Helgen hägrar
Fredag och bara fyra timmar kvar till friheten. Åtminstone två dagars frihet.
Palten och jag har ovanligt ont om pengar för att vara två heltidsarbetande vuxna människor utan barn. Men det beror mycket på att vi dels måste betala dubbla hyror denna månad, och dels på att vi båda har CSN-räkningar. Men en tunn plånnbok kan ändå behöva tas ut och luftas. Åtminstone tycker jag det. Palten tycker nog att plånnboken ska få kyskhetsbälte. Men det ska vi nog bli två om. H&M, någon?
Palten och jag har ovanligt ont om pengar för att vara två heltidsarbetande vuxna människor utan barn. Men det beror mycket på att vi dels måste betala dubbla hyror denna månad, och dels på att vi båda har CSN-räkningar. Men en tunn plånnbok kan ändå behöva tas ut och luftas. Åtminstone tycker jag det. Palten tycker nog att plånnboken ska få kyskhetsbälte. Men det ska vi nog bli två om. H&M, någon?
the Ring
Vi tittade på en konstig videofilm kvällen innan vårt bröllop, och nu ser vi ut så här på alla bilder,
jättekonstigt.
Men så här såg i alla fall våra kläder ut.
jättekonstigt.
Men så här såg i alla fall våra kläder ut.Facebook-addict
Varför var jag tvungen att upptäcka Facebook just nu?!
Jag har inte gjort något vettigt idag känns det som.
Skit också!
Jag har inte gjort något vettigt idag känns det som.
Skit också!
Utmanad
Jag har blivit utmanad, härligt. Det tvingar mig ju att inte tänka på skolan eller mina lektioner, utan istället skriva en extra blogg.
Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i kommentarrutorna på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade
1. Jag är väldigt mörkrädd. Jag tittar under sängen varje kväll innan jag går och lägger mig, och jag skulle inte gå in på Spökhuset på Gröna Lund om jag så fick betalt.
2. Jag byter om till hemmakläder så fort jag kliver innanför dörren. I skolan har jag jeans, tunnika och klackskor, men hemma har jag mjuka byxor och linne. Najs!
3. Jag har inget körkort.
4. Jag är bra på att skjuta upp saker. T.ex. lektionsplaneringar, telefonsamtal och dammsugning. I stället gör jag onödiga (fast egentligen livsviktiga) saker, som titta vidare på Gilmore Girls säsong 4 (bara två dvd:s kvar nu)
5. Jag samlar på kokböcker. Inte medvetet, men när vi flyttade in i lägenheten nu insåg jag att det måste vara så. Jag har massor. Och speciellt bak- och dessertböcker. I löööv såna!
6. Jag gillar 50-tals möbler. Jag gillar nästan allt som är från 50-talet, musiken, modet, bilarna. Men framför allt möblerna. De är så vackra!
7. Jag avskyr insekter. Speciellt sådana med många, långa ben och tentakler. UUUiiiii!
8. Jag tycker inte om att duscha. Alltså inte så att jag undviker att göra det, men jag blir så uttråkad. Man står ju bara där och spolar vatten och tvålar in saker. Trist. När jag blir stor ska jag ha radio i badrummet. Eller ännu bättre, TV.
Personer jag utmanar:
1. Aradil
2. Evasleva
3. I nöd och lust
4. Kafferepet
Äsch, j-a dator som bara bråkar och gör länk av allting! Jag utmanar alla som vill!
Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i kommentarrutorna på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade
1. Jag är väldigt mörkrädd. Jag tittar under sängen varje kväll innan jag går och lägger mig, och jag skulle inte gå in på Spökhuset på Gröna Lund om jag så fick betalt.
2. Jag byter om till hemmakläder så fort jag kliver innanför dörren. I skolan har jag jeans, tunnika och klackskor, men hemma har jag mjuka byxor och linne. Najs!
3. Jag har inget körkort.
4. Jag är bra på att skjuta upp saker. T.ex. lektionsplaneringar, telefonsamtal och dammsugning. I stället gör jag onödiga (fast egentligen livsviktiga) saker, som titta vidare på Gilmore Girls säsong 4 (bara två dvd:s kvar nu)
5. Jag samlar på kokböcker. Inte medvetet, men när vi flyttade in i lägenheten nu insåg jag att det måste vara så. Jag har massor. Och speciellt bak- och dessertböcker. I löööv såna!
6. Jag gillar 50-tals möbler. Jag gillar nästan allt som är från 50-talet, musiken, modet, bilarna. Men framför allt möblerna. De är så vackra!
7. Jag avskyr insekter. Speciellt sådana med många, långa ben och tentakler. UUUiiiii!
8. Jag tycker inte om att duscha. Alltså inte så att jag undviker att göra det, men jag blir så uttråkad. Man står ju bara där och spolar vatten och tvålar in saker. Trist. När jag blir stor ska jag ha radio i badrummet. Eller ännu bättre, TV.
