mrs Pitepalt

Den här torsdagen gick snabbare än jag hade trott. Lektion i ett fram till lunch och sen lektion med mina mentorselever där de fick information inför kommande år. Nu skulle jag haft en lektion till men klassen hade tydligen varit på någon skolfest igår och en femtedel var "sjuka", så då struntade vi i att ha någon. Känns lite poänglöst att ha lektion med fem stycken och sen få upprepa allt nästa lektion igen.

Så nu är lektionerna slut för idag. Kanske borde jag planera upp hela nästa vecka innan jag går hem. Eller så går jag bara hem. Svårt beslut...

Idag går jag in i vecka 23 och jag har börjat märka att med torsdagarna följer alltid en viss känsla. Precis som det med söndagarna följer ångest och det med fredagarna följer glädje följer det med torsdagarna numera trötthet och brist på motivation.

Dagen är så gott som planerad. Jag har en liten lektion som jag måste planera klart, och sen har jag tre till som är färdiga och där eleverna arbetar själva och jag bara behöver finnas till hands. I morgon har jag en lektion och även den är planerad, och sen är det ju helg. Men ändå känner jag mig jättetrött och uttråkad och skulle helst gå hem och lägga mig. Och så här brukar det vara på torsdagar nu när jag tänker efter. Mina onsdagar är lugna, bara två lektioner och desssutom jobbar Palten hemifrån då, så vi brukar alltid sova lite extra länge på morgonen, men sen kommer torsdagen och då blir jag helt slut. Tänk hur det ska bli sen när man har en Kotte som inte ligger i magen och sprattlar, utan en som springer omkring med tjocka hobfötter och kräver uppmärksamhet, lekkamrater och korvsmörgåsar. Hur ska man då orka med torsdagarna?

Sen dagar tillbaka känner jag nu det jag antar är kotten. Jag har hela tiden gått och väntat på den där fisken som ska sprattla förbi, men jag tycker inte riktigt det känns så. Fast hur vet man hur en fisk känns? Men nu inser jag att de små rörelserna därinne måste vara vår kotte. Det känns så märkligt att något rör sig och lever inuti ens mage. Märkligt, men härligt!

Fast det bara gått en vecka är det skönt att ha helg. Det är alltid skönt att ha helg.

Vi ska köpa en fåtölj som jag kan gunga runt i med min tjocka mage, och sen även med min tjocka kotte. Nu har vi bara en soffa som man ligger i, mycket skönt förut, men nu med foglossning - icke! Varje gång jag reser mig upp måste jag gå som en pensionär. Det vill säga väldigt långsamt, lite vaggande och ackompanjerad av små läten och stånkningar. Därför behöver vi nu en stor och skön fåtölj. Och det är lättare sagt än gjort. Antingen är fåtöljerna snygga eller så är de sköna. I några fall är de sköna och snygga, men då också dyra. Men oftast är de faktiskt bara fula, ibland även fula, osköna och dyra. Den vi har hittat är inte helt oful, men om jag var en annan fåtölj skulle jag nog inte gifta mig med den. Den är skön och lagom dyr (det vill säga inte billig). Dessutom kan man gunga och fälla upp fotstöd och fortsätta gunga, me like!

På söndag ska vi och kolla barnvagn en gång till. Vi har nästan bestämt oss, nu handlar det bara om hårdlift vs. liggdel. Några åsikter?

Nu sitter jag här och försöker njuta av den sista timmen jullov, innan jag ska gå i säng och sedan försöka gå upp fyra timmar tidigare i morgon än jag gjort någon annan dag på hela lovet (nästan), och det går väl så där. Jag borde ha rättat två klassers arbeten under lovet, men jag har verkligen inte orkat eller hunnit.

Eller jo hunnit skulle jag väl kanske ha gjort, men då hade jag fått gjort det hemma hos systrarna, och det känns inte särskilt trevligt, eller troligt, så den enda tiden som fanns var från fredag eftermiddag och sen nu i helgen. Fredagen ägnades åt att komma hem, vara glada över att ultraljudet gått bra och gnälla över att lägenheten luktade gammal fot. Lördagen ägnades åt att få lägenheten att inte lukta fot och idag.... Ja, det började bra, eller det började. Kanske lite senare än jag hade tänkt. Jag ställde klockan på åtta, men eftersom jag låg vaken i natt i vad som kändes som flera timmar orkade jag inte gå upp åtta, så jag gick upp halv elva istället, mycket bättre.

Efter att vi ätit frukost och internetat lite fick Palten för sig att gå och simma. Eftersom jag ju faktiskt har simkort tänkte jag att det var bäst att jag gick med. Det var trevligt. Jag har simmat lite mer än Palten de senaste åren så han tyckte det var jobbigt och blev helt utmattad, vilket jag inte blev, vilket är trevligt eftersom det inte sker särskilt ofta. Sen handlade vi, kom hem och åt, läste lite och sen är det helt plötsligt kväll. Och jag har inte gjort någonting. Ångest och morr, och ett jättelångt och ointressant inlägg som inte ens jag orkar läsa igenom igen. Läs det inte ni heller.