Härligt med påsklov!

Varför äter man sånt?
Glad påsk på er!
Vår Karelin-Kotte
När vi var där i veckan 26 vad symfys-måttet 25 cm. Då hade vi inte vår vanliga barnmorska för hon var på semester. Idag var hon tillbaka och mätte magen, och då visade måttbandet 31 cm, och jag går in i vecka 30 i morgon! Det är ju enormt. Min kompis fru Bratwurst ligger två veckor före mig och hennes mage är 29 (sorry att jag outar din magstorlek Bratzen, hoppas det är ok?). Vår barnmorska sa då att den andra barnmoskan brukar vara lite snål när hon mäter. Sen sa hon också "ja, det är ju ingen liten bebis ni har där".
Antingen är bebisen jättestor och kommer vara med på bild i tidningen, eller så såg de fel på ultraljudet och vi är egentligen i vecka 35 och bebisen kommer födas när jag är mitt uppe i att vakta nationella proven eller nåt.
Mumin och mammacravings
På den bästa av affärer hittade jag två nya muminmuggar, och då finns det ju bara en sak att göra. Så numera har vår samling fått två nya medlemmar. Lilla My hängande i ett paraply och Mymlan

Dessutom har jag upptäckt att jag faktiskt har en craving. Det är inte så mycket en viss mat utan mera bara mamma-mat. Och inte så mycket mat som alla mammor äter utan sånt som min mamma åt. Från början var det semlor, en gång kubb och nu min nya favorit, ostkaka

Här med grädde och hallonsylt, så smaskigt! Snart börjar jag nog äta sommarsoppa och ha rött läppstift också.
Mitt liv som bowlingklot
denna bild.