Personer jag utmanar:
1. Aradil
2. Evasleva
3. I nöd och lust
4. Kafferepet
Äsch, j-a dator som bara bråkar och gör länk av allting! Jag utmanar alla som vill!
Såklart
Den sista klassen var en all-boy-class. Bara pojkar, hela tiden. Stora långa pojkar med snus och kepsar och mobiltelefoner. Det känns sådär än så länge. I en slagspresentationsrunda där varje elev skulle berätta två saker om sig själv, en falsk och en påhittad och jag sen skulle gissa vilken som var sann, sa en av killarna (efter lite psykning från sin kompis) "är jag bajsnödig eller är jag kåt?".
Det kommer bli ett härligt år.
Det kommer bli ett härligt år.
Måndag hela veckan
Helgen flög förbi och nu sitter jag här och kallsvettas igen. Om en timme och fem minuter har jag lektion med min sjunde och sista klass och då har jag träffat alla min elever, och det känns både läskigt och bra. Läskigt för att de är så många och så blonda och se så likadana ut och har så fräna spetsiga frisyrer. Och bra för att de inte har sagt något elakt eller fnissat alltför mycket eller kastat saker på mig. Men som sagt, en klass kvar. Bäst att inte ta ut något i förskott.
Helg
Nu har jag haft två lektioner till och det är bara en klass jag inte träffat. Det känns ganska bra än då länge, men jag vill som sagt inte säga för mycket. Vem vet vad som händer.
Alldeles strax ska jag sätta mig med en kollega och samköra våra planeringar lite och sen ska jag hem. Helg, helg, helg. Eller snarare panik, planering, plockande! Paniken är ju uppenbar, planeringen är för att lindra paniken och plockandet kommer bestå av såväl pryttlar som sånt som växer i skogen. Förhoppningsvis blåbär och kantareller, men det slutar nog med att vi får plocka några kottar för att ha något att lägga i våra påsar.
Alldeles strax ska jag sätta mig med en kollega och samköra våra planeringar lite och sen ska jag hem. Helg, helg, helg. Eller snarare panik, planering, plockande! Paniken är ju uppenbar, planeringen är för att lindra paniken och plockandet kommer bestå av såväl pryttlar som sånt som växer i skogen. Förhoppningsvis blåbär och kantareller, men det slutar nog med att vi får plocka några kottar för att ha något att lägga i våra påsar.
Jag hjärta köket
Det rum jag gillar bäst i vår nya lägenhet är nästan köket. I och för sig är golvet förskräckligt, men vi har lagt på våra fina plastmattor och försöker blunda för den brun-beiga historien som ligger under. I köket har jag också fått mest ordning.
Vägklocka som jag köpt på Stora Åhléns
på rea!
najs
En liten teakhylla jag köpt på loppis och två fina kryddburkar jag köpt på Room. Palten hatar när jag har mycket saker framme, så det var efter många pust och stånk han skruvade upp denna. Men nu sitter den där. Och den är sååååå lycklig!
Köksfönstret och matbordet Palten köpte på loppis i Piteå för 100 kronor.
Denna
kryddhylla som ursprungligen kommer från mitt föräldrahem står framme med de kryddor vi använder mest, eftersom det inte finns någon kryddhylla ovanför spisen. Jag har tänkt måla den turkos så den matchar klockan.
Diverse vackra presenter, från braiga personer. Dessa två fyller båda ett syfte, så Palten kan inte klaga. Picknick-lådan innehåller kaffe, filter och kaffemått, allt i olika fack. Och kakfatet är numera fruktfat. Sug på den du, Palten!
Köksskåpen
har klätts med hyllpapper (dels för att de var så sunkiga och dels för att det är så roligt!) och sedan fyllts med våra vackra saker. Muminfika någon?
Och
slutligen våra Margretheskålar
Me like-y!
Vägklocka som jag köpt på Stora Åhléns
på rea!
najs En liten teakhylla jag köpt på loppis och två fina kryddburkar jag köpt på Room. Palten hatar när jag har mycket saker framme, så det var efter många pust och stånk han skruvade upp denna. Men nu sitter den där. Och den är sååååå lycklig!Köksfönstret och matbordet Palten köpte på loppis i Piteå för 100 kronor. Denna
kryddhylla som ursprungligen kommer från mitt föräldrahem står framme med de kryddor vi använder mest, eftersom det inte finns någon kryddhylla ovanför spisen. Jag har tänkt måla den turkos så den matchar klockan.Diverse vackra presenter, från braiga personer. Dessa två fyller båda ett syfte, så Palten kan inte klaga. Picknick-lådan innehåller kaffe, filter och kaffemått, allt i olika fack. Och kakfatet är numera fruktfat. Sug på den du, Palten!Köksskåpen
har klätts med hyllpapper (dels för att de var så sunkiga och dels för att det är så roligt!) och sedan fyllts med våra vackra saker. Muminfika någon?Och
slutligen våra Margretheskålar Me like-y!
