chips, popcorn och vuxenglas. Förhoppningsvis är det bara jag som äter vuxenglass, men om barnen vill ha får de ju självklart smaka lite, tror jag.
Å ett extra + till herr Bratwurst som lämnade en lång fint kommentar. Bravo herr Bratwurst, bravo! Nu får du bara se till att din fästemö gör det också.
Vuxen vs. otränad
Det är ett säkert tecken på att jag nog är vuxen i alla fall. När jag var tonåring (läs student) var jag uppe till klockan tusen. Jag såg serier efter serie efter serie med avsnitt som jag sett förut. Men nu är jag så trött så jag gärna går och lägger mig halv 11.
Dessutom har jag ont i nacken och i mina tjocka små fröken-fötter (numera kan allt vara fröken-nånting. Mycket bra förut skulle jag bara ha haft tjocka små fötter, men nu har jag tjocka små fröken-fötter.)
Är inte det ett säkert tecken på att man börjat bli gammal/vuxen. Att man lider av en massa defusa krämpor överallt som man gärna vill berätta om?
Eller så är jag helt enkelt otränad och ovan att arbeta...
Pirat med puffärm
I dag har jag varit på stan med min kära vän fru Bratwurst. Hon är väldigt trevlig och nyförlovad, grattis till henne och hennes Bratwurst! Vi fikade smaskigt fika, tittade på fina dyra saker (bland annat dyra, dyra ringar - vackert!) och pratade om knäppa bekanta och annat löst folk.
Efter det träffade jag King Lear och hennes blonda barn för att fika lite mer. Nu är jag så fullproppad med fika, så jag nästan spricker.
Men jag har köpt en fin, fin blus från favoritaffären. Puffärm och döskalle-mönster, cooooooolt! Det är precis rätt kombination av piff-sött och pirat. En puffärmsblus med blommönster är vedervärdigt, och ett litet linne med döskallar på är snäppet under punkare (been there, done that). Men min blus är perfekt. Den tänker jag ha och skrämma mina små elever när de är stygga, moahaha! (Tror i och för sig inte att de blir så rädda, men de gillade min "The Shining t-shirt"
Look Gepetto, I´m a real live teacher
Nu har jag äntligen registrerat mitt och PulverEvas examensarbete. Vi brukar följa ledordet, det du kan göra idag kan du lika gärna vänta med allt för länge, ha ångest över och sen göra det. Kanske inte det bästa ledordet men det funkar för oss, vi fick ju ändå VG på vårt examensarbete, jippie! Nu har jag också lyckats publicera det, ännu ett jippie, och strax alldeles strax är jag en riktig fröken med diplom. Då kommer nog allt bli väldigt annorlunda...
Ät skit och dö!
Jag har nu lärt mig namnet på alla (tror jag i alla fall) och kommit på vilka jag gillar mycket och vilja jag gillar lite.
Jag har ångest över att de får låga betyg när de vill ha höga (är jag för hård eller?) och så bekymrar jag mig över vad sjutton vi håller på med på lektionerna egentligen. Ibland känns det som att jag inte vet vad jag gör, å ibland inser jag för sent att jag varit lat och inte planerat tillräckligt bra eller att uppgiften som borde tagit 40 minuter i själva verket tog fem och nu sitter tjugofyra fjortonåringar och ser uttråkade ut och snart börjar det krypa i benen och så är de igån. När tjugofyra fjortonåringar börjar snattra dröjer det inte länge innan din hjära skickar ut ett alarm som meddelar att den håller på att bryta ihop. Hur i hela friden kan de vara så högljudda? Jag har varit med på diverse barnkalas med mina syskonbarn i åldrarna 2½ - 10 år. Inga av dessa barnkalas var lika högljudda som en av mina tisdagslektioner klockan 14:40.
De är mina klasser. Mina elever. Bara mina.
Eller åtminstone i en månad till för sen kommer deras Riktiga fröken tillbaka. Ms Fröken. Deras riktiga Fröken med riktiga Frökenkläder som aldrig kommer oförbered till lektionen eller säger till dem att de får äta godis på skolutflykten så länge jag inte ser dem. Deras riktiga Fröken som aldrig tvekar över en betygsättning och som aldrig mumlar "ät skit och dö" när hon går förbi en elev som hon inte gillar och som har varit extra jävlig på lektionen.
Jag vet inte riktigt om jag vill att hon ska komma tillbaka eller inte. Gör hon inte det får jag pengar, mera pengar längre tid. Dessutom får jag kanske vara kvar hela terminen och då kan jag säga "ja, jag har jobbat en termin som lärare!" Istället för "ja, jag har jobbar en och trefjärdedels månad som lärare" Men kommer hon inte tillbaka är jag ledig och kan vara hos Palten varje dag och kanske till och med ta körkort i lätta lätta staden där Palten bor. Hm, svårt!
