Slappat
Det lider mot höstlov
Melodi:
När dagen har mörknat och monstren gått hem.
När kvällen är här, allt är mörkt.
När fröknarna skrattar och dörrarna stängs,
och alla lektioner är slut.
När klockan är fem, eller kanske-e tre
då är dage-en över, då är de-en slut
och då ve-et man, a-at nuuuuu är det looooooov!
Sorry, jag köpte min första julmust i går. Och nu är det faktiskt höstlov!
Är det inte lov än?
Min lektion börjar klockan 12 och håller på i 55 minuter. Undra hur länge jag måste vara kvar sen?
Kriget om trappuppgången fortsätter
Detta blev vi uppmärksammade om när hon upptäckte att den var uppställd. Det var i fredags klockan åtta på kvällen, när porten fortfarande är olåst. Jag hade gått över gatan för att möta Palten som hade bilen full med pryttlar. Anledningen till att jag ställde upp dörren var för att någon (antagligen den galna människan) hade sprutat ut en halv flaska parfym i trappuppgången. Så istället för att stinka kattkiss, luktade nu trappuppgången sur doftande kärring. Man kunde knappt andas och därför ställde jag upp dörren. Men det skulle jag inte ha gjort.
Hon blev helt galen. Skrek och gormade om att dörren minsann skulle vara stäng, hon hade bott där i sju år och dörren hade aldrig varit uppställd och det skulle den inte var nu heller. Hon vaktade dörren. När jag påpekade att dörren stått uppställd i ungefär fem minuter medan vi bar in saker och att den ändå var olåst fortsatte hon skrika om att folk inte skulle komma in och tända eld på huset. Hon menade alltså att ungdomar som går förbi och ser en uppställd dörr, genast blir pyromaner. Men är dörren stängd, då ligger tändstickorna snällt kvar i fickan. Dessutom tyckte hon att det luktade ros i trappuppgången.
Jag var så arg att jag grät när jag kom in. Det går ju inte att resonera med såna människor. Hon har bott där i sju år, tillsammans med sin sorgliga man som är full klockan 10 på morgonen en vardag. Det viktigaste i hennes liv är att vakta den där j-a dörren. Och vi måste leva med stank i trappuppgången och grannarna från helvetet.
Dumma kanelkärring!
Åhhhh!
Palten och jag har en outtalad regel som vi försöker följa om vi är hemma en hel helg. Att inte jobba alls på lördagen. Lördagen är helt ledig. Det är jättehärligt! Ända tills det blir söndag. Då måste man nämligen brottas med vanlig söndagsångest + jobbångest. Helst av allt vill bara ligga framför TVn och kolla på säsong 10 av Vänner som kom med posten igår, thank you Tradera! Men icke! Istället måste man sitta här och planera en lektion om antikens Grekland. Fabler kanske. Eller olika termer. Snark.
Tur att det bara är fyra dagar kvar till det efterlängtade höstlovet. Eftersom tre av mina klasser har praktik eller temavecka eller vad det nu är, blir jag helt ledig på fredag. Najs! Därför måste jag bara genomleva fyra dagar av skola och jobb, sen får jag vara ledig i nio hela dagar innan det blir söndag igen, och ännu mer söndagsångest.
Äntligen!
Mitt innehållslösa liv
Mitt innehållslösa liv hindrar mig från att blogga. Eller snarare hindrar jag mig själv från att blogga om trista vardagsgrejer. Det känns som att veckorna betas av dag för dag och sen blir det helg. Nu hägrar ju höstlovet bara en liten vecka bort, så nu är det verkligen nedräckning. Dessutom är tre av mina klasser på praktik nästa vecka så jag slutar fyra timmar tidigare på torsdagen och är helt schemafri på fredagen. Najs!