Ödet slår tillbaka
Som sagt, jag talade för snabbt. Sekundern efter jag skrivit inlägget kom människan som är huvudlärare för min programgrupp in. En gubbe i samma ålder och med samma temperament som min far. Men min far är lite mer uppfostrad och har lite mer hyfs, speciellt när det gäller människor han inte känner. Denna människa har ingen hyfs. Dels berättade han för våra nya ettor att det var så viktigt så med hälsa och idrott. "när jag anställer er tittar jag först på er och sen på era betyg, vad ni har på er och hur ni ser ut" Va!!! Är du inte klok? Är det smart att stå och säga till osäkra sextonåringar att det är jätteviktigt att de tränar och ser bra ut och har snygga kläder, annars kommer de inte få något jobb? Dumma j-a människa!
Så när jag precis skrivit klart inlägget kom han sättande och började svära över att skrivaren skrivit ut snett eller nåt. Tydligen hade någon (han la väldigt stor tyngd vid just det ordet, och det var bara jag här, så det var ju uppenbart vem han menade) lagt in pappren snett, "det ska man faen inte göra!"
Jag är inte ens säker på om det var jag som la in pappren snett, men om det var det, är det inte bättre att han bara säger "du, det är viktigt att pappren ligger rakt här, annars går det inte att skriva ut" Inte "va fan, nu har jag ju skrivit ut ett dokument i onödan, jäva skit!"
Dumma gubbe!
ps. nu sa han precis "kyss mig i fi**an". I rest my case.
Så när jag precis skrivit klart inlägget kom han sättande och började svära över att skrivaren skrivit ut snett eller nåt. Tydligen hade någon (han la väldigt stor tyngd vid just det ordet, och det var bara jag här, så det var ju uppenbart vem han menade) lagt in pappren snett, "det ska man faen inte göra!"
Jag är inte ens säker på om det var jag som la in pappren snett, men om det var det, är det inte bättre att han bara säger "du, det är viktigt att pappren ligger rakt här, annars går det inte att skriva ut" Inte "va fan, nu har jag ju skrivit ut ett dokument i onödan, jäva skit!"
Dumma gubbe!
ps. nu sa han precis "kyss mig i fi**an". I rest my case.
Lite kort bara...
Nu har jag haft lektion med två av mina klasser och min mentorklass som jag träffat och som jag ska ha min första lektion med om 47 minuter. Än så länge känns det bra, men fortfarande lite läskigt såklart. Jag vill inte skriva så mycket bra, för då kanske jag utmanar ödet och snart går jag runt här med en massa jättestora tonåringar som skriker tjockis och kastar stolar på mig. Så än så länge ligger jag lågt. Men jag har ju i alla fall inte gråtit ännu, och det är ett gott tecken.
Nu går jag hem
Imorgon kommer de. Eleverna. Gulp!
(Alltså gulp som svälj som hjälp, inte gulp som svälj som smaskigt, möra sextonåringar!)
(Alltså gulp som svälj som hjälp, inte gulp som svälj som smaskigt, möra sextonåringar!)
Flitens lampa lyser
Det bästa sättet att driva bort ångest är att göra något riktigt onödigt, istället för allt det är där viktiga, eller?
Så här skulle i alla fall Palten och jag se ut om vi var "gula gubbar" som Lilla-Orange och systrarna brukar säga.
Snygga va, Ewa?
Så här skulle i alla fall Palten och jag se ut om vi var "gula gubbar" som Lilla-Orange och systrarna brukar säga.
Snygga va, Ewa?The gift of all gifts
Oh, my god!
Jag har ännu inte helt återhämtat mig från lördagen och allt den innehöll. Paltens huvudstadssyster och hennes familj var på besök, och bara det var ju en skräll. Vi trodde aldrig någonsin att vi skulle få besök nu när vi flyttat ut här i obygden, men se, vi har bara bott här i snart två veckor och så kom någon. Vi är mycket glada!
Och ännu gladare blev vi när vi såg vad de hade släpat med sig ända från Gustavsberg. Vår bröllopspresent/inflyttningspresent från systrarna Huvudstad och Piteå.
Ett jättelejon.
Lisa Larssons största lejon som helt klart kompletterade vår lejon-familj. Vi kunde knappt tro våra ögon (och vi vill inte ens tänka på hur mycket det fantastiska lejonet kan kosta, för då kommer vi vara tvungna att skaffa husdjursförsäkring åt lejonet.
Han är ju så vacker!
Jag har ännu inte helt återhämtat mig från lördagen och allt den innehöll. Paltens huvudstadssyster och hennes familj var på besök, och bara det var ju en skräll. Vi trodde aldrig någonsin att vi skulle få besök nu när vi flyttat ut här i obygden, men se, vi har bara bott här i snart två veckor och så kom någon. Vi är mycket glada!
