Sorry!
Efter det gick vi till affären och sen på hemvägen hyrde jag en film. När vi kom hem gav jag Kotten lunch samtidigt som jag bakade en limpa eftersom jag insåg att det inte fanns någon lunch till mig. Helt plötsligt inser jag att vår dvd är trasig och att det kommer bli väldigt svårt att titta på filmen jag hyrt. Tack och lov fick jag lämna tillbaka den.
Nu känner jag mig trött, och hungrig, och lite förvirrad över varför jag skrev det här. Det var ju helt ointressant. Sorry!
Bollfoten faller inte långt från falukorven

Du fattas mig!
Idag var jag i Barkaby med Bratwursten och Miniwursten och vi pratade om mamma. Bratwursten hade henne i skolan när hon var liten. "Visst brukade hon ha pumps?" frågade Bratwursten, och jag kom inte ihåg. Jag kom inte ihåg om det var pumps eller inte pumps. Jag kommer ihåg torra hälar i träskor. Jag kommer ihåg rött läppstift och stora halsband och örhängen. Jag kommer ihåg smutsiga tummar som grävt och planterat i trädgården. Men jag kommer inte ihåg några pumps. Fanns det pumps? Hade hon pumps, Barbasyster och King Lear? Har jag glömt bort pumpsen? Kommer jag glömma bort träskor, läppstift och alla tusen semlor vi bakade och åt varenda tisdag i februari?
Jag önskar att Kotten skulle ha fått träffa sin mormor. Jag önskar att alla syskonbarnen skulle ha fått träffa sin mormor. Och att hon skulle fått träffa dem. Hon hade älskat att vara mormor. Ett av syskonbarnen, jag tror kanske det var Benny, sa en gång till Barbasyster "En annan gång, när din mamma inte är död, då kan jag träffa henne!" Och så är det förhoppningsvis. En annan gång när du inte är död, mamma, då träffas vi igen!
I´m no longer a Willys-virgin
Jag har tidigare varit en ICA-tjej, ibland har jag varit lite slampig och gått till Coop. Men nu tyckte Palten att vi skulle handla på Willys. Vilket var enkelt för honom att föreslå eftersom han inte var med. Men modig som jag är gjorde jag det. Jag satte min runda Kotte i en kundvagn (vilket också var första gången, tidigare har han legat i en sån där liten babystol, men nu är han ju superstor) och trampade in på Willys.
Det var som att komma till ett annat land. Nya dofter, smaker och etiketter. Och jag shoppade loss ordentligt. Köpte både en toabal, tre grapefrukts, Willys-te och spolarvätska, och massor av andra grejer förstås. Jag gjorde alltså inte bara Willys lite lamt sådär. Jag gjorde Willys stenhårt. Jag körde både 69:an (eller 6,90 eftersom Willys är så billigt), sjöstjärnan och skottkärran. Eller vad allt nu heter.
Så här i efterhand känns det bra. Jag ångrar ingenting. Jag kanske till och med gör om det. Men jag måste nog vänta lite först, för att få upp orken.
Tydligen inte särskilt mycket
Så nu börjar jag inse varför föräldralediga människor säger att de blir uttråkade. De har tydligen trasiga dvd-apparater. Vi måste självklart köpa en ny, helst med inspelningsmöjligheter. Och detta snarast!
Vad gör man inte för SATC?
Shoppingmatematik
*Två set med påslakan och örngott
*Ett par jeans till Palten
*Två pocketböcker
*Sex bodys (bodies, bodysar?? Nocken, vad säger du?) till Kotten
*Ett par byxor till Kotten
*Ett stort fotoalbum till våra bröllopsbilder
*En kofta till mig
och alltihop kostade drygt 600 kronor! I lööööv sena mellandagsrean! Varför gå ut på annandagen och trängas med tusen andra människor när man kan gå ut i mitten av januari och köpa saker för halva reapriset? Det är ju kanon! Hade vi köpt sakerna för fullt pris hade det kostat runt 2600. Så i själva verket tjänade vi 2000 kronor bara genom att gå ut på stan. För det är ju så det funkar, eller hur?
Hur vuxen är jag då?
I går hämtade jag Palten i Sundbyberg, med Falcen. Jag! Körde bil i Stockholm! Det är ju bara för bra. Jag kände mig otroligt vuxen. Vigselringen på fingret och den fläskiga bebisen i baksätet gav inte alls samma vuxenkänsla. Nu får vi se om jag törs göra det igen. Om ett halvår eller så. Kanske.
Driving mr Daisy
I går tog jag och Kotten Millenium Falcen och körde ända till Uppsala. Där hälsade vi på min kompis Nocken och hennes lilla pojke. Vi åt gott, pratade mycket och tittade på våra fina bebisar som lekte med varandra. De garvade länge åt ett decilitermått och sen hängde de lite i hallen. Kotten i hoppgunga och Mini-Nocken i gåstol.