Vi var lite inne på att åka till London på höstlovet. Men eftersom vi båda är ganska oföretagsamma och lata slutade det med att vi inte bokade någon biljett. Vi orkade inte. Det bådar inte gott inför framtiden, när man bara kommer vara tröttare och ha mindre tid ju äldre man blir. Men det blir nog bra. Vi ska vara i Stockholmstrakten hela höstlovet och träffa systrar och kompisar. Kanske gå på någon liten bio, och om Palten inte får bestämma i många, många affärer. Å jag kommer vara såååååå lycklig!
Suck!
Så var det måndag igen.
Helgen flöt kvickt förbi och nu är det vardag igen. Ingen lampa inhandlades, men vi gluttade på den. Är fortfarande lite oense över vilken storlek vi ska ha. Men vacker är den!
Fredagen var vi hos King Lear och hennes familj. Mycket trevligt, och vi gick och la oss klockan tio som riktiga pensionärer. På lördagen var vi på middag hos några vänner. Trevligt, förutom att jag mådde dåligt och låg nedbäddad i soffan under hela varmrätten. På söndagen tog vi en snabbvisit hos Paltens stockholms-syster och tittade på deras utrivna källarvåning som snart ska vara bostad. Sen åt vi krusbärskräm och luktade på bebishuvud.
Å nu är det måndag igen.
Suck!
Le helg
I helgen ska vi till Stockholm och träffa systrar, syskonbarn och kompisar. Det ska bli trevligt. Förhoppningsvis hinner vi gå en sväng på stan också, vilket jag kommer tycka är trevligt och Palten kommer tycka är o-trevligt. Men det är det värt. Vi ska köpa en vacker, vacker lampa till vardagsrummet. 
Kan någon säga le Klint?
Ångest
Egentligen överdriver jag nu. Det är inte alls så här illa som det låter. Orsaken till den här ångesten är egentligen bara en enda klass, och främst då en enda elev. Ko-eleven. Och varför låter jag mig påverkas så här mycket? Är det där mitt problem egentligen ligger? Borde jag bara bita ihop och skaka av mig det och inte tänka på det? Men hur gör man det? Är det sånt som växer fram med åldern eller erfarenheten? Och vill man verkligen bli så obrydd?
Dessutom är ju vardagen redan fylld med en massa ånget över dittan och dattan. Borde jag träna mer? Varför är det så stökigt hemma? Är jag en dålig lärare? Varför är jag inte intresserad av nyheterna? Är det inte helg snart? Vad i hela friden har jag gjort - ska jag jobba med det här hela livet, år efter år?
Mu!
Trots detta har jag idag blivit kallad en ko.
För första gången i mitt liv, tror jag. Av en elev. En pojkelev så klart, från min pojkklass. Jävla kossa, tror jag de exakta orden var. Jag slängde självklart ut honom ut klassrummet.Just nu känner jag mig inte arg. Mest lugn och idisslande. Lite som en... ko faktiskt. Sitter här och funderar. Betar av en lektion efter en annan. Om några månader behöver jag förhoppningsvis aldrig mer ha den här klassen. Någonsin. Mu!
Sim, sim
Det andra dåliga med simning är tonåringarna. Det finns tonåringar där, eftersom äventyrsbadet ligger precis bredvid och det är hopptorn i samma sal som motionssimmet. Och inte vilka tonåringar som helst. Mina tonåringar. Mina elever. Precis som jag anade var det elever där i fredags. Två jättesmå brudar som flöt omkring på varsin sån där flytleksak. De låg där i sina minimala bikinis och flöt. Det blev knappt några ringar på vattnet och flytleksakerna låg nästan över vattenytan. Det var inte som när jag ligger på såna där. Hela tiden på väg att trilla av och flytleksaken har förvandlats till en ubåt. Dumma, dumma tonåringar som ligger där och väger 3 kg när jag ska motionssimma lite i min mammabikini. Dumma dem!
Mormors makaroner är godast.
Mormors mjölkmakaroner är de godaste.
Efter det fikade vi och tittade i gamla album. Folk i sådana album är alltid så fina. Mormor berättade att deras mamma alltid tvingade dem att klä upp sig när någon hade en kamera. Det var därför de stod i finklänning och lackskor i trädgården en vanlig torsdag, utan anledning. Fina.