Och ännu gladare blev vi när vi såg vad de hade släpat med sig ända från Gustavsberg. Vår bröllopspresent/inflyttningspresent från systrarna Huvudstad och Piteå.
Ett jättelejon.
Lisa Larssons största lejon som helt klart kompletterade vår lejon-familj. Vi kunde knappt tro våra ögon (och vi vill inte ens tänka på hur mycket det fantastiska lejonet kan kosta, för då kommer vi vara tvungna att skaffa husdjursförsäkring åt lejonet.
Han är ju så vacker!
Ångest, ångest...
... är min arvedel. Om jag var lite smartare och lite mer påläst skulle jag veta vem som skrivit dessa ord. Men det vet jag inte, eftersom jag är så lat och korkad!
Därav min ångest.
Jag vill inte vara fröken och ha en massa läskiga elever och läskiga vuxna kollegor. Jag vill ligga hemma framför TVn och titta på ännu en säsong av Gilmore Girl´s på dvd. Detta är inte bra!
Lägesrapport
Idag har jag lite mindre panik än i går, men jag har egentligen inte förtjänat det. Tycker inte jag har fått så mycke mer klarhet idag än vad jag hade igår, och nu är det en dag mindre till de kommer. Som tur är ska de bara valas runt och ges nycklar och fotograferas första dagen. Men ändå. Jag kommer ju antagligen vara lika nervös som dem. Men just nu har jag ägnat 20 minuter åt att göra vackra etiketter att sätta på mina pärmar. Så för tillfället ser åtminstone min arbetsplats lite trevlig ut. Att jag själv inte har någon aning om vad jag gör eller hur min terminsplanering kommer se ut, det gör väl ingenting eller?
Aaaaahhhh!!!
Nu har jag jobbar två dagar på mitt nya jobb. Eller jobbat och jobbat. Snarare sutit i arbetsrummet och funderat på vad jag borde göra. Jag ska undervisa stora, stora gymnasieelever om mindre än en vecka, och jag har ingen aning om hur man gör det. Jag kan ju ingenting! Var jag tvungen att plugga så lite under utbildningen? Var det verkligen nödvändigt att sitta framför TVn istället för att läsa tusen tråkiga böcker? Behövde jag verkligen gå på H&M alla de där gångerna när jag borde ha refkelterat och skrivit rent anteckningar efter föreläsningarna? Jag får panik här! Och inte nog med det. Nu måste jag gå på ämneslagsmöte med "Bordet runt (kortare presentation)" Jag hatar Bordet runt!
Nytt jobb
Nu sitter jag på mitt nya jobb och skriver och det känns mycket otäckt och bra, och jobbigt, och roligt, och nervöst, och spännande och alldeles alldeles underbart.
Och absolut skitläskigt!
Och absolut skitläskigt!
Äntligen
Efter att ha gallrat lite bland de många bilderna, på hälften ser jag ju självklart ut som en dubbelhakad, rynkögd hob, har jag nu valt ut några få, ett litet urval bara:
bukett och frisyr
och så här såg den ut bakifrån
förrätt
varmrätt
efterrätt
tårtan
den väldigt uppskattade tårtan
väldigt uppskattad
bordsdekorationer
å fyrverkerierna som avslutade kvällen.
bukett och frisyr och så här såg den ut bakifrånförrättvarmrättefterrätttårtanden väldigt uppskattade tårtan väldigt uppskattad bordsdekorationer å fyrverkerierna som avslutade kvällen.Glappkäftar!
Nu är vi inflyttade. Eller snarare inburna. Alla kartonger, påsar, möbler, pryttlar och pinaler har burits in. Inte av tomtar eller snälla älvor utan av oss. Två svettiga hober som travade upp och ner för trappan och pustade och stånkade. Palten var tvungen att visa sig manlig så han bar typ tusen saker varje runda och fick till slut ont i ryggen. Jag har tydligen kortare armar än en tyrannosaurus rex och kunde bara bära små eller få saker på en gång, annars nådde inte mina händer runt. Nu har vi åkt tillbaka till den förra lägenheten för att visa den för en tonåring som eventuellt skulle flytta in. Och jag slås än en gång av hur snälla jag och Palten är. Eller så är det bara så att vi är civiliserade, uppfostrade och tysta och många andra är glappkäftar.
