The ring - part II
Själva fattningen hade blivit mycket nättare och tunare och stenen såg gigantisk ut, najs! I och för sig smalnade nu själva ringen av lite in mot stenen, något jag sa innan att jag inte ville den skulle göra. Men det gjorde ingenting nu. Jag tränar på att inte vara Bridezilla och bli oxtokig så fort allt inte går exakt som jag planerat. Jag börjar inse att det där bröllopet man drömmer och fantiserar om finns just där, i fantasin, och att det bröllop som kommer finnas i verkligheten antagigen kommer bli helt annorlund, men ändå jättebra. Eller det är vad jag intalar mig när jag funderar på hur mycket jag kommer störa mig på att ringen smalnar av....
One for the road
Fyra dagar helg, helt underbart!
Fyra dagar med Palten, ännu bättre!
Vi ska slappa, filma (alltså titta på film inte något annat perverst), fika, shoppa (förhoppnignsvis, men Palten håller hårt i sin plånbok nu inför bröllopet, dessutom går han med stränga magisterögon så fort jag öppnar lite på min lättfotade plånka) middaga, besöka, sova, tvätta (kanske) luncha, pussa, promenera, prata, laga mata, äta mata, åka bila... ja å nu kommer jag inte på något mer verb som slutar på A. Åtminstone inget vi ska ägna oss åt.
Eller jo, vi ska deklarera.
Ha en trevlig valborg alla!
Bling-bling
Baglady-halsband


Hemmapysslade


Den här

Slutligen

Nu skickar jag vidare utmaningen.
Visa ert Bling!
Nyklippt

å jag är mer nöjd än vad jag va sist. I och för sig kanske detta har att göra med att jag förra gången betalade 1300 och såg likadan ut, och nu betalade jag 300 och ser också nästan likadan ut.
Fast just nu är det ju så där vackert och blankt som det bara blir när man är hos frisören. Varför? Hur gör de? Visst, de är utbildade så det blir ju bättre. Men även om jag fönar men liten fön och liten borste precis som dem så blir det inte blankt utan burr. Å när jag köper samma doftande produkter som de använder och sätter i håret så ser det ändå inte så där blankt ut, bara flottigt. Varför?
Nu ska jag i alla fall sitta här och njuta av mitt blanka hår de få timmar jag har det. I morgon kommer det vara burrig lejonman igen.
Man kan lita på Harry
My.
God!
Hur bra får det bli???
Okej, kosta vad det kosta vill. Innan Palten och jag åker på smekmånad i juli måste vi se den. Det är ju bara SÅ bra!
B-laget
Det är kvalitet
Jag känner mig ganska färdig med min skola, mätt helt enkelt. Det är bara en massa strul och fuffens. Aldrig bara enkelt och bra, alltid något problem eller bekymmer. Nu fick vi reda på att om någon är sjuk som undervisar matte, engelska eller svenska så kommer de inte ta in någon vikarie. Det blir inte kvalitet. Istället ska de klasser som inte har någon lärare gå in i andra klassrum. Vi har nämligen "smal och large groups" som min vicerektor kallar det. Det innebär att klasserna delas upp och några ur kanske tre olika klasser gått ihop och blivit en liten grupp. Dessa är i ett klassrum, medan deras klasser är i andra klassrum. Är någon sjuk ska deras klass gå till ett annat klassrum. Tillexempel om läraren som har en liten grupp är sjuk, då går eleverna i den gruppen in i sina vanliga klasser igen. Det är ju superduper bra tycker vår vicerektor. Det blir så mycket mer kvalitet för eleverna, verkligen, och dessutom är det ju inte alls så mycket jobbigare faktiskt, å men nä, vi får ju inte räkna det som en vikarielektion, såna kanske vi måste ta ändå, och jo visst det blir ju billigare för skolan eftersom de inte behöver ta in någon vikare. Det är en vinn-vinn situation. Vår superrika chef kan fortsätta flyga privatplan och vi kan pussla med eleverna till höger och vänster. Det är kvalitet!
Vad min korkade vicerektor glömt bort är att i svenskan så har vi inte "små" och "stora" grupper. Vi har svenska och svenska som andraspråk. Det är två helt olika ämnen! Dessutom är vissa av de "små" grupperna i svenska inte särskillt små. De kan bestå av tjugo elever. Ska då en hel klass komma in. Det kan ju bli 45 elever i en klass, men en lärare som läser olika ämnen. Men det är bra tycker min vicerektorö. Det är kvalitet!!!
Du ska få kvalitet där solen inte skiner, gubbjävel!
The inbjudningskort

De små bilderna

Bara fredag kvar...
Men jag fick ett tips från en av mina nior om hur jag ska kunna fuska mig runt datasystemet och blogga i skolan. Får man göra så?
Scrapbooking light

Kokboken passar ju inte helt ihop med mitt inför-bröllopet-jag som inte borde äta sötsaker, men strunt samma, efter bröllopet är jag gift och kan äta mig tjock som en boll.
De här fina klistermärkena

I boken är det inte så pysslat dock, mest recept. Men lite scraping


The sko
På hemvägen köpte jag skor till bröllopet. Jag hade hittat ett par vita på Din sko som jag inte riktigt hade bestämt om jag ville ha eller inte, men så gick några veckor och tillslut kom jag fram till att det nog var min sko i alla fall. Men som vanligt när man har väntat för länge så är alltid mina skor i min storlek slut. Men tillslut efter många om och men så hittade jag dem.