Det där röda ska föreställa ett glas saft. Inte ett litet rött bowlingklot som av någon outgrundlig anledning lagt sig bredvid min tallrik.
Vill gå hem
Kanelbullens dag
som ni säkert hört tusen gånger vid det här laget. Jag tycker det är roligt med en speciell dag tillägnad bullen. Bullar är gott och hemtrevligt och mysigt, och varför skulle inte bullen få ha en egen dag?Jag har inte bestämt mig för om jag ska bara bullar idag eller inte. I såna fall blir det nog inte kanelbullar. Jag hittade ett recept med banan och choklad som jag kanske provar. Men gills det, det är ju inte en kanelbulle?
Bil-Tradera
Palten har upptäckt en sida på nätet med bilauktioner. På nätet! Typ som Tradera, men istället för att spontanbjuda 75 kronor för en lite onödig pryttel kan man spontanbjuda 75.000 för en helt nödvändig bil. Det känns mycket läskigt. Fast som tur är bjuder folk som idioter, så man behöver inte vara orolig för att köpa något man inte vill ha. Snarare får man titta på när andra köper de bilar man vill ha, mitt framför näsan på en. För många tjocka tusenlappar.
Vi har funderar på att åka till London på höstlovet men Palten tycker vi ska vänta och se vad det blir för bil först. Ifall den blir dyr, och jag är så trött på bilar så nu får den snart kosta vad som helst. Men det kanske är det som grejen med Bil-Tradera. Alla som bjuder där har hållt på i flera månader, så nu betalar de de där extra tusenlapparna bara för att slippa bilångesten.
Nu ska vi dock bota vår bilångest med varsinn dammsugare på en av de få konditorier som ligger i denna lilla håla. Lite billigare än en bil.
Fördriva tiden.
Varannan tisdag har jag ett glapp på tre timmar. Under den här tiden borde man vara effektiv och planera, rätta och fixa. Men oftast är man inte det. Oftast gör man sånt här istället. Jag har nu 45 minuter kvar av mina tre timmar och inget effektivt har hänt. Åtminstone inte på skolan. Jag bestämde mig dock för att gå och handla så behöver jag inte göra det på hemvägen. Dessutom gick jag och köpte en ny virknål eftersom min har försvunnit och jag tänkte att jag äntligen skulle göra klart det där lapptäcket som jag började på för typ två år sedan. Handarbetsaffären ligger så nära vår lägenhet så jag tänkte att jag kan lika gärna gå hem med varorna på en gång. Sakt och gjort, å så hann jag med en kopp kaffe hemma vid köksbordet. Mycket bra. Det är det positiva med att bo på samma ställe som man jobbar. Det negativa är att jag träffade fyra elever på vägen från skolan till ICA. Just på väg till ICA kanske det inte gör någonting, men när man träffar dem på helgen eller när de är på samma fik eller när de står utanför huset och är fulla och pratar med hög tonårsröst. Då är det negativt. Då är man aldrig ledig, då är man alltid fröken.
Nåväl, jag känner mig i alla fall nöjd med min eftermiddag. Och man har ju rätt till en motionstimme per vecka, så jag får väl se promenaden på ca 4000 steg som min motion idag. Najs!
En helg i könsrollernas tecken
Vi damer däremot rumsterade omkring i köket där vi drack små mängder bubblig alkohol samtidigt som vi pratade om bröllop, skar, hackade och kokade saker. Jag tror dock båda sidor av dörrkarmen var väldigt nöjda med uppdelningen och sina separata sysselsättningar.
Därefter åt vi middag, efterrätt och två fulla skålar med smågodis, och sen tvingade pojkarna oss att spela Rappakalja. Det var jobbigt. Jag fick prestationsångest.
På söndagen var vi trötta och lata, vissa mer än andra dock. Pojkarna åt hämtpizza och vi damer gick på konditori. Det var trevligt!