Varför säger så många människor alltid vad de tycker, oavsett vad de tycker och vem de säger det till. De struntar i om de kanske sårar någon eller förolämpar någon, de bara kör på. När vi var och tittade på vår nuvarande lägenhet med den dåvarande hyresgästen kunde jag ha sagt många saker. Till exempel "men väx upp karl, du är 35 år och har inget fast abbonemang i din skitiga lägenhet med skinsoffgrupp i vardagrummet, inget köksbord och afrikanska masker i hallen", "är du dum i huvudet, hur kunde du måla så här fullt och sätta upp en ännu fulare bård i vardagsrummet?" och "är det inte på tiden att du rakar av dig det där patetiska bockskäget och börjar umgås med folk i din egen ålder istället för den där fjortonåriga flickvännen jag såg utanför". Men inget av detta sa jag. Han däremot frågade skeptiskt och misstänksamt om det verkligen var roligt att arbeta som lärare.
Idag sedan när vi visade lägenheten för tonåringen och hennes smsande kompis så höll hon inte heller inne med några av sina synpunkter. "Å pensionärsgröna väggar, det måste ju tapetserats om", "jag skulle nog inte bo här om det såg ut så här, min nuvarande lägenhet är ju lite fräschare", "alltså de måste ju byta en hel del grejer om jag ska bo här!". Jag förstår inte varför människor tycker de kan säga exakt vad de tycker hela tiden. Hon fick självklart tycka alla de här sakerna, men varför säga dem till oss, som har valt den "pensionärsgröna" tapeten? Vi däremot var vänliga och tysta och undvek att säga både att den rosa plastmattan i badrummet som hon tyckte var så fin var en riktig pensionärmatta och att vit spets framför sängen lät helt förskräckligt romantiskt och fånigt. Allt det höll vi inne med och lät bli att berätta för henne. Och det var inte svårt, det var väldigt, väldigt enkelt. Så varför kan inte andra vara lika tysta? Glappkäftar!
Flyttdags?
Nu är det mindre än en vecka kvar till jag börjar på mitt nya jobb, och det känns minst sagt overkligt. Vi har inte flyttat in i lägenheten än, förhoppsningsvis får vi göra det i morgon. Men sen måste man fixa med allt sånt här jobbigt som alltid strular när vi flyttar. Telefon, internet, el. Hm, det känns som om vi nog inte kommer ha internet eller telefon när vi flyttar in, speciellt inte om det blir i morgon. Det ska dock bli kul att få bo i en ny lägenhet, även om det bara är för ett år. Palten köpte en nytt köksbord när han var hem till Piteå. Perstorpsplatta med virrvarrmönster, IKEA från 60-talet. Kanterna är röda och benen är vita. Så nu funderar jag på om jag ska måla om två stolar vi har som är svarta så att de blir röda och matchar bordet. Fast jag har inte riktigt delgett Palten mina planer än. Jag tror inte han är lika pigg som jag på att börja göra om alltför mycket. Jag skulle dessutom också vilja tapetsera om vardagsrummet, och det är han nog definitivt inte sugen på. Men men, med lite övertalning ska nog min käre make gå med på det.
Nu måste jag nog sova om jag ska orka flytta alla kartonger och möbler i morgon. Sjävklart finns det ju inte hiss i huset, tur att vi bara bor en trappa upp.
Nu måste jag nog sova om jag ska orka flytta alla kartonger och möbler i morgon. Sjävklart finns det ju inte hiss i huset, tur att vi bara bor en trappa upp.
Vårt bröllop (i ord, inte bilder...)
Eftersom bilderna aldrig kommer känner jag att jag måste berätta om bröllopet innan jag glömmer bort alla små detaljer.
Kvällen innan bestod mest av blommor. Som tur var kände pappas sambo en florist och hon kom hem till dem och band min bukett. Den blev mycket vacker. Ljusrosa och cremefärgade stora rosor och rosa kvistrosor i olika rosa nyanser och över det hjärta på tråd. Palten fick en rosa coursage med hjärta på tråd och ett grönt fint blad som jag plockat i pappas och sambons trädgård. När floristen hade åkt satt jag i flera timmar och band små buketter åt näbbarna som påminde som Paltens coursage. Dessutom gjorde jag bordsarangemang i samma stuk. Tillslut gick vi och la oss i ett rum vi hyrt på vandrarhemmet där våra gäster också skulle bo.
Bröllopsdagen började ganska regningt och regnet höll i sig ända till vi gick eller snarare sprang in i kyrkan. Vi hade fotat innan i en trädgård där middagen skulle vara och vi kom springande in i kyrkan när alla redan hade satt sig. Det var först tänkt att fyra av mina syskonbarn skulle vara näbbar, och när vi sa det till prästen när vi träffade honom i veckan innan för att prata igenom vigseln knäppte han händerna mot himlen och sa "må det gå väl". Det gjorde det inte. Stora-Orange vågade inte gå och då ville inte Blonda-My gå heller. Så en minut innan vigseln skulle börja stod de i vapenhuset och grät för fulla muggar. Prästen lutade sig in mot mig och viskade "säg inte att jag inte varnade dig."