Efter besöket körde jag till Barbasyster och co, och då slog det mig att jag faktiskt tycker det är kul att köra bil. Det vill säga när jag inte är driving mr Daisy. För trots att jag älskar Palten så är han en riktig kärring ibland. Detta skriver jag bara för att han aldrig läser bloggen. Skulle han av någon outgrundlig anledning läsa just detta inlägg så vill jag bara skriva, for the record, att min man är manlig och en riktig karlakarl som kan både såga motorsåg, köra skoter över öppna vakar och byta däck på rymdfärjan.
Men trots detta är han ibland en riktig kärring. Några exempel:
*Han gillar tantporslin med blommor och guldkant och rysch och pysch.
*Han borstar tänderna med tanttandkräm, typ Vademecum, vilket omedelbart ger pensionärsdoft i munnen.
*Han tycker ofta att Kotten fryser och ville flera gånger i somras ta på honom bävernylonskostym. Eller nästan i alla fall.
*Slutligen gillar han inte att köra för fort. Eller rättare sagt, han gillar inte att åka bil med mig för då tycker han att jag kör för fort eller lite nära kanten eller lite väl kvickt i kurvorna. När han själv kör går det ibland i 130, men när jag kör börjar han se orolig ut vid 80. Då sitter han som en orolig liten dam i baksätet med Kotten, och varje gång jag tittar i backspegeln ser jag hans nervösa blick. Det enda som fattas är en liten påsig handväska i knäet och en rävboa kring halsen. Min alldeles egen mr Daisy.
Men for the record, han är alldeles, alldeles underbar.
De härligaste av ljud
I väntan på Unga mödrar på TV lyssnar jag på Palten och Kotten som badar:
badkaret:
-plask, plask
Kotten:
-dattu!
Palten:
-en kulen natt natt natt...
badkaret:
-plask, plask
Kotten:
-deh!
Palten:
-aj!
badkaret:
-plask, plask
Kotten:
-he he he
Palten:
-Inte pappas näsa!
badkaret:
-plask, plask
Kotten:
-öjh!
Palten:
-Paa-paa!
De samtal man har med sin sjumånaders... de är fantastiska!
Hemmamys
En kardemummakaffe och tre chokladbollar. Finns det något bättre tilltugg en tisdagseftermiddag? Jag skulle inte tro det.
Dessutom har vi varit på öppna förskolan så vi är värda att sitta inne framför TVn. Jag datorar och Kotten kryptränar i soffan. Och med krypträna menar jag stå på alla fyra och svaja fram och tillbaks. Han gör det mycket bra, såklart.
Fläng och tokig
Mitt arma barn
Let´s dance
*Att danska pardans verkar roligt.
*Men inte så rolig som jag skulle se ut om jag dansade pardans.
*De har verkligen grävt långt ner i kändistunnan i år. Blondinbella, Mojje och Morgan Allning? Är de verkligen så kända? Och hon som dansade med Morgan Allning sa att han var en av Sveriges största skådisar eller något liknande. Han är ju inte Sven Wolter precis.
*Är de lite sämre på att dansa i år eller är domarna lite väl hårda?
*Varför läser så otroligt många människor Blondinbellas blogg, är den bra?
*Vem hade hällt ut en gammal fruktskål över Kittys tuttar?
*När ska Elisabeth Höglund byta frisyr? Har hon ingen i sin omgivning som är ärlig och kan säga att hon borde skaffa en ny do?
*Varför väcker Let´s dance så många tankar inom mig. Bryr jag mig verkligen?
Skrämmande. Jag måste nog läsa lite på Dagens industris hemsida eller något annat vuxet och skittrist. Det är väl sånt man borde bry sig om, eller?
Kotten hjärta tuttar = sant
Men nu eftersom han äter två mål mat om dagen och gröt så undrar jag hur mycket tutte han behöver. Han växer så det knakar och de där benen är ju inte av denna värld. Har ni sett den där reklamfilmen där en kille med jättestora ben cyklar i jordens mitt? Det kommer bli Kottens framtida yrke om det fortsätter i den här takten. Och jag vet inte om jag tycker det verkar vara något bra jobb för min lilla bebis. Tänk vad långa restider och han kommer säkert behöva jobba både nätter, helger och högtider. Inte bra. Men vad ska man göra?
Najs!

Vår julhelg





Dessutom har vi fått massor av trevliga paket. Till exempel:

Pee and Poo är ju förstås till Kotten, även om jag kanske lånar dem ibland. De är ju så sköna att klämma på.
Skålen är modell mini och passar bra in i min samling.
Berlockerna är till mitt fina, fina armband, och alla stod på min önskelista. Jag är så Rachel!
Gubben stickade Ålle-Bålle på syslöjden, "det tog hela terminen". Min duktiga systerson! Visst ser den ut som Cartman?
Nu är jag redo för det nya året. 2008 känns så last year!