(Bara för att förtydliga, jag mumlar aldrig otrevliga saker så att eleverna hör. Antingen säger jag det bara inne i mitt eget huvud om det är människor runt omkring, eller så mumlar jag det lågt lågt ifall det är tomt på folk. Bara så ni vet.)
(Alltså jag gör det inte ofta. Det är ju inte så att jag gör det varje dag till varenda elev. Bara nån gång, till någon extra otrevlig elev. Som faktiskt, faktiskt har förtjänat det)
Vackert!
Denna fast minus rosetterna. Det blir för sött!
Den här är också lite på gränsen, men ack så vacker.
Aaahhh, blommor!
Härlig!Varför bor man inte i USA?
Såg på ett avsnitt av Martha Stewart - bröllopsspecial i dag. Då hade de en diamant som var på 30 carat. Det är ju som att ha en jädra spelkula på ringingret.
Det bästa av två världar
Anslagstavlan
Rolig, va?
Pinsamhets-TV
Just nu tittar Palten och jag på Kvarteret Skatan. Det är definitivt pinsamhets-TV. Det är mycket roligt och bra. Men ibland, ganska ofta, blir det så pinsamt att jag måste krypa ner och gömma mig bakom dataskärmen.
O-o, Idol är definitvt pinsamhets-TV.Jag dööör!
Vi har föresten nyss listat ut / fått reda på att paltens syster och hennes man ska få ett till barn. En liten syster eller bror till deras lilla runda tjej. Grattis, grattis herr och fru Coolfrisyr! (Personligen tror jag att det blir en pojke.)
Bordsplanering
I mitt huvud har jag dukat och planerat vårt bröllopsbord om och om igen. Men nu tror jag att jag är klar. Eller klar för tillfället åtminstone, men det kommer säkert förändras flera gånger innan juni.
Så här ser det i alla fall ut nu i mitt huvud, varannan blockljus, varannan blomma.
Vita blockljus, eventuellt på små glasfat.
Rosa blommor, tre sorter:
*Denna, minus det konstiga rosa plastbandet á la tidigt 90-tal.
*En kvist i en sådan.
*En glas-skål fylld med vatten och en sån här, eller en sån här.
Vad tycks?
En dålig start på dagen
Fasikens, skitkorvars, förbannat också!
Jag måste betala reavinst på min lägenhet oavsett om jag köper nåt nytt eller inte eftersom jag inte varit skriven i lägenheten när jag har pluggat. Fan!
Billigt är också smaskigt
Shop, shop, shop.
Å det bästa av allt är att man inte måste betala förrens om trettio dagar och då har jag nog mer pengar än nu... eller nåt.
Ett löfte är till för att brytas
Det finns en blogg jag brukar läsa, vet inte riktigt varför....
Via den kom jag in på denna sida och hittade dessa vackra och fina.
Tänk vad bra de skulle vara om man någon gång skulle ha en fest där man hade vit klänning och bukett och ja, kanske till och med fick en ring. Då skulle man kunna ha på sig någon av dessa. Fint va?
Ett löfte är ett löfte
Jag lovar härmed att inte skriva nåt mer om bröllop i bloggen på en vecka.
Detta vill jag göra
*Dessa örhängen skulle jag vilja göra, men jag har llite dålig koll på att sån här virkning.
*Den här ringen var också lite rolig, även om det inte riktigt är min stil.
*Ah, berlockarmband, kan man göra annat än tycka om dem?
*Lappkudde, ah! Skulle nog inte vilja ha det på min egen säng eller soffa. Men när man får barn då...
*Eller varför inte roliga hemsydda gossedjur? Stackars våra små barn, de kommer bara längta efter hårdplast, neonfärger och Fisher Price.
*Väskor kan man aldrig få för många av. Varför inte en prickig (I lööööv prickar!) med trähandtag?
Bröllop, bröllop, bröllop
Jag har mest kollat på svenska sidor men nu har jag även börjat botanisera bland de utländska sidorna. Jag döööör! Så fint och vackert och jag vill ju ha allting.
Till exempel små presenter att ställa vid gästernas platser
*Hur fina skulle inte dessa vara fyllda med smaskiga godisar (inte marmeladkulor, sorry King Lear)
*Eller dessa, mycket söta även fast jag inte riktigt vet vad de består av.
*De här var också söta.
*Kanske små tändskicksaskar, men det vore roligare om det var en knasig bild på mig och Palten på.
Okynnesbloggande
Fast jag vill ju förstås inte att någon av de riktiga lärarna ska se mig....
Så därför har jag en sida om lyrik (som jag faktiskt använder på riktigt också, inte bara som täckmantel) som ligger beredd att klickas upp ifall jag hör hårda lärarklackar komma i min riktning.
Puh, det är stressande att vara lärarvikarie.