Vigseln gick bra, vi snubblade inte eller grät, faktiskt helt otroligt. Men tricket var att inte titta på någon. Jag gjorde misstaget att slänga ett öga på systrarna när vi gick in, och det skulle jag inte ha gjort. De satt och tjöt precis lika mycket som sina döttrar gjort fem minuter tidigare. Även farmor och mormor grät så det skvalade. Efter fin sång "Av längtan till dig" (Bratwurstarnas låt) blev vi man och fru. Efter starka insatser från Benny som höll buketten och Ålle-Bålle som sträckte fram ringen och en tydligen ganska högljudd puss mellan mig och Palten, var vi gifta. Micke som sjöng fint i kyrkan sjöng "I folkviseton" och sen fick vi gå ut. Då hade regnet lättat och solen sken. Vi blev dränkta i ris och kramar och sedan åkte vi vidare till restaurangen där vi skulle ha vår middag. Fördrinken serverades på uteserveringen som ligger precis vid vattnen. Jag är inte speciellt förtjust i champagne så vi hade bett om en stark och god drink, vilket vi fick också. Mycket bra, jag drack två av bara farten.
Middagen bestod av skaldjursbakelse, oxfile och potatiskaka och äpple och rabarberparfait. Tårtan till efterrätt var prinsesstårta med hallonsylt och som caketoppers hade vi Barbapapa och Barbamamma. Mycket bra, jag trodde aldrig Palten skulle gå med på det, men det gjorde han. Och våra gäster verkade gilla det också för de tog massor av kort på dem.
Under middagen höll massor av människor tal, de var så duktiga. Dr Snuggles berättade om när hon och fru Bratwurst kört runt i Uppsala på jakt efter mig när jag skulle träffa Palten och han var lite hemlig. En barndomskompis passade på att berätta om en gång när vi som femtonåringar hade visat bh:arna på en fest och tagit kort på dem eftersom vi hade likadana. Dessutom hade både en av Paltens kompisar och mina systrar gjort i ordning bildspel som visades med projektor. Paltens kompis visade bilder från svensexan när Palten gjorde olika saker iklädd sin kaninkostym. Mina systrar hade gjort ett bildspel på eventuella män jag kunde ha gift mig med med om mitt liv hade sett annorlunda ut. Det började med hur jag alltid gick naken som liten och att jag då kanske kunde gift mig med naken-Janne, via mina dagar som tonåring på estetisk linje eller som mina systrar uttryckte det "en liten del teater, en liten del författande och en ganska stor del alkoläsk och cigarettrökande" och mina dåvarande eventuella män - Jonas Gardell, Rikard Wolf och Staffan Westerberg och slutligen i mitt intresse för heminredning och den självklara äkta mannen Ernst. Men sedan avslutade de med att säga att det var så nöjda över att det var just Palten som satt bredvid mig så de var tvugna att sjunga en liten sång som de skrivit. En variant på the Pinks "Spelar ingen roll". Den var mycket bra och inleddes med hur vi träffades
"varm het hösttermin, aha, ahaha
han var från pite han var fin, ahaha
på skolans inspark såg ni varann
ölen var kall men era känslor brann"
Sen följde en rad verser om hur vi blev ihop och så, men favoritverserna var nog ändå:
"ni flyttade snart iho, aha ahaha
heminredning blev jättestort, aha ahaha
vem behöver utbildning och mat
det räcker med stringhyllor och muminfat
det spelar faktiskt roll hur det ser ut
spelar faktiskt roll hur man färgsätter
ett 50-tals hem är viktigt för vem
vill inte ha en matta av plast"
De är så duktiga mina fina systrar, jag trodde aldrig de skulle våga sjunga inför alla människor, speciellt inte Barbasyster, hon gillar inte sånt.
Resten av kvällen var kanon. Bara fest och dans och sång. Vi klarade av valsen också. Låten vi valt var "It' s such a perfect day" av Lou Reed, och det var verkligen vår perfekta dag. Alla verkade trivas och vi var jättenöjda. Allt var gott och fint och bra. Och att vi valt karaoke ihop med vanlig musik kändes som ett jättebra val också när folk började bli lite sjungsugna. Palten och jag sjöng bland annat "Heavens on fire" med Kiss. Runt ett-snåret gick vi alla ut på gården för att titta på överaskningsfyrverkerierna som min pappa köpt.
Det är sorgligt att det är en dag vi har haft och inte kommer ha igen, på samma gång som det är helt fantstiskt att det är en dag som vi har haft och aldrig kommer glömma. Vi känner oss båda väldigt glada över alla val och beslut vi tog och allt kändes rätt. Dessutom kändes det som om gästerna var väldigt nöjda och hade roligt och det var också kul.
När jag fått bilderna ska jag visa lite mer vad jag berättar om, men så länge får ni hålla till godo med min lååååånga berättelse.
