mrs Pitepalt

Gillar någon egentligen söndagar? Det kunde ju vara ganska trevligt, man är ledig. Men hela tiden hänger ett litet, litet orosmoln över en. Ungefär som de i Super Mario. Som kommer tillbaka oavsett hur många gånger man skjuter ner dem. Kommer tillbaka och kastar taggiga sköldpaddor på en. Dumma moln och dumma söndag och dumma ångest över att i morgon är det måndag.

Egentligen är det nog jag som är dumma. Hade jag bara planerat alla mina måndagslektioner i fredags hade jag inte behövt sitta här nu och ha ångest. Jag hade kunnat titta på tv och plocka i köket och pyssla med tackkorten. Men icke! Här sitter jag och grymtar och pustar och oavsett vad jag gör är det fortfarande söndag och om några timmar kommer det vara veckodag igen och jag kommer vara tillbaka på jobbet. Morr!

Tur att det bara är fem dagar kvar till fredag, och helg, och.... söndag.

Nu är det krig!
Vi bor ju i världens knasigaste och sunkigaste trappuppgång, för er som missat det. Vi har diverse knasiga grannar, framförallt kattkiss-tanten. Hon är den främsta orsak till att trappuppgången är så sunkig. Doften från hennes kissiga katt har nämligen krypt ut och bosatt sig i trappuppgången. Eller snarare så att det svämmat över i lägenheten och nu även bor i trappuppgången. I alla fall så luktar det väldigt illa. Så illa så en kollega till mig som inte ens bor  i huset frågade. "jaha, så ni har flyttat in i huset där det luktar så j-a illa i trappuppgången?"

För att försöka bekämpa denna stank, ställer vi alltid upp ytterdörren när vi går eller kommer hem. Och nästa gång vi passerar dörren har någon (läs kattkiss-tanten) stängt dörren. I går hade det dykt upp en lapp från fastighetsvärden "Det är förbjudet att ställa upp dörren, bla bla bla". Jag blev jättearg på en gång och bestämde mig för att ringa. Palten tyckte vi skulle flytta så kattkiss-tanten inte blev tokig och började slänga in kattkiss-indränkta tussar och bajskorvar i vårt brevinkast. Men så i morse ringde jag. Jag ringde självmant till en läskig okänd person, så ni förstår kanske hur ilsk jag var. Det visade sig att han jag pratade med aldrig vart i trappuppgången och han visste inte varför lappen åkt upp. Men jag sa att det luktade så illa där och att det var därför vi ställde upp dörren. Han skulle se vad han kunde göra åt stanken, men han påstod att det inte skulle lukta så där. Så nu får vi se vad som händer...

Ditt drag, kattkiss-tanten!

Och så en gubbkeps till Palten. Sen är vi färdiga för ålderdomshemmet. För nu är vi SÅ vuxna.
Idag har vi varit på banken, och inte bara öppnat gemensamt servicekonto och sparkonto, utan även börjat pensionsspara. Jag kände hur jag blev äldre och äldre för varje minut jag satt på banken. Men bankkillen tyckte nästan att vi var lite väl gamla. "tja, 200 i månaden är ju kanske för folk som är lite yngre än er, ni kanske skulle spara lite mer..."
Så det gjorde vi. Spar, spar away!
Är man panchis, så är man!

Nu har vi äntligen fått internet hemma, kanon! Plus digital-tv. Igår tittade jag på specialprogram om My little pony och sorgliga kvinnor som samlar på dem. Hela rum. Fulla av My litte ponys i olika serier och årgångar. Jag är lite avundsjuk och lite sorgsen. Stackers kvinnor, hoppas de är gifta!

Sen tittade jag på Bridezillas. Och oh, my god! Hur normal var jag innan vårt bröllop?! Barbasyster och King Lear, titta på programmet och säg till mig om jag inte var väldigt normal?