Behöver jag säga att jag inte har på mig den utstyrseln nu.
Ingen fena precis
Vad hände med mina planer? När jag var gravid skulle jag vara duktig och motionera och gå på både gravidjympa och gravidyoga. Men här i hålan finns det ju bara jympa för människor som ser ut att vara gravida men inte är det, eller det är vad jag inbillar mig. Inget gravidanpassat i alla fall. Bara simningen. Jag får väl motionera genom att promenera från fåtöljen till kylskåpet. Sorry, Kotten! Hoppas du har det bra därinne ändå!
Att vara oförberedd
Hur ska man kunna förbereda sig för den? Vi har bokat in oss på en profylaxkurs, och det känns som om det är ungefär allt man kan göra. Det och sen får man bara försöka intala sig att det kommer göra sjukt ont. Men hur ont är ju omöjligt att förstå och ännu mindre förbereda sig för. Det är bara att sitta här och vänta in smärtan.
Igår läste jag i en av mina graviditetsböcker. Där stod "det är i det här stadiet som många kvinnor känner dödsångest och en känsla av att det är omöjligt att överleva sådan smärta". Hur förbereder man sig på det stadiet?
Palten letar bostad...
Därför blir jag extra nervös när jag kommer in i arbetsrummet och han sitter vid datorn och tittar på Blocket. Rubriker som "Kvarn finns att plocka ner och forsla bort" och "Ensligt hus vid sjö" får mig inte att bli överlycklig precis. Vem tror han att han är gift med? Den huvudlöse ryttaren? Och hur tänkte den som ville sälja sin stuga när han eller hon skrev "Ensligt hus vid sjö"?! Det skriker ju skräckfilm och galna mördare med motorsåg.
Bättre förberedda för var dag
Eftersom man inte kan få tiden att gå snabbare gör vi allt för att det ska kännas som om Kottens ankomst är precis runt hörnet. Igår beställde jag skötväska från Skip*Hop, självklart fanns ju inte den modellen vi hade tittat på så det fick bli en annan. Men den var också vacker, och mönstret är SÅ fint! Dessutom kostade den här modellen 100 kronor mindre, och det är ju alltid trevlig.
Sen har vi också bokat in oss på en profylaxkurs. Paltens syster och hennes sambo gick på en när de väntade sitt andra barn och de tyckte det var jättebra. Palten ser mest fram emot att nypa mig i benet när jag andas mig igenom smärtan tror jag. Vi får väl se hur nöjd han är under själva förlossningen...
Nu är det helg och det innebär slappa, handla mammkläder så jag har något att ha på mig och ett besök från våra vänner Bratwurstarna. Bara trevliga saker alltså
Men hur knasig får man se ut?
Exakt hur knäpp ser han ut? Vad har han på sig? Tror de att folk ska vilja köpa fler mobiler om de har någon som ser ut som Will Farrell i Zoolander som sitt ansikte utåt. Varje gång den reklamfilmen är på TV måste jag byta kanal. Eller blunda. Han ser ju inte klok ut. Har han stylat sig själv eller vad är tanken?
Var ska detta sluta?
Nu har jag växt ut det andra paret mammabyxor. Eller egentligen tre om vi ska vara petiga. Men det första paret var ett som jag lånat av Paltens syster, och hon är faktiskt mycket mindre än mig från början, så det var inte så konstigt att jag skulle växa ur dem på nolltid. Men nu. Vad sjutton ska jag ha på mig? Det är ju tre månader kvar.
Dessutom börjar jag bli så där trött igen om dagarna, som jag var i början. Plus att jag har ont i benen och ryggen. Palten kommer få köra mig till jobbet varje dag. Synd bara att han åker hemifrån klockan kvart i sju och min skola börjar inte förrän tjugo i nio. Det blir långa dagar på jobbet det.
Jag blir också lite orolig när jag redan nu är trött och gnällig och önskar att Kotten skulle komma ut. Eller snarare att det skulle vara 5 juni och Kotten skulle vilja komma ut. Det är ju lång väg kvar. Hur undviker man att inte förvandlas till en stor, gnällig boll?
Kotten behöver skydd
Vissa saker behöver faktiskt Kottar, eller åtminstone vår Kotte. Sådana saker är vagn *check*, babyskydd *check* (båda tack vare vår egen Godfather herr Bratwurst som låtit oss använda alla hans kontakter i babybranchen), babaysitter * check* (lånat ett vacker brun av Paltens syster) skötbord, kläder *check* (med min köpmani och tusen systrar och ännu fler syskonbarn kommer vår Kotte vara tjusigt klädd vareviga dag), skötväska (jag har sett en så vacker, så vacker. Nu måste jag bara övertala Palten om att vi ska köpa den nu på bums så den inte försvinner), spjälsäng, sängkläder och spjälskydd.
Spjälskydd började jag fundera lite på igår. Först hade jag tänkt sy ett. Eftersom många som finns är antingen svindyra eller skitfula. Palten tyckte dock inte detta var någon bra idé. "Det måste ju vara säkert. Inga trådar som hänger löst som Kotten kan fastna i". Om detta var kritik mot mina sykunskaper eller en övertro på vår Kotten som vid två veckors ålder kommer rulla runt i spjälsängen och fastna i den dödsfälla av mjuk bomull och sytråd som Kottens ansvarslösa mamma sytt vet jag inte. Men detta fick mig i alla fall att börja titta runt efter spjälskydd. Genast hittade jag några favoriter.
Barbapapa

från Barniallt, prickigt

moln

mrspitepalt och jättemagen
"Vilken stor mage du har fått!" säger den pinnsmala eleven förtjust. "Tack" säger jag och går vidare. När jag sedan berättar för en av mina kollegor att en elev tyckte magen hade blivit så stor spär hon på det hela med att prata i tio minuter om att den faktiskt är ganska stor och herregud är det verkligen tre månader kvar?! Jag vet inte om jag tycker den är så stor. Jag ser ju inte ut som en sköldpadda som tagit på sig skalet åt fel håll. Bara stor och rund, men inte enorm. Strunt samma, jag tycker min mage är fin!
Helgen som gått

och fina kryddburkar av King Lear och resten av gänget.
På lördagen kom dessutom ännu mer familj på besök. Då bjöd vi på fika

tårta

med geléhallonen, en tårtklassiker, och pfysalis på en bit åt duktiga systersonen som har godisförbud. Jag är väldigt impad, han har inte ätit snask sen i somras. Jag har inte ätit snask sen i går och jag känner mig lite sugen.
Dessutom fick jag fler presenter. Slantar, slantar, choklad och en fin orkidé

som jag ska försöka hålla vid liv *peppar peppar*. Jag förstår inte vad jag gör för fel, men växter och jag är inte
like this