Kvällen innan bestod mest av blommor. Som tur var kände pappas sambo en florist och hon kom hem till dem och band min bukett. Den blev mycket vacker. Ljusrosa och cremefärgade stora rosor och rosa kvistrosor i olika rosa nyanser och över det hjärta på tråd. Palten fick en rosa coursage med hjärta på tråd och ett grönt fint blad som jag plockat i pappas och sambons trädgård. När floristen hade åkt satt jag i flera timmar och band små buketter åt näbbarna som påminde som Paltens coursage. Dessutom gjorde jag bordsarangemang i samma stuk. Tillslut gick vi och la oss i ett rum vi hyrt på vandrarhemmet där våra gäster också skulle bo.
Bröllopsdagen började ganska regningt och regnet höll i sig ända till vi gick eller snarare sprang in i kyrkan. Vi hade fotat innan i en trädgård där middagen skulle vara och vi kom springande in i kyrkan när alla redan hade satt sig. Det var först tänkt att fyra av mina syskonbarn skulle vara näbbar, och när vi sa det till prästen när vi träffade honom i veckan innan för att prata igenom vigseln knäppte han händerna mot himlen och sa "må det gå väl". Det gjorde det inte. Stora-Orange vågade inte gå och då ville inte Blonda-My gå heller. Så en minut innan vigseln skulle börja stod de i vapenhuset och grät för fulla muggar. Prästen lutade sig in mot mig och viskade "säg inte att jag inte varnade dig."
Vigseln gick bra, vi snubblade inte eller grät, faktiskt helt otroligt. Men tricket var att inte titta på någon. Jag gjorde misstaget att slänga ett öga på systrarna när vi gick in, och det skulle jag inte ha gjort. De satt och tjöt precis lika mycket som sina döttrar gjort fem minuter tidigare. Även farmor och mormor grät så det skvalade. Efter fin sång "Av längtan till dig" (Bratwurstarnas låt) blev vi man och fru. Efter starka insatser från Benny som höll buketten och Ålle-Bålle som sträckte fram ringen och en tydligen ganska högljudd puss mellan mig och Palten, var vi gifta. Micke som sjöng fint i kyrkan sjöng "I folkviseton" och sen fick vi gå ut. Då hade regnet lättat och solen sken. Vi blev dränkta i ris och kramar och sedan åkte vi vidare till restaurangen där vi skulle ha vår middag. Fördrinken serverades på uteserveringen som ligger precis vid vattnen. Jag är inte speciellt förtjust i champagne så vi hade bett om en stark och god drink, vilket vi fick också. Mycket bra, jag drack två av bara farten.
Middagen bestod av skaldjursbakelse, oxfile och potatiskaka och äpple och rabarberparfait. Tårtan till efterrätt var prinsesstårta med hallonsylt och som caketoppers hade vi Barbapapa och Barbamamma. Mycket bra, jag trodde aldrig Palten skulle gå med på det, men det gjorde han. Och våra gäster verkade gilla det också för de tog massor av kort på dem.
Under middagen höll massor av människor tal, de var så duktiga. Dr Snuggles berättade om när hon och fru Bratwurst kört runt i Uppsala på jakt efter mig när jag skulle träffa Palten och han var lite hemlig. En barndomskompis passade på att berätta om en gång när vi som femtonåringar hade visat bh:arna på en fest och tagit kort på dem eftersom vi hade likadana. Dessutom hade både en av Paltens kompisar och mina systrar gjort i ordning bildspel som visades med projektor. Paltens kompis visade bilder från svensexan när Palten gjorde olika saker iklädd sin kaninkostym. Mina systrar hade gjort ett bildspel på eventuella män jag kunde ha gift mig med med om mitt liv hade sett annorlunda ut. Det började med hur jag alltid gick naken som liten och att jag då kanske kunde gift mig med naken-Janne, via mina dagar som tonåring på estetisk linje eller som mina systrar uttryckte det "en liten del teater, en liten del författande och en ganska stor del alkoläsk och cigarettrökande" och mina dåvarande eventuella män - Jonas Gardell, Rikard Wolf och Staffan Westerberg och slutligen i mitt intresse för heminredning och den självklara äkta mannen Ernst. Men sedan avslutade de med att säga att det var så nöjda över att det var just Palten som satt bredvid mig så de var tvugna att sjunga en liten sång som de skrivit. En variant på the Pinks "Spelar ingen roll". Den var mycket bra och inleddes med hur vi träffades
"varm het hösttermin, aha, ahaha
han var från pite han var fin, ahaha
på skolans inspark såg ni varann
ölen var kall men era känslor brann"
Sen följde en rad verser om hur vi blev ihop och så, men favoritverserna var nog ändå:
"ni flyttade snart iho, aha ahaha
heminredning blev jättestort, aha ahaha
vem behöver utbildning och mat
det räcker med stringhyllor och muminfat
det spelar faktiskt roll hur det ser ut
spelar faktiskt roll hur man färgsätter
ett 50-tals hem är viktigt för vem
vill inte ha en matta av plast"
De är så duktiga mina fina systrar, jag trodde aldrig de skulle våga sjunga inför alla människor, speciellt inte Barbasyster, hon gillar inte sånt.