280 kronor är ett helt okej pris tycker jag för vita klackskor. Hur ofta använder man sånt? Eller i alla fall inte jag.
Dessutom gillade jag klacken.

(om du läser King Lear, inga blommor kom till skada under inspelningen)
Nedräkning påbörjad
King Lear och jag travade runt Kungsholmen idag, eller travade och travade... det kanske räknas mer som klampade runt med våra runda små bollfötter. Lång tid tog det i alla fall. Nu är jag utmattad och sitter här och ilskar över att jag glömt så mycket livsviktigt hos Palten. Ansiktskräm, mascara och mitt dyra salongsshampoo. Jag måste åka dit i övermorgon och hämta det. Palten är mer än nöjd. Jag anar en kupp.
Snart ska jag sova, men innan dess ska jag träna. Armhävningar, sittups och några konstiga rumplyft som förhoppningsvis formar om min enorma päronrumpa till en slank kiwi, eller något som inte är brunt och hårigt kanske... Ett körsbär.
Bara 40 arbetsdagar kvar till sommarlov!
Blomklädda stolar

Det blev även lite tyg över att klä in några små tavlor med.


Ångest!
Varning, blödiga damer!
När den fula, hungriga fågeln kom höll Palten för mina ögon som på ett barn. Det var inte en tlevlig film!
Ännu en bröllopschock!
Jag orkar inte längre...
Påskmust!
Idag har vi bowlat igen, men det gick inte alls lika bra som igår. Jag tror att mitt problem är tjocka tummar + svaga handleder. Men vad ska man göra åt det?
Nu är vi hos King Lear och har ätit smaskig mat. Köttfärsbiffar och parmesangratinerade svartrötter. Eller svartfötter som Palten trodde hon sa. I morgon ska jag träffa bebisen och sen bär det av. Av till lata dagar och inget internet. See ya!
Påsklov - härligt eller sugigt?
Strike!

Sen kom en av mina elever dit med sin pappa och lillasyster. Det kändes mycket suspekt. Men men, så är det väl.
Efter en och en halv timme betalade vi 330 kronor och gick hem. Lite ömmare i handlederna och mycket fattigare i börsen. Det smakar att bowla i Hufudstaden.
Injudningskort
En sån där dag.
Dessa dagar infaller ofta när man själv inte är på topp. Å natten som gick var ganska hektisk, då Paltens syster födde barn och vi fick agera barnvakt åt en stycket sjuk tvååring. Det gick över förväntan bra, men man sov ju kanske inte allt för mycket. Som tur var gick allt bra, en liten tjej till (King Lears blonda pojke, som är den enda pojken i barnaskaran på både min och Paltens sida, tyckte det var typiskt) å vi längtar efter att få se henne snart.
Men när man då har sovit så där lite kan man ju bli lite stingslig och lat. Först orkar man inte säga åt eleverna så mycket, så min första lektion spenderades så här:
-mrspitepalt, har du en tatuering?!
-hm, ja
-mrspitepalt, när tatuerade du dig?
-när jag var 18
-mrspitpalt, gjorde det ont att tatuera sig?
-ja
-mrspitepalt, tatuerade du dig för att trotsa dina föräldrar.
-nej, för att jag tyckte det var übercoolt.
-jag ska tatuera mig när jag är 18 för att trotsa mina föräldrar. Över hela ryggen.
-okej, gör du det å så ringer du mig när du är 40 och berättar hur nöjd du är.
-mrspitepalt om du tatuerar in mitt namn på *något skumt slang för rumpan* så tatuerar jag in ditt namn på *skumrumpan igen*
Det var alltså första lektionen.
Andra lektionen började bra. Jag försökte få dem att skriva en reflektion kring en bok som ska vara inlämnad efter påsklovet. Det urartade dock snart i bitande och hängande ut genom fönstret och frågor som
-mrspitepalt, gjorde det ont att tatuera sig? (jag var inte naken, jag hade bara kortärmad skjorta på mig)
-har du några fler tatueringar?
-vardå?
å min absoluta o-favoritfråga
-mrspitepalt, visst kan man inte bli med barn om man får sperma i munnen.
Det var en sjua jag hade. 13-åringar. Skrämmande!
Tillslut satt jag som en hök och skrev ner alla som misskötte sig. När jag varit lat och trött hela dagen slutar det ofta i att jag blir stingslig och ilsk. Då brukar jag morra åt mina elever.
Den sista lektionen var alla knäpptysta, efter en hel del om och men. Jag var inte glad!
Nu är jag och Palten barnvakt åt den runda systerdottern. Hennes mamma, pappa och lillasyster kommer hem från BB i morgon. Jag är trött.
No who-hoing
Varför är man så dum? Varför slutar man inte dricka när man börjar skrikprata och tycka man har en massa bra idéer? Varför är man fortfarande som en tonåring när det är fest?
Morr morr morr!
Och NO who-hoing!