Resten av kvällen var kanon. Bara fest och dans och sång. Vi klarade av valsen också. Låten vi valt var "It' s such a perfect day" av Lou Reed, och det var verkligen vår perfekta dag. Alla verkade trivas och vi var jättenöjda. Allt var gott och fint och bra. Och att vi valt karaoke ihop med vanlig musik kändes som ett jättebra val också när folk började bli lite sjungsugna. Palten och jag sjöng bland annat "Heavens on fire" med Kiss. Runt ett-snåret gick vi alla ut på gården för att titta på överaskningsfyrverkerierna som min pappa köpt.
Det är sorgligt att det är en dag vi har haft och inte kommer ha igen, på samma gång som det är helt fantstiskt att det är en dag som vi har haft och aldrig kommer glömma. Vi känner oss båda väldigt glada över alla val och beslut vi tog och allt kändes rätt. Dessutom kändes det som om gästerna var väldigt nöjda och hade roligt och det var också kul.
När jag fått bilderna ska jag visa lite mer vad jag berättar om, men så länge får ni hålla till godo med min lååååånga berättelse.
Ny lya
Med det nya jobbet följer alltså även en ny stad (eller stad och stad, snarare ursäkt till stad. Alla orter där till och med fiken har söndagsstängt kan inte kallas städer enligt mig) och en ny lägenhet. Det blir nu tredje gången vi flyttar på 1½ år, men det gör ju ingenting för det är ju SÅ roligt. Speciellt flyttstädningen...
Fast det ska bli ganska skönt att få bo i en lägenheten och inte i en resväska, även om jag kommer sakna King Lear och hennes fina barn. Vi kan hämta alla våra fina saker som har stått förpackade hos Paltens moster i drygt ett år nu, jag har saknat dem. Men som vanligt när man flyttar in i hyresrätter finns det ju mycket man skulle vilja ändra på. Tillexmpel den förskräckliga plastmattan i köket eller de mörkgrå väggarna i vardagsrummet som förra hyresgästen fixade eftersom han inte gillade den blommiga tapeten. Jag vet inte riktigt om jag tycker asfalt är bättre, men men. Vi får väl se om jag står ut, annars kanske det är på tiden att Palten och jag tapetserar något. Det har vi aldrig gjort förrut. Dessutom blir man ju sugen på att köpa en massa nya grejer också. Tur att bibeln kom i går så man fick lite extra inspiration. De rosa hyllorna = najs! Och den här kudden var också fin!
Fast det ska bli ganska skönt att få bo i en lägenheten och inte i en resväska, även om jag kommer sakna King Lear och hennes fina barn. Vi kan hämta alla våra fina saker som har stått förpackade hos Paltens moster i drygt ett år nu, jag har saknat dem. Men som vanligt när man flyttar in i hyresrätter finns det ju mycket man skulle vilja ändra på. Tillexmpel den förskräckliga plastmattan i köket eller de mörkgrå väggarna i vardagsrummet som förra hyresgästen fixade eftersom han inte gillade den blommiga tapeten. Jag vet inte riktigt om jag tycker asfalt är bättre, men men. Vi får väl se om jag står ut, annars kanske det är på tiden att Palten och jag tapetserar något. Det har vi aldrig gjort förrut. Dessutom blir man ju sugen på att köpa en massa nya grejer också. Tur att bibeln kom i går så man fick lite extra inspiration. De rosa hyllorna = najs! Och den här kudden var också fin!
På besök hos Barbafamiljen
Vi är hos Barbasyster och co, Palten bara på genomresa eftersom han ska upp till Piteå i morgon, men jag ska vara här några dagar. Det känns mycket bra. Bära omkring på Lilla-orange, titta på när Stora-Orange gör kullerbyttor på studsmattan, bygga Harry Potter-Lego med Benny och titta på tv och diskutera färgprover med Barbasyster.
Dessutom är det mindre än två veckor kvar tills jag börjar mitt nya jobb. Just det där med mindre än två veckor är väl kanske inte så kul, men nytt jobb är kanon. På gymnasiet och mina ämnen, ett helt års vikariat. Dock är stället lite trist. Men när det bara är ett år så gör det inte så mycket, plus att Palten och jag får bo ihop, härligt!
Dessutom är det mindre än två veckor kvar tills jag börjar mitt nya jobb. Just det där med mindre än två veckor är väl kanske inte så kul, men nytt jobb är kanon. På gymnasiet och mina ämnen, ett helt års vikariat. Dock är stället lite trist. Men när det bara är ett år så gör det inte så mycket, plus att Palten och jag får bo ihop, härligt!